Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Projektil - Projektion - Projektionsapparat - Projektionskopiering - Projektionsritning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
Projektion—Projektionsritning
152
borrade eldvapnens tid alltid runda
(rundkulor), men vid övergången till räfflade
vapen i mitten av 1800-talet ändrades
formen till avlång, s. k. cylindro-ogival
(spetskulor, spetsprojektiler). Samtidigt
utbyttes benämningen kula mot den nu
vanligare projektil. Spetsprojektilens längd
var till en början obetydlig (1,5—2 ggr
kalibern) men ökades successivt och är nu vanl.
4—5 ggr kalibern. På senare tid har stort
arbete nedlagts på att ge p. sådan form, att
luftmotståndet i möjligaste mån minskas (jfr
Ballistik och Kulbana). — En
spetsprojektil måste för att kunna bibringas den
nödvändiga rotationen, vilket är
förutsättningen för att p. under sin bana ständigt
skall gå med spetsen framåt, vara försedd
med ett s t y r n i n g s m e d e 1 (se d. o.; jfr
Räffla). På framladdningens tid användes
knappstyrning och, då bakladdning
infördes, gördelstyrning (se därom K
a-n o n, sp. 258 och 260). Senaste uppslaget
beträffande styrning av artilleriprojektiler är
att förse även p. med räfflor (på den
cylindriska delen), i vilka eldrörets bommar
ingripa. Man räknade med att detta skulle
möjliggöra en avsevärd ökning av
utgångshastig-heten samtidigt med en ytterligare ökning av
p:s längd och belastning (se K u 1 b a n a, sp.
252). Detta i sin tur skulle ge väsentligt
ökade skottvidder. P. till tyskarnas
Pariskanon (se d. o.) voro sålunda räfflade. —
De ihåliga artilleriprojektilerna kunna
indelas i kartescher (se d. o.), granater
(se Granat 2), granatkartescher
och lysprojektiler (se dessa ord). Av
dessa är kartesehen numera i stort sett ur
bruk. Granatkarteschen ansågs före
världskriget vara den viktigaste p. inom
landartilleriet. Under världskriget fick granaten
största betydelsen, enär den genom sina
kraftiga brisanta sprängämnen har en
väsentligt större verkan mot skyddade trupper. —
Kulorna till handeldvapen (här
bibehålies ännu benämningen kula) ha städse
utgjorts av bly och varit fullkulor. Stor
svårighet vållade vid övergången till räfflade
vapen styrningsproblemet, men det löstes på
1880-talet genom mantelstyrning, som
erhålles därigenom, att kulan omges med en
tunn mantel av lämplig metall, kopparnickel
el. stål, som, då kulan pressas fram genom
loppet, formar sig efter räfflorna, som då
kunna ge kulan dess rotation. Gevärskulor ha
liksom artilleriprojektiler fått allt större
längd och spetsigare form. G. afW-dt.
Sjöartilleriets och
kustartilleriets mot fartygsmål avsedda p. utgöras
av p a n s a r p r o j e k t i 1 e r (se d. o.) och
spränggranater. De förra användas
mot pansrade mål, de senare mot av pansar
oskyddade mål. Kanoner av 15 cm el. större
kaliber ha i regel b°da slagen p., kanoner
av lägre kaliber än 15 cm ha i regel endast
spränggranater. Kanoner av 7—15 cm kaliber
äro därjämte oftast utrustade med 1 y s
projektiler (se d. o.).
Luftvärnsartilleriets p. utgöras
oftast av granater (spränggranater), vilka
numera förses med »känsliga rör», medelst vilka
granaten bringas till ögonblicklig krevad även
vid anslag mot så litet motstånd, som t. ex.
en flygplansvinge av trä och duk erbjuder.
För att underlätta eldledningen förses dessa
p. med spårljus, d. v. s. en baktill
anbringad lyssats, som tändes vid
skottlossningen och genom kraftigt ljus möjliggör för
den skjutande att observera p. i luften även
vid dager. Det har på senare tid lyckats att
framställa p. även av så ringa kaliber som
21/2—4 cm med såväl sprängladdning som
känsligt rör och spårljus, vilka p. av röret
bringas till krevad vid anslag mot vilken
som helst del av ett flygplan. Dessa p:s
krevad äger rum så snabbt, att vid träff t. ex.
mot en flygplansvinge krevaden sker i denna.
Grovkalibriga kulsprutor (20—25 mm kaliber)
och automatkanoner (40 mm kaliber) ha genom
dylika p. blivit synnerligen farliga vapen mot
flygplan inom 1,000—3,000 m avstånd, ö-g.
Projektion (av lat. proje’ctio, framkastande,
utkast) innebär 1) geometriskt, att man på en
linje el. yta medelst linjer, i regel vinkelräta
däremot (ortogonal, rätvinklig p.), bestämmer
motsvarigheten till en punkt, linje el. yta.
Så erhålles p. av en punkt på en linje al. en
yta, av en linje på en annan sådan el. en
yta och av ytor på andra sådana. Man väljer
härvid ofta mot varandra vinkelräta plan
till projektionsplan (vågräta och lodräta,
horisontal- och vertikalprojektion). Sker p. ej>
med vinkelräta strålar, som t. ex. i vissa
tekniska ritningar, talar man om sned p. Utgå
strålarna från en fix punkt i rummet,
uppstår s. k. p e r s p e k t i v i s k p.; denna p.
är i viss mån den form, under vilken det
mänskliga ögat uppfångar den yttre
omgivningen. Läran om p. utgör bl. a. den
beskrivande (deskriptiva, projektiva) geometrien;
den har stor tillämpning för
konstruktions-och kartritningen. 2) Understundom
likställes p. med perspektivisk avbildning, särskilt
då denna sker på ett plan. 3) Nära detta står
optisk p., då man av ett föremål el. en plan
bild åstadkommer en (oftast förstorad)
avbildning. Härtill användas projektionsapparater
av olika slag, laterna magica, skioptikon,
epi-och diaskop (p. i påsikt och i genomsikt) för
fasta, kinematograf-(kine-)apparater för
rörliga bilder. — Framställandet av p.
benämnes att projiciera. Jfr
Kartprojektion. Odts.
Projektionsapparat, fys., apparat, som med
tillhjälp av en ljuskälla visar vanl.
förstorade bilder på en yta (duk, skärm o. dyl.).
Sådana apparater äro bl. a. kinematograf,
laterna magica, megaskop och skioptikon.
Projektionskopiering, fotogr., se
Förstoring.
Projektionsritning, den art av linearritning,
medelst vilken föremål i rymden avbildas,
projiciera s, på en yta, som i allm. är
ett plan. Om från ett föremåls väsentliga
punkter parallella strålar tänkas dragna mot
ett plan, bestämma strålarnas
skärningspunkter med planet en bild, en »projektion», som
på grund av strålarnas parallellitet kallas
parallellprojektion. Äro strålarna
vinkelräta mot bildplanet, uppstår
ortogonal projektion, eljest sned el. k 1
i-nografisk projektion. Vid tekniska
ritningar nyttjas vanl. en
framställningsmetod, där föremålet tänkes projicierat dels mot
ett horisontalplan, då en h o r i s o n t a 1 p r o-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
