Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
Precht
70
Himmelspolens (ekvatorspolens) förflyttning bland
stjärnorna under tiden 6000 f. Kr. till 5000 e. Kr.
lingar, trepidationen (se d. o.).
Visserligen förekomma dylika, men de äro dock icke
av den storlek, som teorien om trepidationen
erfordrade. Det årliga belopp, med vilket
vårdagjämningspunkten rycker tillbaka, är
50,2564" för år 1900 och ökas med 0,02225" per
årh. Då ekliptikans lutning under denna
rörelse i stort sett bibehålies oförändrad,
kommer ekvatorns pol att beskriva en konisk
rörelse omkring ekliptikans pol. På
himmels-sfären kommer alltså under en tid av omkr.
26,000 år den förra polen att beskriva en
cirkel med en radie av omkr. 23,5° i
förhållande till den senare. Polstjärnan kommer
därför småningom att upphöra att markera
polens plats, vilken om ung. 14,000 år
kommer att ligga ganska nära Vega. Emellertid
äro precessionsrörelserna i verkligheten vida
mer komplicerade, än som kan antydas genom
den ovan givna beskrivningen, vilken gäller
den s. k. m e d e 1 p o 1 e n. Avvikelserna från
dennas rörelser, vilka äro av periodisk natur,
kallas för nutationen. Detta fenomen,
som upptäcktes av J. Bradley 1728, består
hu-vudsakl. i en rörelse i en ellips, vars storaxel
mäter 18,42". — Orsaken till p. cch
nutationen är att söka i jordens avvikelse från
klotformen. Solens, månens och planeternas
attraktioner på den sfäroidiska jorden komma
på grund av den utbuktning mot ekvatorn,
som jorden äger, att resultera i en strävan
att inställa ekvatorns plan i ekliptikans,
vilket också skulle bli resultatet, om jorden
icke roterade. På samma sätt som i fråga om
en snurra el. ett gyroskop blir verkan av den
yttre kraften den, att rotationsaxeln
försättes i en pendlande rörelse omkring ett
medelläge. Den del av p., som åstadkommes
genom solens och månens samfällda attraktion,
kallas lunisol arp recession.
Planeternas inverkan ger sig till känna i att
ekliptikans läge förryckes och dess lutning mot
ekvatorn ändras något. Därigenom modifieras
lunisolarprecessionen till den s. k.
allmän-n a p. Skillnaden mellan dessa båda benämnes
planetpre cession. Enär den
referens
punkt, vårdagjämningspunkten, till vilken
bestämningarna av himlakropparnas lägen
hänföra sig, icke är fast utan ständigt förflyttar
sig på grund av p., kommer detta fenomen
att spela en fundamental roll inom
astronomien. Av särskild betydelse är p:s inverkan
på årets (och dygnets) längd. Det tropiska
året, vilket bestämmes av solens omlopp i
förhållande till vårdagjämningspunkten, blir
20 min. 23 sek. kortare än det sideriska, som
bestämmes av tiden för solens omlopp i
förhållande till stjärnorna. — Medan
vårdagjämningspunkten vid tiden för vår tideräknings
början var belägen i Vädurens stjärnbild, har
den på grund av p. förskjutits i djurkretsen
och är nu belägen i Fiskarnas. — Litt.: ö.
Bergstrand, »Astronomi» (1926). K. Lmk.
Precht, Burchardt, tysk träskulptör
(1651—1738). Kallades 1672 till Sverige för
att utföra ornamental utsmyckning i
Drottningholms slott. P., som 1681 blev
hovbildhuggare, var en
begåvad konstnär i
barockens anda, den
störste skulptören i
Sverige under epoken.
Efter hemkomsten från
en för hans
utbildning betydelsefull
resa 1687 till
Frankrike och Italien fick
P. i uppdrag att
skulptera ornamentiken till
kapellet o. a. rum i
det nya slottet i
Stockholm; allt detta för-
stördes emellertid i branden 1697. Han
utförde en mängd altarprydnader och predik-
Altaruppsats, utförd för Uppsala domkyrka av B.
Precht, nu uppställd i Gustav-Vasakyrkan i
Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
