Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Proteslära—Protestantism
179
ling av tandområdet, kariösa tänder och rötter
uttagas eller behandlas konservativt, tandsten
och beläggningar avlägsnas, slipningar
verkställas, tandköttet sättas i ett sunt
tillstånd och enstaka partier av käkutskotten
avlägsnas.
Tandersättningarna kunna indelas i olika
grupper, beroende på den grund man lägger
för denna indelning. Oftast väljer man vid
denna indelning sättet för p:s fixering inom
munhålan. Denna fixering sker i nutiden
alltefter den möjlighet, som föreligger. Man
tager sålunda i anspråk stift i kanalerna,
klamrar omkring tänderna, ligaturer,
spiraler, attachement, som just i våra dagar
ådragit sig ett berättigat intresse; vidare
förekommer adhesionen och slutligen en
kombination av dessa. Den artificiella tanden
anbringas vid en del konstruktioner på eller
omkring roten, resp, den naturliga tanden, vid
andra åter på en p 1 a 11 a, som mer el. mindre
sträcker sig över käk- och gompartierna. Det
förra sättet förekommer vid stifttänder,
kronor och fastsittande broproteser, det senare
åter vid de s. k. plåtproteserna eller vid de
nu allt vanligare avtagbara broarna. Som
material för plåten tages ofta kautschuk i
anspråk, men därjämte förekomma metaller,
merendels guld el. stål. Vare sig man
använder den ena el. andra protestypen, gäller som
allmän regel, att p. skola konstrueras med
hänsyn till de anatomiska förhållandena inom
munnen, med hänsyn till de fysiologiska
funktionerna hos den levande basen, med tanke
på de patologiska företeelser, som till
äventyrs finnas eller kunna tänkas bli en följd
av de mekaniskt terapeutiska operationerna.
Vidare må hänsyn tagas till de mekaniska
förutsättningar det enskilda fallet erbjuder,
hygieniska synpunkter må ock ha ett ord
med, så även de kemiska reaktionerna i
munhålan samt de estetiska krav, som kunna
uppställas. G. T-n.
3. (Of talm.) Förlust av ögat och ögonlocken,
ev. även av angränsande delar av ansiktet,
kan stundom med täml. god kosmetisk effekt
döljas med en s. k. ek t oprotes. Denna
utgöres av ett emaljöga (se d. o.) samt en
av trä el. annat material skulpterad modell.
Den målas i hudfärg och hålles i läge medelst
glasögonbågar. K. G. P-n.
Protèslära, läran om proteser (se d. o. 1
och 2).
Prote’st (av lat. protestäri, offentligen
vittna, betyga), bestridande, gensaga. — Verb:
Protestera.
1. (Jur.) En persons förklaring, att annans
åtgärd eller förhållande är obehörigt.
Beteckningen nyttjas eg. endast när förklaringen
sker med myndighets medverkan. I visst fall
är p. villkor för bevarande av ett
rättsanspråk, så t. ex. växelprotest (se Växel). P.
genom notarius publicus nyttjas stundom
särskilt i handels- och sjörättsliga förhållanden
utan att vara obligatorisk. A. H.
2. (Sportv.) Den off. anmälan hos
skiljedomstol, som vid en tävling göres med
anledning av bristande kvalifikation el.
oriktigt förfarande under tävlingen av någon
deltagare. (Å. S-n.)
Protesta’ntisk, som hör till el. utmärker
protestantismen.
180
Protestantiska unionen, se Evangeliska
unionen 1.
Protestantism (jfr Protest). Namnet
härrör från den s. k. protestation, som
reformationen tillgivna tyska furstar och
städer 1529 avlämnade mot den katolska
majoritetens beslut på riksdagen i iSpeyer. Även
om »protestanterna» stundom hellre kallat sig
»evangeliska», därmed markerande sin
uppfattning av reformationen som en återgång
till »evangeliet» och den apostoliska
kristendomen, så har namnet p. dock förblivande
betydelse som beteckning för samtliga de från
Bom lösgjorda kyrkorna och samfunden.
Under namnet p. innefattas då icke blott
luteraner och reformerta, de stora,
numera i talrika landskyrkliga och frikyrkliga
delorganisationer splittrade
bekännelsekyrkorna från reformationstiden, utan även de
mindre kyrkobildningar, som gå tillbaka på
de mot dessa oppositionella
fromhetsrörel-serna (anabaptister, spiritualister,
antitrini-tarier) el. på medeltida, av reformationen
befruktade särbildningar (valdenserna och
bröd-rauniteten), vidare en lång rad på anglikansk
mark framvuxna frikyrkor (baptister,
kon-gregationalister, kväkare och metodister) och
sekter. Trots starka inflytelser från den
kontinentala reformationen kunna blott de
evan-gelikala och liberala grupperna inom
anglikanska kyrkan hänföras till p. I det hela
intar denna kyrka (se
Episkopalkyr-k a n) en egenartad mellanställning mellan p.
och romersk katolicism.
Till denna myckna splittring inom p. i
fråga om lära, kult och organisation komma
så de vittgående olikheterna inom alla dessa
protestantiska samfundsbildningar, av vilka
somliga inrymma riktningar med en allmän,
för reformationens centrala religiösa innehåll
ganska främmande kulturidealism. Under den
senaste mansåldern har splittringen
motverkats av en målmedveten samling utefter
konfessionella linjer, så att nästan hela p.
numera är organiserad i stora konfessionella
allianser (se Kyrkliga
enhetssträ-v a n d e n, sp. 415 ff.). Utanför dessa
sammanslutningar stå dock bl. a. de tyska
reformertluterska unionskyrkorna. Frånsett den för
all p. gemensamma motsättningen till Rom,
finns dock i själva den religiösa grundsynen
någonting mera positivt, som förenar
protestanterna, i det att kristendomen av dem
fattas som en personlig, på den i Kristus
uppenbarade nåden allena (sola gratia)
grundad gudsgemenskap, vilken i sig innesluter en
den strängaste skärpning av det sedliga
kravet (jfr Försoning, K r i 8 t o 1 o g i, Nåd
2, Rättfärdiggörelse och
Sakrament). Härmed förbindes en kyrkoidé, som
med alla sina vittgående olikheter i den
närmare utgestaltningen dock står i bjärt
kontrast till Roms uppfattning av kyrkan som
ett hierarkiskt sakraments-, läro- och
rättsinstitut. —• I senaste tid har särskilt E.
Troeltsch sökt påvisa en skarp klyfta mellan
den enl. hans åsikt med medeltida åskådning
nära sammanhängande
»gammalprotestantismen» (under 1500- och 1600-talet) och en från
omkr. 1700 framträdande, av den allsidiga
nyorienteringen inom det allmänna kulturlivet
påverkad »nyprotestantism». Den i och för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
