Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
Predikstoishemman—Preferensaktier
80
Predikstol i Malmö S:t Petri kyrka, utförd 1599 av
stenhuggaren Daniel Tommisen. Korgen av svart
marmor, sandsten och alabaster, baldakinen av trä.
eller ornanientik i skulptur och målning, över
»korgen» (jfr benämningen »mäster Olof i
korgen» om Olaus Petri) hänger i regel ett
baldakinartat tak, »himmel», ofta med ett
skulpturverk, ss. Kristus med korsfanan, som
krön samt en bild av en duva på undersidan.
P., som utbildats ur a m b o n (se d. o.), från
vilken bibeltexter upplästes och sedermera
ibland predikades, tillkom som särskild
talarstol på 1000- eller 1100-talet, och bruket av p.
spreds sedan hastigt i Europa, bl. a. genom
predikarmunkarnas verksamhet. P.
uppställdes närmare menigheten än ambon och var
antingen flyttbar, av trä, eller fast uppbyggd.
I senare fallet placerades p. vid en pelare
eller vägg i långhuset, på n. eller s. sidan
om mittgången; i andra kyrktyper har p. ofta
fått annan plats, antingen ovanför altaret
eller, i centralkyrkor, fristående nära mitten
i predikorummet. I några medeltidskyrkor
finns i muren mellan kor och långhus, n. eller
s. om triumfbågen, en trappa upp till ett inåt
långhuset öppet litet föreläsarrum med
pulpet-anordning, en ambon, som sedermera fått
tjänstgöra som p. (sådana ha funnits bl. a. i
kyrkorna i Husaby, Västergötland, och
Vam-lingbo, Gotland). De äldsta i Sverige bevarade
p. av trä äro från 1500- och 1600-talet.
Under medeltiden predikades eller
förelästes understundom även för menighet
utanför kyrkan, antingen från en utflyttad p.
eller från en dylik, anordnad i kyrkans mur
med öppning utåt (så i Vånå, Hollola o. a.
kyrkor i Finland) el. i kyrkogårdsporten (t. ex.
vid Lids kyrka, Södermanland). E. L-k.
Predikstoishemman, se Men salhemman.
PrediTpasset, se Juliska alperna.
Predisponèra, på förhand påverka i viss
riktning.
Predispositiön, anlag (se d. o.), mottaglighet.
Predominèra, ha överhand; vara
övervägande.
Preexiste’ns (av lat. praè, förut, och
exsi’-stere, träda fram), föruttillvaro, särskilt
själens. Tron på själens tillvaro före födelsen är
allmänmänsklig och förhärskande redan bland
naturfolken, oftast i samband med tron på
återfödelsen. I Indien hör föreställningen om
själarnas eviga kretslopp till det religiösa
tänkandets hörnstenar. Orfikerna i Grekland
trodde, att själen från en himmelsk värld
stigit ned i kroppslighetens fängelse för att
till sist renad och luttrad återvända till
stjärnevärlden. Genom Platons teologi har
denna tro fått insteg i det senantika och
delvis i det västerländska tänkandet. Hela
Orienten kände tron på en världsfrälsare, som
en gång lämnar sin himmelska värld och
stiger ned för att rädda människorna. Under
inflytande av denna föreställning och av
senjudendomens tankar om Messias’ föruttillvaro
men framför allt under intrycket av Jesu
person och självvittnesbörd har den kristna
tron på Jesu p. uppstått, redan innesluten i
benämningen Människosonen men tidigast
klart uttalad av Paulus. Från kristendomen
har islam hämtat tron på profetens
föruttillvaro: det först skapade är »Muhammeds ljus»,
hans andliga väsen. T. A-æ.
Preexistentiani’sm, filos, och teol., den åsikt,
som antar, att människornas själar före den
jordiska tillvaron existerat i en högre,
gudomlig värld.
Prefe’kt (lat. praefe’ctus, stående i spetsen
för, föreståndare), se Praefectus.
1. (Fr. préfet, it. prefetto.) I Frankrike
och Italien ett departements el. en provins’
styresman (landshövding). Se vidare
Frankrike, sp. 979, och Italien, sp. 836. —
Polisprefekt (fr. préfet de pelice),
chefen för polisväsendet i Paris.
2. Titel för vissa institutionsföreståndare
vid Lunds och Uppsala univ.
Prefektür. 1. Praefectüra hette i Rom de
italiska samhällen, där rättskipningen före
bundsförvantskrigets slut (89 f. Kr.) utövades
genom en av romersk myndighet utsänd
praefectus iure dicundo. Efter Konstantin kallades
de fyra stora riksdelarna praefecturae. E. St.
2. Ämbetsområde för en prefekt.
Prefere’ns (fr. préférence). 1. Företräde.
— 2 [prefera’ps]. Kortspel i Sverige och (med
helt andra regler) Tyskland. I Sverige äro
spelarna fyra, av vilka förhand och tredje
hand äro i bolag mot de andra två. Äro
spelarna blott tre (tre- el. träkarl), sköter
en både sina och bolagistens, »trekarlens»,
kort. Varje spelare får 13 kort, bjuder (i
ordning nedifrån: spader, klöver, ruter,
hjärter, noll — nollissimo —, preferens —
vanligare kallat priffe, liksom själva spelet) el.
passar. Utom i noll, som är misärspel och som
förloras, om man tar 7 spel, söka de, som sagt
högsta budet, ta så många spel (»trick») som
möjligt. Se »Små spelböcker», 3 (8:e uppl.
1929). R-nB.
Preferensaktier el. Prio r i te t sak t ier,
aktier med företrädesrätt dels till en viss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
