Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Polska litteraturen - Polska Livland - Polska språket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1197 Polska Livland-
K rasi n sk i (1812—59) och. J uljusz S 1
o-wacki (1809—49). I »Nieboska komedja»,
en klasskampstragedi och en obarmhärtig dom
över 1800-talets Europa, samt i »Irydion», en
tragedi om folkens kamp och kosmiska strider
mellan ont och gott, imponerar Krasinski
genom de väldiga måtten; dessutom ger han i
sina filosofiska dikter uttryck åt en nationell
messianism, d. v. s. väntan på en ny tid,
vilken Polen skall leda som Guds redskap.
Slowacki, drömmarnas och fantasiens skald,
är en magiker, som förstår att omskapa varje
föremål till en underbar eller hotande
företeelse. I »Lilla Weneda» skapar han
romantikens mäktigaste tragedi, i »Kröl-Duch» ett
mystiskt-visionärt epos. Med starka trådar
bunden vid både Dante, Byron, Shakespeare
och Calderön, är han den förkroppsligade
romantiken. Utom dennas råmärken står den
store komediförfattaren Aleksander Fredro,
vars »Zemsta» odödliggör typer från den
gamla polska szlachtan liksom »Pan Tadeusz».
Fredro och Korzeniowski ge rika bidrag
till den polska teaterns repertoar. Samtidigt
når romanen rik utveckling (Henryk R z
e-wu s k i, Czajkowski,
Korzeniowski, den otroligt produktive K r a s z e
w-s k i). Den romantiska apoteosen över gångna
tider leder inom romanen (Rzewuski) och den
poetiska berättelsen (P o 1) till ett överdrivet
förhärligande av det gamla adelslivet, men
samtidigt vinner den allt mäktigare
demokratien dock folkets bevågenhet (L e n a r t
o-w i c z). Bland de yngre romantikerna
framträder N o r w i d, vilken som arbetets apostel
redan tillhör den nya tiden.
Liksom inom hela den europeiska
litteraturen inträder en reaktion mot romantiken
efter det misslyckade upproret 1863—64. Inom
den österrikiska delen framträder den som ett
nytt politiskt program och en ny skola inom
historieskrivningen (S z u j s k i); den s. k.
Warschaupositivismen (under
éwigtochow-skis ledning) präglas av återvändande till
upplysningstidens idéer och förändras under
russificeringens fruktansvärda tryck till
strävan att andligt och materiellt höja samhället
genom arbete. Trots A s n y k s och K
o-nopnickas lyrik förlorar poesien sin gamla
betydelse; litteraturen får sin prägel genom
stora romanförfattare, Eliza
Orzeszko-wa, Boleslaw Prus (A. Glowacki), som
i »Lalka» ger en djupt gripande bild av det
onormala livet i ett ofritt samhälle, och
Nobelpristagaren Henryk Sienkiewicz
(1846—1916), den polska prosans klassiker,
som förstår att ingjuta historiens dynamik i
sina romaner (»Ogniem i mieczem») och ge
en syntes av utvecklingen efter delningarna
i en sluten novell (»Latarnik»).
Under impressionismens (Stanislaw
Wit-kiewicz) och naturalismens (Dygasinski,
Z apol sk a) baner börjar en förnyelse av
uttrycksmedlen, men poesiens nya blomstring
omkr. 1900 är en ny romantik. Under ledning
av Stanislaw Przybyszewski
präglas »Mloda Polska» (Det unga Polen) till en
början av kosmopolitism, symbolism och
de-kadans. Snart visar det sig emellertid, att
grunden till denna litteraturens pånyttfödelse
var trängtan efter ett nytt Polen.
Stanislaw W y sp i a n sk i, stor målare och stor
-Polska språket 1198
dramatisk skald, befryndad med Wagner,
kämpar i sina verk med de svårigheter
samhällslivets abnorma villkor skapat. Jan
Kasprowicz’ hymnartade lyrik ger
uttryck åt den förtvivlade smärta hela
mänskligheten får lida, innan den efter alla strider
äntligen når vishet och tro. I sin utveckling
ger Stefan 2 er om sk i en syntes av
naturalism, symbolism, individualism och
socialism, i det att han skildrar samhällstankens
historia från 1863 fram till kampen mot
bol-sjevismen. Jämte Nobelpristagaren
Wlady-sla w Reymont, skaparen av
bondeeposet (»Chlopi»), och B e r e n t håller han
romanen uppe på dess höga nivå; den
representeras även utmärkt av W. Sieroszewski
och J. Weyssenhof. Efter Asnyk föra
under slutet av 1800-talet Kazimierz
Tetmaj e r och i början av 1900-talet Leopold
S t a f f lyriken in på nya banor. Efter
Wys-pianski gör sig särskilt Rostworowski
bemärkt inom dramatiken.
Under världskriget och i det nya Polen
står den polska poesien under västeuropeiskt
inflytande men röner även påverkningar från
den ryska litteraturen. Bland de olika
grupperna framträda moderata futurister, under
några år samlade kring tidskriften
Skaman-der i Warschau (Tuwim, Wierzynski,
L e c h o n, S lon im ski), och expressionister,
till en början samlade kring tidskriften Zdröj
i Poznan (Z eg a d 1 o w i c z och W i 111 i n).
Poesien får nya uttrycksmedel, motsvarande
livets pulserande rytmer, främst genom J u
1-j a n Tuwim. På prosa återger
romanförfattaren och novellisten J u 1 j u s z K a d e
n-Bandrowski, nära idealet för »den nya
sakligheten», den nya tidens rytm; den
berömde publicisten och outtröttlige
översättaren Bo y- 2e le n sk i berör viktiga och
samtidigt kinkiga problem ur vardagslivet. — De
väldiga förändringar, som framkallats av
världskriget och efterkrigstiden och som äro
förenade med byggandet av en ny stat, ha
ännu icke funnit lika kraftigt genljud i den
samtida p.; detta bör icke förvåna, ty
utvecklingens hastiga tempo har i våra dagar
över huvud gått förbi litteraturen.
Litt.: Utom polska arbeten av Brückner,
Chmielowski, Chrzanowski, Dobrzycki,
Feld-man, Korbut, Pilat och Tarnowski m. fl. må
nämnas A. Brückner, »Geschichte der
polnischen Literatur» (2:a uppl. 1922); R. Dyboski,
»Periods of polish literary history» (1923) och
»Modern polish literature» (1924); J. Kleiner,
»Polnische Literatur» (1930; i »Handbuch der
Literaturwissenschaft»). Jfr även A. Jensen,
»Polska skalder» (4 dir, 1899—1906) och
»Svenska bilder i polska vitterheten» (1904).
— Förteckning över till sv. översatt po. litt.
av K. G. Fellenius (1931). J. Kleiner.
Polska Livland, se L i v 1 a n d, sp. 48.
Polska språket tillhör de slaviska språkens
v. grupp och är närmast besläktat med den
på 1700-talet utdöda polabiskan (se d. o.). P:s
mest framträdande egenhet är bibehållandet
av de urslaviska nasalerna; jfr po. rq-ka, dqb,
jqzyk, miesiac med ry. ruka, dui, jazyk,
mjesjac. Till skillnad från andra slaviska
språk ligger accenten i p. alltid på näst sista
stavelsen, t. ex. Mickie’wicz, gen. MickiewVcza.
De urslaviska förbindelserna or, ol, er, el
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
