Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
Praktik—Pratika
66
lek el. däröver. Hos alla är fjäderdräkten
brokig i blått, grönt, rött, svart och vitt.
Allmännast är scharlakanstangaran
el. 1 i n f å g e 1 n, Piranga rubra, 17 cm lång.
Fjäderdräkten är hos hanen röd i olika
nyanser, hos honan uppblandad med gult, grönt
och brunt. Som burfåglar hållas bl. a.
sydamerikanska sammetstangarorna,
Ram-phocoelus. T. P.
Praktik, utövning av läkar- el.
advokatyrket; erfarenhet, tillämpning i livet. —
Praktik a’n t, person, som genom p. lär ett
yrke. — Pr a’k t i k u s (-i k e r), yrkesutövare
med väsentligen praktisk underbyggnad.
Pra’ktika (P r a’t i k a), se K a r a n t ä n.
Praktisera, tillämpa, omsätta i handling;
öva sig i t. ex. ett yrke; driva läkar- el.
advokatpraktik.
Pra’ktisk, ändamålsenlig, lämplig; erfaren.
Praktiska skolor, i allm. skolor, som
meddela en på yrke eller yrkesgrupp inriktad
eller tillämpad (»praktisk») undervisning, i
Sverige särskilt vissa enskilda skolor, som
söka ge praktisk — ofta även allmänbildande
— undervisning på kortare tid än de
offentliga (t. ex. Katrineholms, Kristinehamns och
Mariannelunds praktiska skolor). Fr. Sg.
Praktiska ungdomsskolor, i allm. ung. dets.
som praktiska skolor (se d. o.), ss.
navigationsskolor, lantbruks- och lantmannaskolor,
lanthushållsskolor, trädgårdsskolor och
skogs-skolor. Hit kunna i viss mening räknas även
folkhögskolor (se d. o.). Under senare år har
uttrycket p. i Sverige kommit att nästan
uteslutande beteckna de skolor, som tillhöra det
av 1918 års riksdag beslutade systemet av
skolor, inriktade på det praktiska livet. Grundval
för p. äro fortsättningsskolor (se d. o.).
För dem, som önska en egentlig
yrkesutbildning, finnes lärlingsskola (se d. o.).
Ytterligare utbildning lämnas åt dem, som
genomgått lärlingsskolan, i helt frivilliga
yrkesskolor (se d. o.). Mera fria skolformer
kunna finnas, ettåriga handelsskolor (se
d. o.), hushållsskolor och h u s m
o-d e r s skolor. Genom beslut av 1921 års
riksdag tillkommo verkstadsskolor (se
d. o.) särskilt för sådana unga, som efter
avgång från folkskolan ha svårt att utan
yrkes-kännedom få anställning. — Till p. kan också
räknas högre folkskolan (sed. o.),
särskilt i dess 1918 beslutade yrkesbestämda
form. Hit höra ock i viss mening tekniska
läroverk (gymnasier, fackskolor och
elementarskolor ; jfr Tekniska
läroanstalter). Parallella med de tekniska
gymnasierna äro han delsgymnasierna (se
Handelsskolor).
Litt.: B. J:son Bergqvist, »De nya
praktiska ungdomsskolorna» (1918), »Våra skolor»
(1923) och »Sveriges ungdomsskolor» (1931);
N. Fredriksson, »Våra praktiska
ungdomsskolor» (1925). (Fr. Sg.)
Praktisk filosofi, se Filosofiens
historia, sp. 351.
Praktisk teologi, den gren av den teologiska
vetenskapen, som behandlar kyrkans
verksamhet. Som en självständig teologisk vetenskap
framställdes den först av Schleiermacher.
Försök till systematisering ha försvårats av
materialets mångfald, då häri det nutida
kyrko
livets alla mångskiftande former avspeglas.
En viss motsats kan spåras mellan dem (t. ex.
Sehian), vilka betrakta p. främst som en
normativ vetenskap med uppgift att ge
vetenskapligt motiverade regler för det kyrkliga
handlandet, och dem, som anse dess uppgift
vara att ge en deskriptiv och historiskt
underbyggd framställning av det levande
kyrkolivet (utan principiell begränsning till något
visst samfund), varvid det normativa på sin
höjd kan få en sekundär ställning. I den
teologiska undervisningen ha p:s målsmän ofta
även fått ledningen av den direkta praktiska
utbildningen för prästämbetet. P:s
traditionella huvudgrenar äro liturgik, homiletik,
ka-teketik (se dessa ord), själavårdslära el.
pastoralteologi, missionslära, kyrkorätt. Till dessa
lägges nu ofta kyrkokunskapen som ett
särskilt fack. Y. Br.
Praktiskt förnuft, filos., kallar Kant den
förnuftiga viljan.
Prallner (fr. pralines, brända mandlar),
halvkulor av choklad med fyllning.
Pram, Christen Henriksen,
norsk-dansk författare (1756—1821). Var anställd i
administrationen och dog som tullförvaltare
på S:t Thomas. P. utgav en del skådespel,
ett epos, en idyll m. m. och var medredaktör
i tidskriften Minerva (se d. o.). P. E-t.
Prambanan el. B r a m b a n a n, by på Java
med omfattande och praktfulla lämningar
efter fornindiska tempelbyggnader (trol. från
700-talet el. 800-talet e. Kr.), av vilka de
förnämsta voro ägnade dyrkan av Brahma,
Visnu och éiva. Fornlämningarna vid P.
undersöktes på 1880-talet av holländare. H. R-h.
Pra’ndium, lat., de gamla romarnas frukost
(dagens andra måltid).
Prangins [prä^ä’], slott i Schweiz, vid
Ge-nèvesjön, nära staden Nyon, 1919—21 bostad
för kejsar Karl av Österrike.
Prantl, Karl, tysk botanist (1849—93).
Blev 1889 universitetsprof. i Breslau. P. var
en framstående morfolog och systematiker,
skrev även viktiga specialarbeten om
ormbunkarna och en lärobok i botanik, som
alltjämt utges i nya uppl. (av F. Pax). Tills, m.
A. Engler (se d. o.) började han 1887 utge
»Die natürlichen Pflanzenfamilien». C. S-g.
Pra’nzo (av lat. pra’ndium, se d. o.), it.,
middagsmåltid.
Prasèm, miner., se Kvarts.
Praseodym, lcem., se Sällsynta j o r
d-artsmetaller.
Praslin [pralå/], de, se C h o i s e u 1,
släktart., och C h o i s e u 1, C. G. de.
Präter, park i Wien (se d. o.).
Pra’ti, Giovanni, italiensk skald (1815
—84), jur. dr, vart 1841 med ens berömd
genom sin episka dikt »Edmenegarda», en
rörande kärlekshistoria, och utgav sedan många
diktsamlingar och epos. Han var först och
främst lyriker och tillhörde de verksammaste
och populäraste patriotiska skalderna. Han
blev 1862 invald i italienska parlamentet och
sedermera led. av högsta rådet i
undervisningsministeriet. Bland hans senare dikter
märkas sonettsamlingen »Psiche» (1876) och
»Iside» (1878). Sami, arbeten i 5 bd 1862—
63. Monogr. av G. Gabetti (1812). R-n B.
Pra’tika, se Praktik a.
XVI. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
