Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
Pro copia—Produktion
144
samt utrikesminister maj 1924—mars 1925
och dec. 1927—mars 1931 i fyra på varandra
följ, ministärer. 1926—27 var han envoyé i
Warschau. P. har deltagit i uppgörandet av
flera viktiga handelstraktater samt
representerat Finland i Nationernas förbund vid flera
tillfällen, bl. a. i förbundsrådet 1928—30 (ordf,
vid två möten 1928). P. blev 1931 verkst. dir.
i Finska pappersbruksföreningen. H. E. P.
Pro cöpia, förk. p. c., lat., för avskriften
(näml, svarar den undertecknande).
Proctltis (av grek. prokto’s, anus), med.,
inflammation i ändtarmen.
Proctor [prå’ktø], Richard Anton y,
engelsk astronom (1837—88). P., som var
den förste, vilken upptäckte förekomsten av
parallellgående stjärngrupper, sysslade även
med Vintergatans utforskande och var
framgångsrik populärvetenskaplig författare.
K. Lmk.
Proctotru’pidae, zool., se Parasitsteklar.
Procüra, dets. som prokura (se d. o.).
Pro’cyon. 1. (Astron.) Se Hunden, sp.
130. — 2. (Zool.) Se Tvättbjörn.
Procyönidae, S m å b j ö r n a r, fam. av
däggdjursordn. rovdjur, omfattande täml.
småvuxna former med långsträckt kropp,
korta ben och yvig svans. De flesta äro
häl-gångare, leva i träd och höra hemma i
Amerika, ss. kattbjörn och tvättbjörn (se dessa
ord) samt näsbjörn (se N ä s b j ö r n s 1 ä
k-tet). T. P.
ProdFgium, lat., järtecken.
Pro’dikos (lat. Pro’dicus), grekisk sofist
från ön Keos. Undervisade i Aten i slutet av
400-talet. P., som polemiskt nämnes av
Platon, skrev bl. a. en allegorisk fabel om
He-rakles vid skiljevägen mellan Dygden och
Lustan. Bevarade fragment av hans skrifter
äro utg. av H. Diels i »Die Fragmente der
Vorsokratiker» (3:e uppl. 1912). M. Pn N-n.
Prodrom [-å’m] (grek. pro’dromos,
förelöpare), med., symtom, som förebådar en
sjukdoms utbrott (prodromstadiet). F. B-m.*
Producentföreningar, se Kooperation.
Producera, frambringa, alstra, tillverka. —
Producera sig, uppträda. — P r o d
u-c e’n t, tillverkare, odlare o. s. v. Motsats:
konsument (se d. o.).
Produ’ctidae, paleont., brachiopodfamilj,
känd från övre ordovicium till perm.
Formerna av släktet Productus (från övre devon
till perm) ha skalet försett med ihåliga
taggar. De största kända brachiopoderna tillhöra
detta släkte. R. H-gg.
Produit net [prådui’ nä’t], fr., se F y s i
o-krater, sp. 69.
Produ’kt (av lat. prodücere, frambringa),
alster (av naturen, tillverkning, andligt
arbete) ; mat., det resultat, som erhålles, om
två eller flera storheter multipliceras med
varandra. Storheterna kallas i detta fall
faktorer. Äro dessa senare lika, kallas
p. dignitet el. potens. Oändliga p. —
i vilka antalet faktorer är obegränsat —
kallas konvergenta, om de närma sig ett
visst värde, ju fler faktorer, som medtagas;
i annat fall kallas de d i v e r g e n t a. T. B.
Produktion (av lat. prodücere, frambringa)
utgör inom nationalekonomien den
begrepps-mässiga sammanfattningen av den mänskliga
verksamhet, genom vilken för våra behovs
fyllande dels framställas förnödenheter, som
ej äro oss fritt givna, samt utföras olika
slags tjänster, dels höjes brukbarheten hos
både fria och ekonomiska nyttigheter (jfr N
a-t i o n a 1 e k o n o m i). — Innebörd och
omfattning av begreppen p. och produktivt
arbete ha varit föremål för skilda meningar
(se F y s i o k r a t i s m). A. Smith (se d. o.)
gav beteckningen produktiv endast åt
sådan verksamhet, som direkt ledde till el.
befordrade framställning av .materiella ting;
annan verksamhet vore improduktiv.
Nationalekonomerna ha dock blivit alltmer
överens om att förklara varje arbete
produktivt, när det resulterar i en antingen m
a-t e r i e 11 el. immateriell nyttighet för
människan, d. v. s. medel för att fylla hennes
behov (jfr Produktivitet). En
planmässig verksamhet för en ny el. förändrad
nyttighet är, när den ej innebär en dylik ökning
i förhållande till de krävda uppoffringarna,
visserligen en teknisk men ej en ek
o-nomisk p.
P. försiggår sålunda därigenom, att
nyttigheter tillägnas, deras stoff förändras till sin
form, vikt, färg, smak o. s. v., de överföras
från plats till plats, och deras
tillgodogörande förflyttas från tidpunkt till tidpunkt.
Produktionsfaktorerna brukar man
vanligast ange vara tre: 1) arbetet, det
kroppsliga och andliga, 2) jorden ined
naturens tillgångar och krafter samt 3)
(real)ka-pitalet el. de producerade produktionsmedlen.
Av de tre äro ju människan med sin
arbetskraft och den yttre naturen »de ursprungliga
och universella förutsättningarna för
produktion» (J. St. Mill). För socialisterna m. fl.
är arbetet den enda egentliga
produktionsfaktorn; i deras såväl som i nyare ekonomisk
litteratur få naturtillgångarna och kapitalet
den gemensamma beteckningen
produktionsmedel. Kapitalet är en
förutsättning för p:s drivande utefter vidlyftiga,
tids-utsträckande omvägar med stigande
avkastning. I anslutning till dels J. B. Say, dels
F. A. Walker ha flera nationalekonomer gjort
själva företagarfunktionen
(»organisationen», Marshall) till en särskild
produktionsfaktor. Därmed har då syftet varit att
åstadkomma det allsidiga organiska
sammanhanget mellan produktionsfaktorerna och
huvudgrenarna för nationalinkomstens el. den
nationella produktionsavkastningens
fördelning: arbetet — lön; jorden
(naturtillgångarna) — jordränta; kapitalet — kapitalränta;
företagarfunktionen — företagarvinst.
Särskilt amerikanska nationalekonomer ha i våra
dagar sammanfört naturtillgångarna och »de
producerade produktionsmedlen» till den enda
gruppen kapital; se dock Jordränta.
Lagen om jordens tendens att på samma
areal, om nya förbättringar göras och nya
kostnader nedläggas, efter en viss gräns ge en
reell produktavkastning, som, ehuru absolut
växande, sjunker i förhållande till det ökade
däri nedlagda arbetet och kapitalet (se J o r
d-produktivitetslagen), ansågs av de
klassiska nationalekonomerna gälla särskilt
jordbruket. Den motsatta lagen, tendensen
till ständigt proportionsvis stigande
avkastning med växande användning av »nya
doser» utav en el. flera andra produktionsfak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
