Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Prästernas utlagor—Prästexamen
209
Prästernas utlagor, fordom utgående,
numera avskrivna årliga utskylder för
lantprästernas (kyrkoherdarnas) löneinkomster.
Prästerskap, se Prästeståndet.
Prästerskapets löneregleringsfond, en 1868
av indragna prästerliga avlöningstillgångar
bildad fond för förbättring av svagt avlönade
prästers löner. Den ingår nu i
kyrkofonden (se d. o. och Prästlön). Sch g.
Prästerskapets privilegier,
sammanfattningen av de rättsregler, som i särskild
lagstift-ningsform (privilegielagstiftning) meddelats
till skydd för prästeståndets befordrings- o. a.
ekonomiska samt rättsliga intressen o. dyl.
Nu gällande p. äro dagtecknade 16 okt. 1723.
De kunna enl. R. F. § 114 ej ändras el.
upphävas utan samtycke av allmänt kyrkomöte
(se d. o.). Jfr Prästeståndet. Schg.
Prästerskapets änke- och pupillkassa, en
för understöd åt avlidna prästmäns
efterlämnade änkor och barn 1874 bildad
pensionskassa. Kassan, som förvaltas av en vald
direktion, åtnjuter dels enl. regi. 6 nov. 1874
ett års behållen inkomst av varje prästerlig
beställning i riket, då beställningen första
gången efter kassans inrättande blir ledig,
dels enl. samma regi, behållen inkomst vid
prästsyssla, som kommer att stå ledig utöver
den lagliga tillträdestiden, dels enl. kung.
17 dec. 1926 ett års behållen inkomst av varje
prästerlig befattning, som fanns i riket 1
maj 1927, med visst undantag (där nådårsrätt
kommer att utövas efter nämnda dag), dels
också enl. samma kung, ett års emeritilön
för varje fall, då innehavaren icke
efterlämnar änka och barn men, om sådana funnits,
nådårsrätt varit dem förbehållen.
Årsinkomsterna utgöras av delägarnas bidrag, räntor
på kapital m. m. 30 april 1930 utgjorde
kassans behållning 17.601,554 kr. Gällande regi,
för kassan är utfärdat 17 dec. 1926. Jfr
Emeritilön och N å d å r. Schg.
Prästestoin, äldre namn på utarrenderad
prästerlig boställsegendom av
jordbruksna-tur, vars avkastning åtnjutits av präst. Jfr
Prästlön. Schg.
Prästeståndet, sammanfattande namn för
präster i ett statligt auktoriserat
kyrkosamfund. Den kanoniska rätten uppställde
kravet på vissa garantier från statens sida för
p:s verksamhet: 1) ekonomiska
förmåner, bestående i tionde (jfr d. o.), boställen
och skattefrihet för dessa, 2) egen d o m
s-rätt (jfr d. o.) över klerker i brottmål samt
över lekmän vid vissa kyrkliga förbrytelser,
3) frihet för de kyrkliga myndigheterna med
avseende på ämbetstillsättningar.
Dessa krav genomfördes även i Sverige i stort
sett under medeltiden, ehuru kungamakten
behöll ett visst inflytande på
biskopsutnäm-ningarna och församlingsborna på
församlingsprästernas tillsättning (p r ä s t v a 1).
I spetsen för svenska prästeståndet, förr
stundom kallat andliga ståndet, stod
sedan 1164 ärkebiskopen i Uppsala. På
dennes kallelse sammanträdde de övriga
biskoparna och ombud från domkapitlen till synoder,
där för hela Sverige gemensamma
kyrkoange-lägenheter avhandlades (se Kyrkomöte).
Biskoparna förvaltade var sitt stift med
biträde av domkapitlen. Årl. skulle de hålla
prästmöten för att rådgöra om stiftens
kyrk
210
liga ärenden. Under biskoparna lydde prostar
och kyrkoherdar (sockenpräster). Landslagen
föreskrev, att ärkebiskopen skulle vara
medlem av konungens råd, och av de övriga
biskoparna o. a. klerker ägde konungen att till
rådsherrar utse så många, som honom
behagade. Biskopar o. a. högre prästmän,
prelater, kallades till herredagarna, deltogo i
lag-mansval, i bestämmande av bevillningar m. m.
Förutom rent andliga befogenheter (potestas
ordinis) utövade biskoparna och kapitlen en
omfattande judiciell och administrativ makt
(potestas jurisdictionis), bl. a. beträffande
ekonomiska angelägenheter. Biskopen ägde rätt
till vissa böter.
Genom 1527 års riksdagsbeslut upphörde
det andliga frälsets egentliga betydelse, och
de stora jordbesittningar, som biskopar,
domkapitel, domkyrkor och kloster förvärvat,
indrogos till kronan. Biskoparnas rätt till böter
och domsrätt i icke kyrkliga mål upphörde.
Konungen blev kyrkans överhuvud och fick i
denna egenskap kontroll över den kyrkliga
egendomen samt inflytande på biskops- och
prästtillsättningen; doek bevarades i förra
fallet prästerskapets, i senare fallet
församlingarnas valrätt. Prästerna behöllo sina
boställen och sin rätt till 1/3 av tionden (de två
övriga tredjedelarna indrogos till kronan).
Biskoparna upphörde att ha plats i
konungens råd. P. fortfor dock att utgöra ett
särskilt riksstånd, vilket uttryckligen
bekräftades i 1647 års privilegier för prästerskapet,
de första efter reformationen.
Om också p. genom reformationen förlorade
sin stormannaställning, upphörde det dock
ej att ha politisk betydelse. Ej blott prelater
kallades till allmänna riksmöten utan fr. o. m.
1544 även ombud för det lägre prästerskapet.
Karl XI :s envälde, som i 1686 års kyrkolag
proklamerade kronans fullständiga
myndighet över kyrkan, berövade prästerna deras
självtagna myndighet att vid riksdagarna
såsom rik skonsistorium (consistorium
regni) döma i högsta instans i vissa mål.
Ordf, i p. var ända till 1720 ärkebiskopen.
Under frihetstiden ägde ståndet rätt att självt
välja sin talman, men under gustavianska
tiden återinträdde det gamla förhållandet. Detta
kvarstod även enl. 1809 och 1810 års
grundlagar. Omröstningen skedde före frihetstiden
efter stift, sedermera per capita. Genom 1866
års representationsreform upphörde p. såsom
politisk korporation. Såsom bärare av dess
privilegier, sammanfattade i en ny urkund
16 okt. 1723, uppträder numera
kyrkomötet. Se Kyrkomöte 2; jfr
Prästerskapets privilegier.
Litt.: L. Stavenow, »Presteståndets
sammansättning och formerna för dess
riksdags-mannaval» (i Göteborgs Högskolas Årsskr.
1895); O. Holmdahl, »Studier över
prästeståndets kyrkopolitik» (2 bd, 1912—19); P.
O. Granström, »Prästeståndets sista strid»
(1915); »Svenska prästeståndets protokoll
från år 1719», utg. av C. G. Wahrenberg
(1921 ff.). _ Schg.
Prästexamen (Sacerdotälexamen),
den prövning, som vederbörande domkapitel
anställer med dem, som söka inträde i
prästämbetet. Om fordringarna i p. se 1686 års
kyrkolag (kap. 10 § 2). Före 1831 var icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
