Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pontinska träsken - Pontinska öarna el. Ponzaöarna - Pontinus, Magnus Johannis - Pontinska bergen - Pontius, Paul - Pontonbro - Pontondocka - Pontoner - Pontonjärbataljonen - Pontonjärer - Pontoppidan, släkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1249
Pontinska öarna—Pontoppidan
1250
Krigsbro på pontoner.
träsk. 312 f. Kr. byggdes Appiska vägen
genom P., men några egentliga dräneringsförsök
företogos först av Caesar. Sedan dess har
kampen mot dessa träsk fortsatt i 2,000 år.
Bland ryktbara män, som arbetat på
problemet, kunna nämnas Augustus, Trajanus,
Teo-derik den store, Pius VI (påve 1775—99) samt
kejsar Napoleon I. Men först 1926 har
uppodlings- och dräneringsarbetet upptagits i en
omfattning som aldrig förr och efter nya
metoder. Man arbetar på att reglera och
uppsamla vattnet från Lepinibergen, innan det
når sänkan. Förutom kanaler skola väldiga
pumpverk föra vattnet från trakter, som ligga
lägre än havet. I sept. 1931 voro landsvägar
till en längd av 180 km färdigbyggda, och på
6 skilda platser i området ha
jordbrukscentra-ler med kyrkor, skolor och sjukhus
organiserats. Arbetet beräknas vara färdigt 1936 och
omfattar i sin helhet en areal av 1,500 kvkm,
varav hälften anses vara bördig åkerjord. Ö.
Pontinska öarna el. P o n z a ö a r n a, it.
Isole Ponziane, italiensk ögrupp i Tyrrhenska
havet, utanför Pontinska träsken (se karta
vid art. I t a 1 i e n), av vulkaniskt ursprung
och endast delvis odlade; omkr. 6,000 inv.
Störst äro Ponza och Ventotene (antikens
Pandataria). P. ha sedan forntiden tjänat som
förvisningsort.
Pontlnus, Magnus Johannis, biskop
(1623—91). Blev fil. mag. i Uppsala 1652,
lektor i Kalmar s. å., hovpredikant 1654,
kyrkoherde och amiralitet ssuperintendent i
Stockholm 1662, biskop i Linköping 1681. Han var
1668—80 bankofullmäktig. P:s »Dagbok vid
1682 års riksdag» utgavs 1788 av J. H. Lidén.
Po’ntiska bergen, bergskedja i Mindre Asien,
längs Svarta havet, mellan Bosporen och
mynningen av Rion, består övervägande av
bergarter från krit- och eocenperioderna; i
ö. vulkaniska utbrottsprodukter.
Nordsluttningen har rik skogsvegetation.
Po’ntius, Paul, nederländsk
kopparstic-kare (1603—58), liksom sin lärare
Vorster-man bekant för sitt återgivande av Rubens’
målningar. Han stack även en mängd
porträtt efter van Dycks arbeten.
Pontonbro, se Bro, sp. 1270, och P o n t
o-n e r 1.
Pontondocka, se D o c k a 5.
Pontoner. 1. Ett slags flatbottnade båtar el.
pråmar, nyttjade som flytande stöd för broar,
i synnerhet krigsbroar. P. jämte övrig för
broslagning erforderlig materiel medföras i
fält på fordon, som bilda en särskild
krigs-brokolonn (se d. o.). Svenska p., som
sam
mansättas av stävdel och mellandel, äro av
stålplåt, 1,9 m breda, 0,8 m höga med en längd
för stävdel av 4,5 m och för mellandel 3,5 m.
Det vanligaste pontonstödet bildas av en
stävdel och en mellandel, som sammankopplas.
Stödet kan emellertid förstärkas genom att
flera pontondelar kombineras dels efter
varandra, dels jämsides med varandra. För den
nyaste krigföringens tyngsta fordon, ss.
stridsvagnar och vägvältar, upp till 12 ton erfordras
större p., för vilka förslag utarbetats men
ännu icke fastställts. — Flytande stöd för
krigsbroar ha sedan äldsta tider medförts av
härarna. Vid svenska armén infördes av
Gustav II Adolf p. av ek. Under svenskarnas
krig kommo senare p. upprepade gånger till
användning, ofta ingående i under fred
uppsatta pontontränger, omväxlande tilldelade
artilleriet och fortifikationen. 1854—55
uppsattes tre krigsbryggeekipage med
träponto-ner; 1875 uppsattes nya krigsbrokolonner enl.
dåv. kapten W. Norrmans modell, med
järn-pontoner på trespända fjädervagnar, i
huvudsak överensstämmande med den ännu använda
materielen. L. af P.
2. Lyft- och sänkpontoner användas
vid bärgning av sjunkna fartyg.
Lyftponto-nerna äro avsedda att från vattenytan
medelst lyftanordningar höja det sjunkna
fartyget upp till denna. Sänkpontonerna sänkas
genom vattenfyllning ned till det sjunkna
fartyget; de fastgöras vid detta och länsas
medelst intryckning av komprimerad luft,
varigenom de bringas att stiga till vattenytan,
medtagande det sjunkna fartyget,
örlogsma-rinerna ha p., som särskilt äro avsedda för
bärgning av sjunkna u-båtar. — Jfr D
y-k e r i, med bilder på plansch. ö-g.
3. Flatbottnade, däckade båtar el. pråmar,
uppbärande lyftkran el. annat hissverk. Jfr
Kran 2. Ax. L.
4. Landningsställ för sjöflygplan.
Pontonjärbataljonen,se Ingen j örtrupper.
Pontonjärer (jfr Pontoner 1), tekniska
trupper, som huvudsaki. syssla med
krigsbro-materielens handhavande. Sådana trupper
finnas i alla ordnade arméer, antingen under
namnet p. el. kallade ingenjörtrupper (se d. o.).
P. som särskild truppavd. funnos i Sverige 1867
—92. Jfr Krigsbrokolonn. L.W:sonM.*
Ponto’ppidan, dansk släkt, urspr. från S.
Broby (på Fyn), efter vilket det latiniserade
släktnamnet antogs. Erik P. (1616—-78)
blev präst i Köge 1665 och biskop i
Trondheim 1673. Han utvecklade ett omfattande
författarskap och utgav bl. a. »Grammatica
XV. 40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
