Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Psykoanalys - Psykofysik - Psykogen - Psykograf el. Planchette - Psykografi - Psykogram - Psykologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
229
Psykofysik—Psykologi
230
ter (se vidare Drömtydning). Den andra
gruppens företeelser och delar av den förstas
äro åtkomliga indirekt genom drömanalys och
associationsförsök samt felsägningar och
felhandlingar. S. Freud (se d. o.) med lärjungar
betonar sexualitetens dominerande betydelse
(»psykologien förhåller sig till sexualiteten som
fysiken till tyngdkraften»). Jung och
Zürich-skolan tala om »progressiva tendenser» i allm.
och bland dem även sexualiteten. A dier med
lärjungar framhåller vilken roll svaghet hos
något kroppens organ spelar,
mindervärdig-hetskänslans betydelse,behovet att
görasiggällande och »protesten» mot omgivningen. Den
sociala anpassningen dominerar i denna skola.
S t e k e 1 intar en förmedlande ställning.
Genom tydning av drömmar och associationer
samt tolkning av »komplexreaktioner» (se
Drömtydning) upplösas komplexen, och
hälsa inträder. Freud använder ibland flera
år, Stekel och de svenska psykoanalytikerna
använda snabbare och mera »aktiva» metoder.
— Litt.: P. Bjerre, »Studier i själsläkekonst»
(1912; 2:a uppl. 1925); I. Bratt,
»Neurospro-blemet» (1930); A. Tamm, »Ett
sexualpro-blem» (s. å.); N. Antoni, »Om nervsjukdomar»
(2:a uppl. 1931). J. B-m.
Psykofysik, den av Fechner grundade
experimentella undersökningen av förhållandet
mellan kropp och själ. Om den s. k. Weberska,
numera vanl. Weber-Fechnerska lagen se
Fechner, G. T h. Denna lag (om
sinnesret-ningens styrka växer i geometrisk serie, ökas
förnimmelsens styrka i aritmetisk serie) och
dithörande problem ha givit upphov till en
mängd psykofysiska undersökningar. Litt.: G.
F. Lipps, »Grundriss der Psychophysik» (1899);
W. Wirth, »Psychophysik» (1912). (Bjstm.)
Psykogen kallas en psykopatologisk
företeelse, som är betingad, av psykiska orsaker,
t. ex. häftiga eller mera långvariga
sinnesrörelser, staikt känslobetonade föreställningar
o. dyl. Jfr Hysteri. V. W-rt.
Psykogräf el. Planchette, inom äldre
spi-ritism använd apparat för att erhålla
»andeskrift». Försedd med penna och ställd på
ett papper, rörde den sig över detta, när en
el. flera personer vidrörde den med sina
händer, och ritade då figurer el. ord, som ansågos
stamma från andevärlden. Fenomenet har sin
grund i omedvetna muskelrörelser och är
besläktat med borddans (se d. o.). E. B-m.
Psykografl, den gren av den differentiella
psykologien, som söker beskriva enskilda
individualiteter med hänsyn till deras psykiska
beskaffenhet. P. har sålunda en helt annan
uppgift än den s. k. allmänna psykologien (se
Psykologi, sp. 231). Till ledning för den
psykografiska beskrivningen tjänar i allm.
ett omfattande frågeschema. På detta sätt
vunnen karakteristik av en person kallas
psykogram. — Den psykografiska metoden
har särskilt använts vid beskrivning av
geniala personligheter. Bland mera kända
psykogram må nämnas A. Binets över Hervieu och
målaren T. Styka, E. Toulouses över Zola och
H. Poincaré samt framför allt P. Margis’ över
Hoffmann. Jfr Patografi. — Litt.: W.
Stern, »Die differentielle Psychologie» (3:e
uppl. 1921). (Bjstm.)
Psykogra’m, se Psykogräf i.
Psykologi, eg. läran om själen. Förr var
ock
så p. liktydig mèd själslära. Moderna
psykologer hävda i stället en »psykologi utan själ».
P. är, mena de, en empirisk vetenskap, och
en sådan får endast utgå från de företeelser,
som äro givna i verklighetens värld. Nu äga
vi ingen erfarenhet av en själ i den betydelse,
som man i äldre tider föreställde sig den,
näml, som ett ting av finare materia, vilket
var bärare av de psykiska akterna och kunde
existera oberoende av kroppen. Däremot är
det obestridligt, att vi äga étt själsliv, en
mångfald själsliga företeelser. Dessa äro
alltid bundna vid ett jag såsom en
sammanhållande kraft. Denna kraft, enheten i
mångfalden, tillägga många psykologer
benämningen själ. Men denna själ kan
uppenbarligen icke göras till föremål för forskning. Vi
erfara näml, själen blott i dess yttringar,
d. v. s. de psykiska akterna eller själslivet;
varför det synes riktigare att kalla p.
vetenskapen om själslivet eller det själsliga.
Att beskriva och utreda den brokiga
mångfalden av själsliga företeelser är p:S
uppgift. Den skall m. a. o. söka klarlägga
själslivets element och deras sammansättning samt
finna lagarna för dess processer. De själsliga
akterna äro av väsentligen tre olika slag:
kunskapsakter (förståndsakter, teoretiska
akter), viljeakter (praktiska akter) och
känslo-akter. Genom de förstnämnda uppfatta vi
något, få kunskap om något. Viljeakterna
syfta till handling. Känsloakterna äro de
tillstånd hos jaget eller subjektet, som kunna
framkallas av eller åtfölja de teoretiska
akterna, vilka därigenom omedelbart värderås,
d. v. s. uppfattas som behagliga eller
obehagliga. H
Psykologerna använda vid sitt
forskningsarbete flera metoder. Å ena sidan skiljer
man mellan "den subjektiva eller
intro-spektiva (inåtskådande) metoden, som
innebär, att man direkt iakttar det egna
själslivet, och den objektiva eller
extraspek-tiva (utåtskådande) metoden, som innebär, att
man indirekt iakttar andra människors
själsliv. Å andra sidan särskiljas
experimentella metoder och registrerande;
De förra gå ut på att observera avsiktligt
framkallade själstillstånd, de senare på att
observera själsliga företeelser i »naturligt
tillstånd».
Den subjektiva metoden eller
själviakttagelsen är den grundläggande i all
psykologisk forskning. Men den behöver
kompletteras av den objektiva metoden,
om man vill undgå den ensidighet, som lätt
blir följden av att studera blott det egna
själslivet. Härvid bör dock observeras, att vi
utan att iakttaga oss själva skulle sakna all
kunskap om andra människors själsliv. Detta
erfara vi ju blott i dess fysiska yttringar och
kunna därför fatta det blott och bart genom
att tolka dess yttringar i analogi med våra
egna upplevelser.
Den moderna p. arbetar i stor
utsträckning med experimentella metoder,
vilka erbjuda åtskilliga fördelar.
Leipzigpsy-kologen Wilhelm Wundt var
experimen-t a 1 p s y k o logiens banbrytare. Experi
-men tet kan med framgång nyttjas blott inom
det mera elementära själslivets områden. När
man kommer in på det högre själslivet, sviker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
