Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Polygonum, Pilörtsläktet - Polygordius - Polygraphus - Polygyni - Polyhalit - Polyhistor - Polyhymnia (Polymnia) - Polykarpos - Polykleitos - Polykras - Polykrates - Polykrom - Polykromi, Polykromering - Polymasti - Polymer - Polymeri - Polymerisation - Polymnia (Polyhymnia) - Polymorfi - Polymorfism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1225
Polygordius—Polymorfism
1226
12, till en del ytterst mångformiga arter.
P. aviculare, trampgräs, är ett ytterst
allmänt, vanl. nedliggande enårigt ogräs
vid vägar oeh i åkrar. P. persicaria,
pilört, enårigt åkerogräs, har upprätt, tjock,
saftig stjälk. Den snarlika P. hydropiper,
vattenpeppar, bitterblad, växer i
diken och på stränder och är bekant för
sin skarpa, brännande smak. P. amphibium,
grodpilört, uppträder antingen i vatten
(åar och sjöar) och då med långskaftade,
flytande, glatta blad el. på vägkanter o. dyl.
och då med kortskaftade, strävhåriga blad.
P. convolvulus, åkerbinda, och P.
dume-torum, 1 ö v b i n d a, äro slingerväxter. Den
fleråriga, ända till 3 m höga P. cuspidatum
(från Japan) odlas i trädgårdar och har
rekommenderats som en mycket givande
foderväxt. Allmän i Sverige på fuktiga ängar är
ormroten, P. viviparum, med vriden och
krökt rotstock samt vita blommor i ett
cylindriskt ax; förökas både genom frön
(sällsyntare) och genom groddknoppar. G. M-e.
Polygo’rdius, zool., se Ringmaskar.
Poly’graphus, zool., se Bastborrar.
Polygynl, den form av månggifte, då en man
har flera hustrur. Jfr Familj.
Polyhallt, miner., seStassfurtsalter.
Polyhi’stor, mångkunnig, månglärd.
Polyhy’mnia (Pol y’m nia), se M u s e r.
Polyka’rpos (grek. Poly’karpos, lat.
Poly-ca’rpus), en av de apostoliska fäderna, biskop
av Smyrna, led martyrdöden trol. 155 el. 156.
Av P., som i sin ungdom säges ha umgåtts
med apostlarna, är bevarat ett brev till
församlingen i Filippi. P:s dag är 26 jan. G. A-n.*
PolykléPtos (grek. Poly’kleitos, lat.
Polyclé-tus), grekisk bildhuggare (f. trol. omkr. 480 f.
Kr.), tillhörde den argiviska skolan, verksam
ung. 440—420. P. arbetade framför allt i brons;
hans berömdaste verk äro statyer av
idrottsmän, »Doryforos» (Spjutbäraren; se
Grekisk konst, bild 18) och »Diadumenos»
(yngling, som lägger en segerbinda om sitt
huvud), vidare en berömd staty av en sårad
amason. Efter 423 f. Kr. skapade han i guld
och elfenben den sittande statyn av Hera i
Heraion nära Argos. Hans egenart
framträder bäst i de först nämnda verken, av vilka
flera kopior äro bevarade. P:s figurer livas
av en starkt rytmisk, dämpad rörelse. P. var
även konstteoretiker och skrev ett arbete om
människokroppens proportioner (»kanon»).
Jfr P. Paris, »Polyclète» (1895). M.PnN-n.
Polykräs, miner., se E u x e n i t.
Poly’krates (grek. Polykra’tes, lat.
Poly’cra-tes), envåldshärskare på Samos, i senare
hälften av 500-talet f. Kr. Stödd på en stark flotta,
behärskade P. Egeiska havet. Han förde ett
glänsande hov och knöt förbindelser med
främmande härskare. Enl. en sägen skall P.,
uppmanad av Egyptens konung Amasis att
offra det dyrbaraste han ägde för att blidka
»gudarnas avund» över hans lycka, ha kastat
en dyrbar ring i havet. Kort efteråt
återfanns den i en fångad fisk. Då uppsade
Amasis vänskapen med P., som han nu ansåg
ohjälpligt hemfallen åt fördärvet. Detta är
äldsta exemplet på en vida spridd vandrande
sägen. Ej långt därefter lockades P. av
persiske satrapen Oroites till Magnesia och
avlivades där. (M. Pn N-n.)
»Diadumenos.» RomersK kopia efter Polykleitos. I
nationalmuseet i Aten.
Polykrom (av grek. poly’s, mången, och
chrö-ma, färg), fler- el. mångfärgad; även färgrik.
Polykromi, Polykromèring (se
Polykrom), färgläggning i flera färger. I
antiken polykromerades skulpturverk, även
sådana av marmor; vanl. målades dräkt, vapen
och smycken i flera färger och guld,
vilket bidrog att ge bilden realistisk karaktär.
Medeltidens kyrkliga skulptur, altarskåp,
madonnor etc., i regel av trä, polykromerades
rikt. Grekiska byggnadsverk färglädes ofta
partiellt för att framhäva relieforneringen el.
som ersättning för denna, ett bruk, som även
förekommer senare. E. L-k.
Polymastl, med., förekomst av övertaliga
bröstkörtlar, se Bröstkörtel.
Polymèr (av grek. poly’s, mången, och
metros, del), mångledad, månggrenig.
Polymerl, kem., se I s o m e r i.
Polymerisatiön, en sammanslutning av
kemiska ämnen utan förlust av atomer.
Särskilt polymeriseras omättade organiska
föreningar lätt. Vid assimilationen i ett blad
bildas formaldehyd, CH2O, som sedan
polymeriseras till socker, (CH2O)b. Jfr K o 1 v
ä-t e n, sp. 1008. I. B.
Poly’mnia (P o 1 y h y’m n i a), se M u s e r.
Polymorfl, det förhållandet, att ett och
samma ämne uppträder i olika former, t. ex.
kristalliserat kalciumkarbonat. Det
förekommer näml, i två former (dimorfi), dels i
hexa-gonala kristaller (kalkspat), dels i rombiska
(aragonit). — Adj.: P o 1 y m o’r f. I. B.
Polymorfi’sm, zool., förekomsten inom en
och samma djurart av flera till byggnad och
funktion olikartade former. Väl utbildad p.
förekommer hos koloni- el. samhällsbildande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
