Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
Potatissläktet
34
V ä x t s j u k d o m a r). Brunrötan kan
spridas även under lagringen, särskilt vid för
hög temp. Viktigaste kampmedel mot denna
sjukdom äro: 1) motståndskraftiga sorter;
dock äro tidiga sorter allmänt mycket
mottagliga; 2) friskt utsäde; 3) förebyggande
be-sprutning (se d. o.) av blasten med
bordeaux-vätska, då blasten är fullt utvuxen och innan
sjukdomen gripit starkare kring sig; 4) väl
avdikad, för potatis lämpad odlingsplats, som
växlas varje år. — Potatiskräftan,
som f. ggn iakttogs 1896 i Ungern, har
befunnits så farlig för potatisodlingen, att
lagbestämmelser om dess bekämpande utfärdats
i flertalet länder. I Sverige anträffades den
först 1912 men ansågs utrotad, tills den 1928
återupptäcktes på många ställen, från Skåne
till Hälsingland. Den angriper huvudsaki. de
underjordiska delarna, särskilt knölarna, på
vilka den framkallar stora, knottriga
svulster, först vita, något liknande blomkål,
senare svartbruna, påminnande om murklor.
Mindre ofta finner man svulster ovan jord,
av grön färg. Orsak är svampen Synchytrium
endobioticum (jfr Fykomyceter), som i
svulsterna utbildar sporer av två slag, dels
tunnväggiga, genast grobara, dels
tjock-väggiga, som gro först efter en viloperiod,
vilken kan uppgå till ett tiotal år. Då
svulsterna förmultna, blandas sporerna i jorden,
varför smittan lätt sprides genom redskap,
dragare m. m. Bekämpandet inriktas på
förhindrande av smittospridning och på odling
av uteslutande immuna potatissorter (se P
o-tatissläktet) på smittad eller misstänkt
jord. I Sverige gäller k. f. härom av 1929.
Sträng importkontroll har införts. —
Pulverskorv el. korkskabb förorsakas
av en slemsvamp, Spongospora subterranea,
som angriper de underjordiska organen. På
knölarna framkallar den vårtlika
upphöjningar, vilkas övre del sönderfaller, blottande
ett brunt pulver av de i bollar förenade
sporerna, medan kanterna kvarstå som ett lågt
bräm. Vårtorna sammanflyta stundom till
större ansvällningar, som kunna erinra om
kräftsvulster. Sjukdomen uppträder
elakartat på fuktig, dåligt avdikad jord och där
potatis odlas år efter år på samma areal.
Kalkning befordrar angreppet. — Vanlig
s k o r v framkallas av strålsvampar (se d. o.),
Actinomyces-arter, som förorsaka successivt
avstötande av hudpartier på potatisknölen, så
att skrovliga, än fördjupade, än upphöjda
ytor uppkomma, medförande ökad
skalnings-förlust och minskad hållbarhet. Angreppet är
starkt beroende av jordens fysikaliska och
kemiska beskaffenhet. Tillförsel av kalk,
aska o. a. alkaliska ämnen befordrar
skorv-angrepp, särskilt på lätta, varma jordar. Vissa
potatissorter, t. ex. Jubel och Marschall
Hin-denburg, äro höggradigt motståndskraftiga
mot skorv. — Bladrullsjuka och m
o-saiksjuka (flera former), tidigare
gemensamt benämnda krussjuka, förorsakas av ett
filtrerbart virus (jfr Mosaiksjuka) och
medföra stark minskning av knölalstringen.
Bladrullsjukan kännetecknas dessutom av
inrullning av småbladen, som bli styva, nästan
broskartade, och oftast svagare utveckling av
blasten. Dess huvudsakliga utbredning inom
Pulverskorv.
Sverige faller inom de s. v. delarna. Den går
liksom mosaiksjukan i arv med sättknölarna
och bekämpas genom omsorgsfullt urval av
friskt utsäde samt motståndskraftiga sorter.
— Om filtsjuka se d. o., om
stjälk-bak t e r i o s och blötröta se B a k t
e-r i o s, om v i s s n e s j u k a se d. o. Th. Lfs.
Potatissläktet, Solänum, ett av de
största fanerogamsläktena (1,200 arter). Tillhör
fam. Solanaceae (se d. o.); dess arter ha dubbelt,
regelbundet, femtaligt blomhylle, fem ståndare
samt bärfrukt. Inhemska äro det enåriga
trädgårdsogräset nattskatta (S. nigrum)
med svarta bär och den tidigare officinella
besksötan (S. dulcamara), en halvbuske
med slaka, något slingrande grenar och röda
bär. Släktet omfattar många kulturväxter.
Viktigast är potatisen (S. tuberosum).
Då den under 1500-talets senare hälft
infördes till Europa, var den redan en mycket
gammal kulturväxt i Chile och Peru. Den
Vanlig skorv.
XVI. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
