Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
Propelleraxel—Proportionella val
164
axeln A (bild 1), som för detta
ändamål inpassas koniskt i
navet B och gängas i
ytter-ändan för anbringandet av
propellermuttern C. Till
förhindrande av p:s vridning
på propelleraxeln infällas i
navet och axeln en eller flera
längsgående k i 1 a r D. P. är
vanl. anbragt i fartygets akter,
men vid isbrytare och färjor förekomma p. i
fartygets båda ändar. I regel brukas blott en
i fartygets medellinje placerad p., men vid
stora kraftbelopp och för åstadkommande av
högre fart använder man på fartyg, s. k. d u
b-belpropeller fartyg, 2—4 p., vilka
anbringas på var sin axel symmetriskt i
förhållande till medellinjen.
De äldsta försöken att med en
undervat-tensskruv framdriva fartyg företogos redan
1724 och 1731, och 1753 föreslog franske
fysikern B erno ulli framdrivandet av fartyg
med en fyrbladig skruv. Amerikanen F i t c h
gjorde 1787 försök med en skruvbåt, och 1816
försökte Samuel Owen i Stockholm en
mindre båt med p. enl. Bernoullis idé. 1832
uttogo fransmannen S a u v a g e och
engelsmannen W o o dc rof t var sitt
propellerpatent. Nästan alla dessa o. a. förslag
stannade på försöksstadiet, och det är först sedan
engelsmannen F. B. Smith i maj och
svensken John Ericsson i juli 1836 fått sina
patentansökningar beviljade och utfört de
första praktiskt användbara
propellerfartygen, som problemet kan sägas löst. John
Ericssons propellerkonstruktion har tillerkänts
första rummet. Senare har införts en rad
förbättringar (några dylika visas på bild 2—6),
varigenom effekten av p. kunnat väsentligt
ökas samt p. anpassas till de mest skilda
fartygstyper. Ax. L.
2. Fly gplanspropeller har en uppgift, motsv.
fartygspropellerns, d. v. s. att omsätta den av
kraftkällan (flygmotorn) levererade kraften.
P. benämnes dragande, då den är placerad
framför motorn, och skjutande, då den är
placerad bakom denna.
P. är antingen av trä el. av metall. I förra
fallet framställes p. av längsgående lameller,
vilka sammanfogas genom limning. I senare
fallet är p. tillverkad av stål el. lättmetall.
P. är i regel tvåbladig. Tre- el. fyrbladiga p.
användas även. P. är vanl. direkt kopplad till
motoraxelns (vevaxelns) förlängning samt
fastgjord vid denna medelst ett s. k.
propel-lernav. Vid motorer, som utveckla stor
rotationshastighet, är p. anbringad på en av
motoraxeln driven och nedväxlad särskild
propelleraxel. ö-g.
Propelleraxel, aktersta axeldelen av
axelledningen i ett fartyg; på p. är propellern
fastkilad. Jfr Propeller.
Propellerblad, se Propeller.
Propellerhylsa, lager- och tätningsanordning
för propelleraxeln på fartyg, bestående av en
järn- el. ståltub, vilken omsluter
propelleraxeln (se E på bild 1 till Propeller). För
minskning av friktionen är p. försedd med
foder, F, av gjutjärn, vitmetall el.
pocken-holts. Ax. L.
Propellerstäv, se Akterstäv.
Proper [prä’-] (fr. propre\, snygg; renlig.
Bild 7. Flygplanspropeller.
Prope’rtius, S e x t u s, romersk skald (f. i
Umbrien omkr. 50 f. Kr., d. föga efter 15
f. Kr.). P. blev tidigt berömd och upptagen i
Maecenas’ litterära krets. Hans dikter (i fyra
böcker) äro till största delen kärlekselegier,
återgivande de fröjder och sorger, som beretts
skalden av en viss C y n t h i a. Den romerska
erotiska elegien, på hans tid en helt ny
litterär art, ter sig som en bearbetning av det
hellenistiska epigrammets erotiska temata,
och detta sammanhang är tydligt även hos P.;
han betecknar även själv alexandrinska
skalder som sina mönster. Men det är diktarens
egen kraft och originalitet samt hans
passionerade glöd, som fängsla läsaren. Särskilt
brukar 4:e boken väcka intresse. Den
innehåller utom ett par Cynthiaelegier och den
berömda elegien över den döda Cornelia m. m.
ett antal fosterländska el. episkt-antikvariska
dikter. — övers, bl. a. av B. Risberg (1905) och
fullständigt av E. Janzon (1903—17). E. St.
Propiönsyra, A’cidum propiönicum, C2HB.
CO2H, en oljig, starkt luktande acyklisk syra
(jfr Fettsyror), som är löslig i vatten och
kokar vid 140° C. I. B.
Proponèra, föreslå.
Propo’ntis, forntida namn på Marmarasjön.
Proportion, förhållande; mån; symmetri;
jämnmått. — Proportionerad, p r
o-portionèrlig, väl avpassad; välväxt. —
I matematiken äger proportion el.
förhållande rum mellan två storheter, om den
ena kan uttryckas i den andra som mått.
Fyra storheter äro proportionella, om a:b =
c:d. Tre storheter äro proportionella, om
A:B — B :C. Dessa tre storheter bilda då en
geometrisk serie. Läran om p. i geometrisk
form återfinnes i femte boken av Euklides’
»Elementa». T. B.
Proportionali’sm, proportionellt valsätt.
Proportionalitet, egenskapen att vara
proportionell med något annat.
Pioportionalitetsgräns, den högsta
påkän-ning för ett material, vid vilken
sträckningen och belastningen äro proportionella.
Jfr Hållfasthet. G. H-r.
Proportione’11, stående i proportion till,
avpassad efter. — I matematiken sägas två
storheter vara proportionella mot
varandra, om förhållandet dem emellan är
konstant, samt omvänt proportionella,
om deras produkt är konstant.
Proportionella val, valsätt, varigenom olika
åsikter få möjlighet att bli representerade i
proportion till sina inbördes
styrkeförhållanden bland valmännen.
Det tidigast tillämpade valsättet utgöres av
s. k. majoritetsval, där alltså minoriteten
inom de olika valområdena blir
orepresenterad. Det kan därför ofta i väsentlig mån
bero på valkretsindelningen vilken
åsiktsriktning, som erhåller majoritet vid ett val t. ex.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
