Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
Przemyslaw—Prägling
206
skarna, var under världskriget Österrikes
viktigaste fästning på ryska fronten. 20—24
sept. 1914 inneslöts fästningen av ryssarna,
och 3 okt. börjades beskjutningen. Natten
till 7 okt. inledde ryssarna efter energisk
be-skjutning det våldsamma anfallet mot
fästningens n. och ö. fronter. 7—9 okt. pågingo
vilda strider, men alla anfall tillbakaslogos,
och ryssarna förlorade enl. egna uppgifter
70,000 man. 10 okt. intågade österrikiska
undsättningstrupper i fästningen, som åter
inneslöts av ryssarna 11 nov. Försvaret
leddes energiskt och framgångsrikt under
ständiga utfall. På nyåret 1915 började
provianten tryta, men genom att minska portionerna
kunde kommendanten, H. v. Kusmanek, dock
uppehålla försvaret till 22 mars s. å., då han
på grund av proviantbrist måste uppge P.,
sedan fästningsverken, bestyckning m. m. i
största utsträckning förstörts. Ryssarna
försökte iståndsätta fästningsverken, men då de
förenade tysk-österrikiska härarna efter
genombrottet vid Gorlice—Tarnöw anföllo
fästningen 14 maj 1915, måste denna efter
stormning 31 maj—2 juni kapitulera. Litt.: L. af
Petersens, »Fästningen Przemysl och dess
inverkan på krigshändelserna i Galizien 1914—
1915» (i Krigsvet.-akad:s Tidskr. 1929). L. af P.
Przemyslaw [pJämyMaf], se Polen, sp.
1161.
PrzewaTski [pjä-], polsk namnform för
P r z j e v a 1 s k i j (se d. o.). — Om
Prze-w a 1 s k i s häst se Hästdjuren, sp.
323 och bild 1, om Przewalskibergen
se K u n - 1 u n.
Przibram [pji’-], Hans, österrikisk biolog
(f. 1874), sedan 1914 prof, i Wien i
experimentell zoologi, ett område, där han utfört
banbrytande verksamhet. Hans huvudarbete är
»Experimentalzoologie» (7 bd, 1907—30). T. P.
Przjeva’lsk [pr^ä-], sedan 1925 K a r a k o 1,
stad i autonoma sovjetrepubl. Kirgisistan, s.
om Issyk-kul, säte för en meteor, station,
uppkallad efter forskningsresanden Przjevalskij
(se d. o.), som dog i P.; 13,362 inv. (1926).
PrzjevaTskij [pr^ä-], N i k o 1 a j M i c
hajlo vit j, rysk general och upptäcktsresande
(1839—88). Sändes 1867 av ryska
generalstaben till östra Sibirien för att utforska
Ussuriområdet. Med
endast kortare
vilopauser tillbragte han
resten av sitt liv
under färder i
Centralasien, för vars
kännedom hans resor voro
banbrytande. Han
utforskade därunder bl.
a. Lop-nor, Altyn tag,
Kun-lun och
Huang-hos källområde samt
var ett par gånger
nära att nå Lhasa.
Från sina resor
hem
förde P. synnerligen omfattande och
värdefulla samlingar av växter och djur. Av hans
många arbeten, utg. på ryska och delvis övers,
till tyska, finnes ett sammandrag, utg. av S.
Hedin, »General Prschevalskijs
forskningsresor i Centralasien 1870—85» (1889—91). Biogr.
(på ry.) av N. Dubrovin (1890) och A. V.
Zele-nin (2 bd, 1901). O. Sjn.
Przybyszewski [pfybyJäTski], Stanislaw,
polsk författare (1868—1927). Var
huvudrepresentanten för den polska modernismen,
ledare för Det unga Polen, en krets av
nyromantiker kring P. som
red. av tidskr. Zycie,
1898—1900; samti-
digt var han en
typisk representant för
den tyska
dekadans-litteraturen. P.
förenar emellertid
medvetande om förfallet
med mäktig
metafysisk längtan. Konsten
är för honom en
avglans av det absoluta,
uttryck för själens,
»den nakna själens»,
innersta väsen. Hans betydelse ligger främst
däri, att han åt polska litteraturen
återskänkt det metafysiska draget i motsats till
positivism och realism. P. spelade under
1890-talet en viktig roll bland Berlinbohemen och
trädde i nära förbindelse med R. Dehmel,
Strindberg och Ola Hansson. I Polen nådde
han en oerhörd fast kortvarig framgång.
P. skrev på polska och tyska lyriska
rapso-dier på en musikalisk, schwungfull, poetisk
prosa (»Totenmesse», 1893, »Vigilien», 1894,
»Z cyklu Wigilji», 1899, och »Nad morzem»,
1900), estetiska studier i liknande stil (»Zur
Psychologie des Individuums», I, »Chopin und
Nietzsehe», 1887, II, »Ola Hansson», 1892,
och »Na drogach duszy», 1900), värdefulla
dramer, som erinra om Ibsen, Strindberg och
Maeterlinck (»Zlote runo», 1901, »énieg»,
1903) samt svaga romaner (»Satanskinder»,
1897, »Homo sapiens», 3 dir, 1899—1901; en
del i sv. övers. 1900). Intressanta äro P:s
memoarer, »Moi wspolczesni» (Mina samtida;
2 bd, 1926—30). J. Kleiner.
Pråm, se Pråmfartyg.
Pråmfartyg el. Pråmar, flatbottnade,
fylliga och till följd härav lastdryga
transportfartyg, som sakna segel och oftast
propellermaskineri samt förflyttas genom bogsering.
P. av trä, järn el. betong förekomma i vitt
skilda storlekar alltifrån öppna båtar till
däekade fartyg och nyttjas för särskilda
ändamål (ballast-, kol-, vatten-, tankpråmar
m. m.) inom hamnområden, för transport av
last på floder, kanaler och insjöar samt i
östersjö- och Atlanttrafik. Jfr Läktare.
— Stockholms transport- och bogserings a.-b.
är Sveriges största rederi för p. och
bogser-båtar. Ax. L.;ö-g.
Prägling, arbetsförfarande för
framställning i relief av ornament, bilder och
inskrifter i plattor av guld, silver, brons etc., ibland
även av läder o. dyl., t. ex. mynt, medaljer,
flata livréknappar och plaketter. Den
utskurna plåtbiten, ämnet, placeras mellan
stålstampar med s. k. hals. Stamphalsarna
och ämnet omfattas av en s. k. präglingsring
av stål, som hindrar präglingsämnet att
tränga utanför stamphalsarna. I motsats till
vid pressning av mönster o. dyl. i tunn plåt
(se Bleck varutillverkning, sp. 487,
och Pressning) blir vid egentlig p.,
massivprägling, framsidans gravyr, prägeln,
icke synlig på den präglade bitens frånsida,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
