Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
Prostylos—Proteider
174
innästlat sig. Spår av religiös
prostitution finner man hos många folk. Den
är urspr. av helt annan natur än vanlig p.,
men under utvecklingen utplånades gränserna.
En kraftig reaktion mot sedefördärvet
åväga-bragtes genom kristendomens seger inom det
romerska världsväldet. Efter
folkvandringarna tillkom inflytandet av den gamla
germanska rätten, som i allm. straffade otuktigt
könsumgänge. Kopplare och skörlevande
kvinnor förföljdes, varvid man ej sparade på
dödsstraff i olika former. Småningom blev man
tolerantare. Kyrkoläran uppställde den
fullständiga avhållsamheten som ett ideal t. o. m.
i äktenskapet. I praktiken var man ej så
nogräknad. I städerna uppstodo
kvinnohus. De skörlevande kvinnorna organiserade
sig mångenstädes i överensstämmelse med
skråväsendet. Reformationen hävdade mot den
gamla kyrkoläran en sundare uppfattning av
könslivets företeelser och ställde större krav
på individens sedliga vandel. Vid denna tid
kom också ett plötsligt utbrott av syfilis, som
hastigt utbredde sig över en stor del av
Europa, anställande svåra härjningar bland de
skörlevande kvinnorna och deras kunder.
Bekanta äro de stränga åtgärder mot p., som
vid-togos i Frankrike under Ludvig XIV :s sista
regeringsår och i Österrike av kejsarinnan
Maria Teresia 1751—69, Sveriges gällande
strafflag har från 1734 års lag upptagit
bestämmelser om straff för den, som »håller sådant hus,
där otukt drives». Vid slutet av 1700-talet
hade man åter kommit till insikt om
straffåtgärdernas vanmakt. Man började åter
betrakta p. som ett »nödvändigt ont», vars
svåraste olägenheter det gällde att begränsa.
Det gamla romerska inskrivningssystemet
upptogs, närmast för att möjliggöra en
sanitär kontroll över de skörlevande kvinnorna
(»besiktning»). Under 1800-talet infördes i
olika länder reglementering (se d. o.), och
prostitutionsfrågans behandling kom att
sammanhänga med striden mellan anhängare och
motståndare till detta system. I Sverige
upphävdes reglementeringen genom 1918 års lag
mot utbredning av könssjukdomar (lex
vene-ris, se Könssjukdomar), som trädde i
kraft med 1919 års ingång. — Litt.:
»Regle-menteringskommitténs betänkande» (1910);
W. Sorge, »Geschichte der P.» (1920); Laura
Petri, »Kroppar och själar» (1930). J. E. J-n.*
Pro’stylos (av grek, pro, framför, och
sty-los, kolonn), grek., el. Prostyl, byggnad
med kolonner på framsidan, särskilt tempel,
vars framskjutande tak uppbäres av dessa
kolonner. Upprepas denna anordning på bakre
gaveln, uppkommer en amfiprostyl (se
A m f i p r o s t y 1 o s, med bild). (M. Pn N-n.)
ProsyllogFsm, se Episyllogism.
Prot-, P r o t o- (av grek, prötos, den förste
el. främste), i sammansättningar den förste,
den främste (t. ex. prototyp).
Protagon [-ä’n], en kemisk substans, som i
stora mängder i kristallisk form erhålles ur
den vita hjärnvävnaden hos däggdjur och
t&g-lar genom extraktion med alkohol. Man vet
ej med säkerhet om p. utgöres av en
blandning el. en molekylförening av olika
fosfati-der (se L i p o i d e r). I. B.
Protagoni’st (grek, protagonistés),
huvudrollens innehavare i forngrekiska dramer.
Prota’goras, grekisk filosof, den äldste och
mest betydande av sofisterna, f. i Abdera
omkr. 480. Av hans skrifter finnas endast
obetydliga fragment bevarade. P. synes ha
menat, att kunskapen erhålles genom
varse-blivningen, som dock aldrig visar tingen
sådana de äro utan endast sådana de synas
oss. Den mest bekanta formuleringen av
denna skeptiska tanke är den s. k.
homo-mensura-satsen: »Människan är måttet för
allt, för det varande, att det är, och för det
icke varande, att det icke är». Enl. denna
finnes ingen objektiv, allmängiltig sanning;
vad som är sant för den ene är falskt för
den andre. I skriften »Om gudarna» har
P. givit uttryck åt religiös agnosticism. —
Litt.: H. Frisch, »Sofisten P.» (Studier fra
Sprog og Oldtidsforskning, 141, 1926). G. O-a.
Protais [pråtä’], Paul Alexandre,
fransk målare (1826—90). Nådde stor
popularitet med sina krigsbilder från Krim och från
senare fälttåg, bl. a. »Fanvakten»,
»Bataljonen i fyrkant», de båda motstyckena »Före
anfallet» och »Efter striden» — de sistnämnda
vunno stor spridning i gravyr. G-g N.
Protaktlnium, kem., se A t o m, sp. 439, och
Radioaktivitet.
Prota’llium el. P r o t h a’l 1 i u m, bot., se
Generationsväxling och Ormbunkar.
Protamlner (jfr Amin o föreningar),
kem., starkt basiska äggviteämnen av
jämförelsevis enkel byggnad. De förekomma
vanligast i djurens sädesceller. I. B.
Protandrl, bot., se P ol 1 i n a t i o n.
Protanopl, se Färgblindhet, sp. 141.
Proteäceae, Proteacéer, bot., artrik,
företrädesvis australisk och sydafrikansk
familj bland dikotyledonerna. Hithörande
växter äro i regel träd el. buskar med
spiral-ställda, oftast läderartade blad utan stipler.
Blommorna ha enkelt hylle och äro vanl.
samlade i praktfullt färgat ax el. huvud, omgivet
av högblad, som bilda en holk. — Många
proteacéer, t. ex. Grevillea robusta, Knightia
robusta och Protea-art&r, lämna ett gott virke.
Från några erhållas välsmakande frön, t. ex.
chilensk hasselnöt (av Guevina
avel-lana). I varmare länder odlas flera som
pryd-nadsträd i parker, i Sverige några, ss. Ilakea
och Banksia, i växthus. G. M-e.
Proteäser, kem., sammanfattande namn på
alla äggvite- och polypeptidspjälkande enzym
(se d. o.). I. B.
Protegé [-Je’l, skyddsling. — Protegera
[-Jö’-], beskydda, gynna.
Proteider, kem., stor grupp komplicerat
byggda, kvävehaltiga, organiska ämnen, som
utgöra huvudmassan av djurens organiska
beståndsdelar. De ingå i kroppens alla organ;
cellkärnor, protoplasma, muskler m. m. äro
uppbyggda av dem. I stället för p. nyttjas
ofta benämningen äggviteämnen (se d. o.),
ehuru de egentliga äggviteämnena blott
utgöra en underavd. av p.
Alla p. innehålla förutom kol, väte, syre
och kväve även svavel, några dessutom fosfor
och järn. I medeltal håller sig den
procen-tiska sammansättningen inom följ, gränser:
Kol ............. 50 —55 %
Väte............. 6,5— 7,3 »
Syre............. 19 —24 »
Kväve............ 15 —17,6 »
Svavel........... 0,3— 2.4 »
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
