Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Precicism—Predestination
71
stolar. Till P:s märkligaste arbeten höra
kungsstolarna och predikstolen i Stockholms
storkyrka (1680—90-talet; efter N. Tessin
d. y:s ritningar) samt predikstolen (påbörjad
1707) och altaret med uppsats (färdigt 1731)
i Uppsala domkyrka (nu i Gustav-Vasakyrkan
i Stockholm). Dessutom skulpterade P. och
hans verkstad spegel- och tavelramar,
geri-donger och större bord, epitafier m. m. —
P:s son Christian P. (1706—79) var
guldsmed och grafiker. — Litt.: J. Roosval,
»Hof-bildhuggaren B. P.» (1905). E. L-k.
PrecicFsm, dets. som praecicism (se d. o.).
Précieuses, Les [lä presiÖ’z], fr.,
preciö-serna; se Preciöser.
Preciositèt, se Preciöser.
Precipität, eg. fällning. Nyttjas i
lantbruks-terminologien för att beteckna fällt
kalciumfosfat, särskilt för det vid limberedningen ur
ben som biprodukt erhållna
kalciumdifosfa-tet. — Vitt p. är aminokvicksilverklorid,
Hg NH2 Cl, som erhålles som en vit,
pulver-formig fällning, om ammoniak sättes till en
lösning av kvicksilverklorid. —• Jfr även
Precipitiner. I. B.
Precipitlner (av lat. praecipitäre, kemiskt
utfälla), antikroppar (se Antikropp), som
finnas i blodserum någon tid efter införandet
däri av ett främmande äggviteämne, det s. k.
antigenet, och kännetecknas därav, att de
bilda fällning med nya doser av antigenet.
Om t. ex. ett bakteriefritt filtrat från en
buljongkultur av tyfusbaciller i vissa
proportioner blandas med ett precipitinhaltigt
anti-serum (blodserum från däggdjur, som
behandlats med upprepade injektioner av
tyfusbaciller), bildas en fällning, precipitatet.
Denna reaktion är specifik, d. v. s. fällning
uppstår endast vid blandning med antiserum
mot tyfusbaciller och ej med sådant mot
andra bakterier. En mångfald äggviteämnen
framkalla, insprutade på djur, dylika p., som
alltid äro specifika. Det längst kända är
lak t o serum, som erhålles genom
insprut-ning av mjölk i blodådrorna av ett djur och
som utfäller kaseinet ur mjölk — det verkar
således på samma sätt som löpe (enl. Bordet
1899). Av stor såväl praktisk som teoretisk
betydelse äro de p., som uppstå efter
injektion av blod eller serum. Man har med hjälp
av dessa bestämt blodsförvantskapen mellan
olika djur och bl. a. påvisat människans nära
skyldskap med de högst stående aporna samt
utarbetat (Uhlenhuth m. fl.) en metod för att
avgöra om en blodfläck härrör från
människo-el. djurblod, vilket är av största betydelse för
rättsmedicinen. Man löser upp en del av den
materia, som förorsakat blodfläcken, vilken
vanl. förefinnes på ett klädesplagg el. en kniv,
i vatten och tillsätter lösningen med
precipi-tin, bildat genom införande av människoblod
i blodådrorna av ett djur, t. ex. ett får el.
en kanin. Erhålles då en fällning, sluter man
till att fläcken härrör från människoblod
(ap-blod har man vanl. icke anledning att
misstänka, och skulle så vara fallet, kan man göra
jämförande försök med p. mot apserum för
att utreda frågan). Med hjälp av p. kan på
ett tillförlitligt sätt undersökas om vissa slag
av matvaror äro förfalskade, t. ex. om korv,
som uppges innehålla kött av nötkreatur, helt
el. delvis består av hästkött. H. D.
72
Precis (fr. précis), noggrann, punktlig; just,
alldeles.
Precisera, skarpt, noga bestämma.
Precision, noggrannhet, punktlighet. —
Precisions- i sammansättningar betecknar
instrument el. annan anordning för mycket
noggranna observationer vid skjutningar,
mätningar o. dyl. G. H-r.
Precisionsavvägning, se N i v e 11 e r i n g.
Precioser (fr. précieuses, fem. plur. av
pré-cieux, dyrbar, utsökt, som estetisk term
till-gjord, förkonstlad), de damer av aristokratien
i Paris, som under 1600-talets tidigare hälft
började grunda litterära »salonger» efter
italienskt mönster. Den första och länge
tongivande av dessa salonger var Hötel de
Ram-bouillet, vars glanstid inföll 1620—45; andra
höllos av madame de Scudéry, madame de
Sablé, madame de Longueville m. fl.
Spiritualiteten och galanteriet värdesattes högst
i konversationen liksom i den litteratur, som
här florerade; resultatet blev onatur och
förkonstling, då intet fick sägas rakt på sak utan
endast genom med tiden alltmera sökta
omskrivningar. Denna snirklade barockstil, som
Molière brännmärkte i »Les précieuses
ridi-cules» (1659), har sedan i mindre smickrande
bemärkelse kallats preciositet, och i sv.
har preciös blivit ung. liktydigt med
»blåstrumpa». — Litt.: Ch. Livet, »Précieux et
précieuses» (1859; 3:e uppl. 1896). Kj. S-g.
PredeaJpasset, se K a r p a t e r n a, sp. 455.
PredeTla, it., pall; trappsteg; uppsats på
altarbordet, varpå ställdes ljusstakar,
altar-kärl o. dyl.; sockeln till altarskåp el. annan
altaruppsats (se d. o., sp. 666). (E. L-k.)
Predestination, teol., förutbestämmelse,
utkorelse, »nådaval». I predestinationstanken
ligger närmast, att de olika människornas öde
h. o. h. föres tillbaka på Guds
förutbestämmande vilja, hans eviga »rådsslut». Denna
tanke, som sedan kan utformas på många
sätt, har, religiöst sett, sitt egentliga upphov
i förvissningen om att människornas
frälsning och salighet h. o. h. ha sin grund i
den gudomliga frälsningsviljans
utkorelsegärning. Denna utkorelsetanke förekommer
överallt i N. T. Frågan om förekomsten där av
den »dubbla» p. — till salighet och till
fördömelse — är mera komplicerad. När Paulus
i Rom. 9—11 talar också om en förkastelse
enl. Guds rådsslut, är det för honom närmast
ett försök till förklaring av att
förkastelse-domen drabbar Israel, utkorelsens folk; det
bör därvid också beaktas, att Paulus räknar
med Israels slutliga räddning. På åtskilliga
håll i N. T., särskilt i Johannesevangeliet,
synes den tanken möta, att Guds rådsslut har
avseende ej blott på dem, som utköras, utan
också på dem, som förkastas. Inom den äldre
gammalkyrkliga teologien bli dylika
tankegångar undanträngda. Först hos
Augustinus kan man tala om en utförd
predesti-nationslära, i vilken religiösa motiv och
metafysiska synpunkter på ett egenartat
sätt förbundits. Genom ett evigt
rådsslut har Gud, enl. Augustinus, i sin
barmhärtighet utkorat vissa människor att ur
»fördärvets massa» uttagas till salighet och
på samma gång i sin rättfärdighet bestämt
andra människor att hemfalla till den
fördömelse alla människor förtjänat. Predesti-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
