Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prudhon, Pierre - Prunella - Pruneller - Prunoideae - Prunus - Prurigo - Prus - Prusa - Prusias - Prustkåda - Prustrot - Prut - Prutgås - Prutz, Hans - Prutz, Robert Eduard - p. r. v. - Pryd - Pryde, James - Prydz, Alvilde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
Prunella—Prydz, A.
202
kas »Marias himmelsfärd» (1818) och »Kristus
på korset», båda i Louvre, där han är rikt
företrädd, bl. a. med flertalet av de här ovan
nämnda målningarna. — Jfr monogr. av P.
Gauthiez (1886), A. Forest (1914) och J.
Guif-frey (1924). G-g N.
PruneJla, bot., se B r un e 1 la.
PruneJIer, se Plommon.
Prunoldeae, bot., se Rosväxter.
Prünus, släkte av faro. rosväxter, typ för
avd. Prunoideae. Omfattar över 100 arter,
förnämligast i n. halvklotets tempererade
länder växande träd el. buskar med spiralställda,
enkla, hela blad och strålformigt byggda
blommor, vanl. i kvast el. klase, sällan
ensamma i bladveeken. Frukten är en typiskt
enfröig stenfrukt. Vildväxande i Sverige äro
P. padus, hägg (se d. o.), P. spinosa, slån
(se d. o.), och P. avium, fågelbärsträd
(se under Körsbär). Möjl. är P. insititia,
krikonträd, ävenledes ursprungligt i
Sverige. Det är lågvuxet, i vilt el. förvildat
tillstånd försett med grentornar. I likhet med
P. domestica, plommonträd (se P 1 o
m-m o n), har det plattad sten, men frukterna
äro nästan klotrunda. P. persica, p e r s i k
e-t r ä d (se d. o.), och P. armeniaca,
aprikosträd (se d. o.), ha vanl. finludna frukter;
hos det förra äro stenarna gropiga, hos det
senare släta. Mycket nära besläktat med
per-siketrädet är P. amygdalus, mandelträd
(se Mandel 1), hos vilket fruktköttet är
tunt och föga saftigt. — Om körsbär se d. o.
Många Prwnws-arter, mest raser med fyllda
blommor, odlas som prydnadsväxter i
parker och trädgårdar. Vanligast äro P. nana,
dvärgmandel (från s. ö. Europa), och P.
triloba (från ö. Asien). I växthus och
boningsrum odlas den vintergröna P. laurocerasus,
körsbärslager (från Mindre Asien). Hos
P. mahaleb, weichsel (vild i Orienten och
Sydeuropa), är veden välluktande och brukas
till cigai rmunstycken, pipskaft o. dyl. Av
weichsel beredes bl. a. en likör, cherry
brandy. G. M-e.
Prurlgo, lat., »klåda», med., kronisk
hudsjukdom, utmärkt av små, starkt kliande
upphöjningar (papler) i huden, företrädesvis
på extremiteternas sträcksidor. Ljd.
Prus [pros], B o 1 e s la w, se Glowacki.
Prüsa, stad i Bitynien, se B r u s s a.
Prüsias, namn på flera konungar i
Bitynien (se d. o.). P. I (d. 186 f. Kr.) anlade
staden Prusa (Brussa), P. II (mördad 148
f. Kr.) nödgade 183 f. Kr. den till honom
flyktade Hannibal att taga gift.
Prustkåda, bot., farm., se Euphorbium.
Prustrot, rotstocken av dels
Helleborus-arter (se Svartprustrot) och dels vit
prustrot, Veratrum album, tillhörande
liljeväxterna (se d. o. och V e r a t r u m). Färsk
vit p. har lökartad lukt, som försvinner vid
torkning. Smaken är bitter, skarp och
rivande, och pulvret retar till nysning (jfr
Nyspulver). Drogen (Rhizoma veratri)
är upptagen i Sv. farmakopén. Jfr Ver
a-t r i n. C. G. S.
Prut [prot], vänsterbiflod till Donau,
upprinner i s. ö. Polen och genomflyter n. ö.
Rumänien; 845 km. — Vid floden P. blev Peter
den store med sin här innesluten av turkarna
men fick fritt avtåg genom den s. k. freden
Blommande gren och bär av fSgelbärsträdet, Prunus
avium.
vid P. juli 1711; se A. Quennerstedt, »Vid P.»
(i Karol. Förbis Årsbok 1910).
Prutgås, zool., se G å s f å g 1 a r, sp. 127.
Prutz [prots], Hans, tysk historiker (f.
1843 20/ö), son till R. E. P. Var 1877—1902
professor i Königsberg. Av hans skrifter
märkas »Kaiser Friedrich I.» (3 bd, 1871—74),
»Kulturgeschichte der Kreuzzüge» (1883),
»Preussische Geschichte» (4 bd, 1900—02) och
»Die geistlichen Ritterorden» (1908).
Prutz [prots], Robert Eduard, tysk
litteraturhistoriker (1816—72), deltog ivrigt i
den liberala oppositionskampanjen som
tidningsman och författare (»Gedichte», 1841,
komedien »Die politische Wochenstube», 1843,
m. m.). 1849—59 var han e. o. prof, i
litteraturhistoria vid univ. i Halle. Av P:s
litteraturhistoriska verk må nämnas »Geschichte
des deutschen Journalismus», I (1845),
»Vor-lesungen über die Geschichte des deutschen
Theaters» (1847), »Ludvig Holberg» (1857; P.
översatte även Holbergs komedier) och »Die
deutsche Literatur der Gegenwart» (2 bd,
1859). Biogr. av G. Büttner (1913) och
»Robert Prutz-Gedenkbuch» (1916). R-n B.
p. r. v., förk. av pour rendre visite, fr., för
att återgälda besök.
Pryd, tillgjort el. överdrivet sedesam; sipp;
ytterligt konventionellt anständig. — Subst.:
Pryderi.
Pryde [praid], James, engelsk målare (f.
1866). Utförde originella affischer i början av
1890-talet i samarbete med W. Nicholson (se
d. o.). Han har sedan fått mycket erkännande
som porträtt- och genremålare. G-g N.
Prydz [pryts], A 1 v i 1 d e, norsk
författarinna (1848—1922), debuterade 1880 och
utvecklade en omfångsrik alstring, av vilken må
nämnas »Dröm» (1893), »Sylvia» (1899), »Mens
det var sommer» (1911), »Gunvor Thorsdatter
til Herö» (1896), »Det lovede land» (1902),
»Barnene paa Herö gaard» (1906), »I
Ulve-dalen» (1909) och »Torbjörn Vik» (1913).
Hennes arbeten tillhöra problemlitteraturen. På
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
