Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
Proteser
178
sätta defekter i lemmarna med mekaniska
anordningar. Det enkla träbenet (se bild 1)
utbyttes småningom med förbättrad teknik
mot mera konstmässiga anordningar, s. k.
konstben, som ej blott möjliggjorde
enkelt stödjande utan även sökte efterbilda det
förlorade benets form ocb ledgångar. För
armen sökte man redan tidigt med finaste smide
efterbilda dess form och rörelsemöjligheter (se
Berlichingen, G. von, med bild). —
Med den ortopediska teknikens framsteg
under senare hälften av 1800-talet
förbättrades protestekniken ofantligt, och redan före
världskriget hade man goda ersättningsmedel
för både armar och ben. Men först med
världskriget blev »protesfrågan» den stora
och aktuella fråga den sedan dess varit.
Protesläran har blivit en medicinsk och teknisk
vetenskap, en speciell del av ortopedien.
Termerna konstgjort ben och
konstgjord arm inge föreställningen, att man
både till form och till funktion kan
efterbilda den förlorade lemmen, och den
nyampu-terades föreställningar om p:s förmåga att
ersätta den levande extremiteten äro ofta
mycket överdrivna. Benets funktion och även
dess form äro så jämförelsevis enkla, att man
i rätt hög grad kan tala om konstgjort ben,
och man kan i fråga om benet med samma
apparat tillgodose både utseendets (formens)
och nyttans (funktionens) krav.
Standardtyper av konstben ha också kunnat uppkomma;
konstruktionen sammanhänger med
amputa-tionens läge på extremiteten — ju högre upp,
desto svårare är problemet. Vid amputation
från knäleden och nedåt kan åstadkommas en
gång, förvillande lik den normala, liksom även
förmåga att utföra allehanda vanliga
funktioner, cykelåkning, ridning m. m. Är
defekten större, får man ställa anspråken rätt
mycket lägre. Även dubbelsidiga defekter vålla
större svårigheter än motsv. enkelsidiga.
Armens funktion åter är så komplicerad, att det
visat sig fullständigt outförbart att i samma
protes förena utseendets och nyttans krav.
Arbetsprotesen, som måste göras individuellt
och förses med speciella delar för olika
sysselsättningar och yrken, liknar föga el. ej alls en
arm; medelst påsättande av en »konstgjord
hand» kan den emellertid användas även för
att dölja defekten (»söndagshand»). För
sysselsättningar, som ej kräva någon större
kraft, har man på senare tiden lyckats
förfärdiga armproteser, som förete utseende av
en arm och i någon mån kunna villkorligt
röras. Dels har man med överförings- och
ut-växlingsmekanik till en konstgjord hand
överfört den villkorliga rörligheten i kvarvarande
ledgångar och i bålen, dels har man sökt med
kirurgisk plastik möjliggöra användning av
stumpens kvarvarande muskulatur och
överfört dess kraft på en mekanisk hand. På båda
sätten kan man åstadkomma någon
gripfunk-tion i handen, böjning och sträckning i
arm-bågsleden, d. v. s. en verklig konstgjord arm
el. hand. Även vid den sistnämnda metoden
användas kvarvarande ledgångars och bålens
rörelsemöjligheter. Som arbetsarmar i
hantverk, industri och grovarbete spela dessa
konstarmar ingen roll. Allra mest svårlöst
är protesfrågan, då det gäller dubbelsidigt
armamputerade (bild 3).
Icke blott i krigs- utan även i fredstid är
behovet av p., särskilt för de i yrkesarbete
skadade, större, än man i allm. tror — i
genomsnitt förekomma på svenska sjukhus
under varje år över 200 större amputationer
med protesbehov. Protesanskaffningen vållar
denna grupp av protesbehövande inga större
svårigheter, då Riksförsäkringsanstalten el.
vederbörande försäkringsbolag icke blott
ersätter behövliga p. utan även hjälper den
skadade till att erhålla p., vilket nu i allm. ske’r
på de statsunderstödda vanföreanstalternas
ortopediska avd. el. på andra ortopediska
specialkliniker. För medellösa och mindre
bemedlade, som av annan orsak än olycksfall i
arbetet förlorat sina lemmar, är protesfrågan
ordnad inom vanförevårdens ram. Även
behovet av nyanskaffning och reparation av p.
tillgodoses enl. en nyligen vidtagen lagändring
inom ramen för den sociala
olycksfallsförsäkringen. Protesbehov av annan anledning kan,
då den amputerades ekonomi så kräver, utan
nämnvärda kostnader för denne tillgodoses
på de statsunderstödda vanföreanstalternas
polikliniker. P. Hgld.
2. (Tandlälc.) Mekanisk ersättning för
förlorade tänder. Redan under forntiden kände
man konsten att på artificiell väg ersätta
förlorade tänder, och ju mera tandrötan och
sjukdomar inom käkutskotten, vari tänderna
ha sitt fäste, utbredde sig, desto större blev
behovet av ersättning för de förstörda egna
tänderna. I våra dagar sysslar emellertid
tandläkarkonsten ej endast med enkel
tandprotes utan också med att åstadkomma
stödje-förband vid käkfrakturer, ersätta gom- och
käkpartier, som av den ena eller andra
anledningen gått förlorade.
Den artificiella tanden utgöres i nutiden av
porslin, som visat sig vara i hög grad
okänsligt för påverkan av de kemiska processerna
i munhålan. Porslinstanden uppfanns 1774 av
fransmannen Duchateau.
I regel måste konstruktionen och
anbringandet av p. föregås av en omsorgsfull behand-
Bild 3. En dubbelsidigt armamputerad skriver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
