Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195
Proviant—Provinsialmöten
196
enaktskomedi, som illustrerar en sats, ett
ordspråk. På 1600- och 1700-talet var det ett
salongsnöje i Frankrike att »leka ordspråk»,
i det att man kom överens om konturerna
till ett p. och ifyllde dem ex tempore. En
typisk proverbförfattare var Carmontelle
(»Pro-verbes dramatiques», 1768—-81).
Provia’nt (it. provia’nda, av lat. providére),
livsförnödenheter. — P. begagnas i militäriskt
språk om manskapets livsmedel. Utlämningen
och mottagandet av p. i fredstid, p r o v i
an-teringen, liksom utspisningen ske efter
fastställda provianterings- el.
utspisningssta-ter. Om proviantering i fält se K r ig s f ö
r-plägnadstjänst. — Verb: P r o v i a
n-t è r a. M. B-dt.
Flottans fartyg erhålla vid sin utrustning
p. från proviantförråd vid flottans
stationer. På örlogsfartyg omhänderhaves p.
av fartygsintendenten el. på mindre fartyg av
en redogörare (underofficer). Ö-g.
Provianteringsfrilager, se F r i 1 a g e r.
Providence [prå’vidons], huvudstad och
största staden i Rhode Island, U. S. A., 43 km
från havet, på ömse sidor om den i
Narragan-sett bay mynnande P. river; 252,981 inv.
(1930; 2,709 i Sverige födda 1920). P. river
bildar en utmärkt flodhamn, som vid ebb
kan anlöpas av 7,5 m djupgående fartyg.
Staden har stora parker och ståtliga byggnader,
t. ex. State house (1900; av vit marmor),
Federal building (1908) m. fl. Staden är
sedan gammalt ett kulturellt och religiöst
centrum, säte för Brownuniv. (gr. 1764; 1,365
stud. 1929), Rhode Island college of
educa-tion (gr. 1854), det rom.-kat. P. college (gr.
1917) och har flera värdefulla bibi. Bland
kyrkorna må nämnas First baptist church
(1775) och den rom.-kat. katedralen. P. är
säte för en rom.-kat. och en episkopal biskop.
P. är huvudhamn för s. Nya England,
driver stor inrikes handel (särskilt stor är
importen av petroleum) och är även ett ledande
centrum i U. S. A. för tillv. av ylle- och
juve-lerarvajor samt textilmaskiner;
gummiindustri m. m. — P. anlades 1636 av Roger
Williams. som här 1639 grundade Amerikas första
baptistförsamling.
ProvFncia, lat., betydde i det gamla Rom
eg. ämbetsområde, en ämbetsmans
verksamhetsfält, t. ex. en konsuls befäl i krig,
sedermera. ett skattepliktigt lydland under Rom,
provins. Den första provinsen i sistnämnda
mening var Sicilien. Om de romerska
provinserna och deras styrelsesätt se Romerska
riket. J. C.*
Provincial, se J e s u i t o r d e n, sp. 1069.
Provfns (lat. provi’ncia). 1. Landskap,
förvaltningsområde (jfr Romerska riket),
även kyrkligt (k y r k o p r o v i n s,
omfattande flera biskopsstift och styrd av en
met-ropolit el. ärkebiskop; klosterprovins,
ett antal kloster under en provinsial, i regel
huvudklostrets abbot el. prior); avd. inom en
andlig orden, särskilt inom jesuitorden (se
d. o., sp. 1069), även inom frimurarorden. —
Provinsen, förr sammanfattande namn på
landsorten i motsats till huvudstaden. — 2.
(Biol.) Se Djurgeografi, sp. 1039,
Systematik och Växtgeografi.
Provins [pråvä’], stad i fr. dep.
Seine-et-Marne, 77 km ö. s. ö. om Paris; 8,845 inv.
(1926) . Har många medeltida byggnadsverk,
bl. a. väl bevarade stadsmurar. Trakten kring
P. är bekant för sin odling av rosor
(»provinsrosor»).
Provinsialism, »landsdelsord», ord el.
uttryck, som från det mer eller mindre
dialektalt färgade språket i någon del av landet
upptages i litteraturen eller det bildade
talspråket. Jfr Riksspråk.
Provinsialläkare, civila tjänsteläkare på
svenska landsbygden, vilka utnämnas av K.
m:t på förslag av Medicinalstyrelsen och
avlönas av staten. P:s egentliga
ämbetsåliggan-den äro att utöva närmaste inseendet över
den allmänna hälso- och sjukvården, att
verkställa rättsmedicinska undersökningar o. a.
tjänsteförrättningar samt att utfärda
tjänste-intyg. De skola dessutom mot ersättning enl.
särskild taxa tillhandagå allmänheten med
enskild sjukvård. Extra p. ha samma
skyldigheter som p. men avlönas av den el.
de kommuner, som erhållit rätt att bilda eget
distrikt, i regel med bidrag av staten.
Förste p., en i varje län, ha till uppgift
att handha den allmänna hälsovården inom
detta. Blott i några av de mindre folkrika
länen skola de dessutom fullgöra en p:s
åligganden inom det distrikt, som har länets
residensstad till tjänstgöringsstation. — P.
kallades först »provincialdoktorer» enl. instr. av
1744, vilken 1774 ersattes genom ny instr.
för »provincialmedici». Nu gällande instr. är
av 30 dec. 1911. F. n. (1932) äro
provinsialläkardistrikten 347. A. W-dt.
Provinsialmöten el. Ländsk a psmöten,
de ständersammankomster, som efter mönstret
av de svenska riksdagarna höllos i de
särskilda landskapen. Ursprunget till p. är att
söka i de gamla landskapstingen, dit
landskapets alla fria män samlades för att fatta
beslut i lagstiftnings- och beskattningsfrågor.
Sedan riksdagen fr. o. m. mitten av 1400-talet
börjat framträda såsom organet för rikets
hela folkmakt, förlorade provinsmötena sin
forna betydelse. Men ännu under 1600-talet
höllos p., så t. ex. 1614 ett möte med
Finlands ständer, ett annat 1616. Karl X
Gustav sammankallade 1656 och 1657 ständerna
landskapsvis för att erhålla utskrivning och
bevillning. Åsikten, att skatter borde givas
endast vid allmän riksdag, hade dock under
1600-talet alltmer rotfäst sig hos ständerna,
och därför inryckte de i 1660 års
»addita-ment» ett formligt förbud mot p. Icke dess
mindre sammankallade förmyndarstyrelsen
lantdagar i Malmö 1662 och 1669. Karl XI,
som ej var bunden av 1660 års additament,
var oförhindrad att sammankalla ständerna
landskapsvis, och de sista p. höllos under
kriget mot Danmark 1676—-79.
Till p. kallades ofta alla fyra ståndens
ombud och vanl. till samma antal, som
provinsen sände till allmänna riksdagar. Alla
adelsmän inom provinsen skulle infinna sig;
vidare kallades biskop med några av kapitlet,
och en präst från var socken. Från städerna
kallades en borgmästare och en rådman
el-annan borgare, för bönderna en av vart härad.
Formerna för mötenas verksamhet voro också
desamma, som brukades vid riksdag. Mötena
leddes av regeringens »kommissarier»
(riksråd eller landshövdingar), som tillsatte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
