Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Prövningsnämnd—Psalmbok
215
Dramaturgie» (1878; 2:a uppl. 1899),
»Ge-schichte des neueren Dramas» (6 dir, 1880—■
83) och »Das herzoglich Meiningen’sche
Hof-theater und die Bühnenreform» (1878; 2:a
uppl. 1882).
Prövningsnämnd, se Taxeringsnämnd.
P. S., förk. för postskriptum (se d. o.).
Ps., förk. för psalm och Psaltaren.
Psalliöta, bot., se Champinjoner.
Psalm [salm] (av grek. psalmo’s,
strängaspel, sång till stränginstrument), grek,
beteckning för sångerna i Psalta ren (se d. o.), sedan
även för kristen församlingssång (1 Kor. 14: 26,
Kol. 3: 16, Ef 5: 19). Om den fornkyrkliga
och medeltida hvmndiktningen se Hymn. I
den katolska, den anglikanska och den
utom-skandinaviska evangeliska kristenheten
begagnas ordet p. blott om sånger, som
härstamma från Psaltaren. I de nordiska språken
har p. fått betydelsen religiös församlingssång
av kyrklig karaktär (upptagen i en officiellt
gällande psalmbok). Allvar, högtidlighet,
religiös grundstämning förutsättas hos en p.,
medan en »andlig sång» kan ha en
vardagligare ton. — I latinsk mässa (se d. o. 1
och 2) och t i d e g ä r d (se d. o.) brukades och
brukas både psaltarpsalmer och
hymner som sångtexter av präst och kör. Luther
sökte en tid intressera sina vittra vänner för
uppgiften att omdikta Psaltarens p. på tyska,
liksom han själv överflyttade latinska
hymner till modersmålet. Men Luther gav
ständigt sin starka personliga prägel åt den nya
sången. Han upptog och tilldiktade även
medeltida tyska le i ser o. a. andliga folkvisor.
Tidigt började man i de evangeliska
församlingarna överflytta liturgiska stycken
(t. ex. »Helig», »Ära», »O Guds Lamm») till
f olkspråket, liksom man satte viktiga k a t
e-k etiska stycken (tio Guds bud, Fader
vår och trosartiklarna) på rim. Till
folkvise-melodier diktades propagandasånger.
Luther har diktat p. av alla nu nämnda typer
och därmed kommit att bestämma den följ,
psalmdiktningens huvudarter. — De luterska
uppbyggelseförfattarna grepo dock snart
tillbaka till senmedeltida andaktslitteratur, och
psalmdiktarna följde dem i spåren.
Botstämning, dödsberedelse och mystisk
passionsbe-traktelse bli därför från slutet av 1500-talet
förhärskande motiv i den s. k. ortodoxiens
psalmdiktning (Nicolai, Heermann, Paul
Gerhardt, dansken Kingo m. fl.).
Nykatolsk Jesuskärlek (Spee, Scheffler)
vinner också anklang i den luterska kyrkan
(Rist, F r a n ck m. fl.). Med pietismens och
herrnhutismens utbredning på 1700-talet
fortsätter mystikens inflytande (dansken H. A.
Brorson). Reformerta sångare tillföra
psalmdiktningen nya värden, särskilt genom att
framhålla Guds majestät (J. Ne a nd er) och
fördolda närvaro (G. Ter s te egen).
Upp-lysningssträvandena påverka psalmdikten ej
blott i nyktert moraliserande riktning (så
gjorde ofta ortodoxi och pietism) utan även
i högstämd kosmisk-religiös anda, varvid
bibelns (i synnerhet Psaltarens) naturpoesi blir
inspirationskälla (G e 11 e r t, svensken S.
ö dm ann). De skandinaviska ländernas
kyrkliga diktning rycker med 1800-talet fram i
förgrunden (W allin, Franzén. Gr und
t-v i g, I n g e m a n n, L a n d s t a d, R u n e-
216
berg). Till erkänd jämbredd med dem ha
inga senare andliga sångare mäktat nå.
I den reformerta kristenheten
begagnades under 1500- och 1600-talet nästan
uteslutande »Davids psalmer» vid offentlig
gudstjänst. Mest bekanta och uppskattade blevo
de franska psaltarparafraserna av C. Mar oi
och T h. Beza (se dessa ord). —• Mot slutet
av 1600-talet djärvdes Englands
nonkonfor-mister (se E p i s k o p a 1 k y r k a n, sp. 925)
införa en friare, vid bibelns bokstav icke
bunden församlingssång (eng. hymn). Som
dess främsta representanter gälla
1700-tals-teologerna Isaac Watts och Charles
Wesley (se dessa ord). På 1800-talet
trängde hymnen in i episkopalkyrkan (R. H
e-b e r, J. K e b 1 e, J. II. Newman), där en
märklig anknytning till gammalkyrklig och
medeltida hymntradition framträder. F. n.
pågår i England ett energiskt arbete för
kyrkosångens förnyelse — med starkt kritisk
hållning mot den massproduktion av andliga
sånger, som åtföljt de stora anglosaxiska
väckelserörelserna. — Även i övriga reformerta
länder ha under 1800-talet sånger med friare,
mera subjektiv prägel fått insteg vid
gudstjänsten. — I den rom.-kat. kyrkan
förekommer sedan århundraden tillbaka folklig
andaktssång, som redan före 1500-talet
kunnat utföras inne i kyrkorna.
Jfr Hymn, Koral, Psalmbok,
litt.-anv. till art. Hymn ologi samt W. Nelle,
»Geschichte des deutschen evangelischen
Kir-chenliedes» (2:a uppl. 1909); E. E. Koch,
»Geschichte des Kirchenliedes» (3:e uppl., 7
bd, 1866—72); W. Bäumker, »Das katholische
deutsche Kirchenlied in seinen Singweisen»
(4 bd, 1886—1911); L. F. Benson, »The
eng-lish hymn, its development and use» (1915);
W. F. Tillett & C. S. Nutter, »The hymns
and hymnwriters of the church» (s. å.); E.
Liedgren, »Den andliga sången på
anglosaxisk mark» (1927); O. E. Thuner, »Dansk
salme-leksikon» (1930); J. N. Skaar, »Norsk
salmehistorie» (2 bd, 1877—81); J. A. Eklund,
»Vår kyrkopsalm» (1915); E. N. Söderberg,
»Den kristna psalmen» (1916). Li.
Psalmbok [salm-], i Skandinavien och
Finland (på 1500-talet här och var även i
Nordtyskland) bruklig beteckning för en
allmänt antagen kyrkosångbok (jfr Psalm). I
det evangeliska Tyskland har varje
provinskyrka [Landeskirche) haft sin särskilda
Ge-sangbuch. Först i våra dagar har en för flera
fristaters kyrkor gemensam samling kommit
till stånd (»Deutsches evangelisches
Gesang-buch», 1927), som är avsedd att bilda
grundstomme i alla tysk-evangeliska länders
kyrkosångböcker. I den anglosaxiska världen råder
mycket stor frihet i fråga om
församlings-sångens textböcker. De mest använda i
Englands episkopalkyrka äro »Hymns ancient &
modern» (sedan 1861), »The english hymnal»
(1906) och »Songs of praise» (1926), av vilka
nya, tillökade och ändrade editioner utan
större svårighet kommit till stånd. I
Skottland begagnas »The church hymnary», som
är gemensam för flera kyrkosamfund. Den
fransk-reformerta kristenheten äger en off.
samling »Psaumes et cantiques». F. ö. kan
man säga, att varje protestantiskt
kyrkosamfund har en särskild samling
gudstjänst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
