Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
Publicitet—Puchta
244
lättare och livligare förbindelsemedlen ha
gjort detta slags möten med sin ganska
vidlyftiga apparat täml. överflödiga. Det första
publicistmötet hölls i Stockholm 1868 under
L. J. Hiertas ordförandeskap och efterföljdes
redan 1869 av ett i Göteborg. Det tredje hölls
på nytt i Stockholm 1871. Följ, möten, 4:e—
16 :e, ha varit förlagda till Örebro 1874,
Linköping 1876, Jönköping 1878, Kristianstad
1881, Stockholm 1884 och 1886, Göteborg 1889,
Hälsingborg 1892, Gävle 1895, Visby 1898,
Sundsvall 1901, Kalmar 1904 och Stockholm
1907. Sedermera har ej något allmänt svenskt
publicistmöte hållits. För samtliga möten
föreligga tryckta redogörelser. De olika
landsdelarnas pressföreningar, som numera äro
anslutna till Publicistklubben (se d. o.), ha i
regel haft och ha sina årsmöten anordnade i
form av ett slags p., förlagda till olika orter
inom föreningsområdet. Ths. (M. W-g.)
Publicitet, offentlighet.
Publicitetsprincipen, jur., den grundsats
beträffande rättigheter till fast egendom, att
inskrivning i offentligt register,
fastighets-bok (se d. o.) å ena sidan kräves, för att sådan
rättighet skall skyddas, men å andra sidan
till förmån för envar, som litat på
inskrivningens riktighet, utesluter beaktande av
annans ev. rätt, som icke inskrivits. Jämte
denna grundsats, den s. k. materiella p. el.
regeln om fastighetsbokens publica fides,
talar man jämväl om en formell p.,
grundsatsen, att fastighetsbokens innehåll bör vara
tillgängligt för allmänheten, åtm. för envar,
som har ett berättigat intresse att få del
därav. Den materiella p. tillhör ännu icke
svensk rätt. De fastighetsböcker, som föras
hos Sveriges underrätter, åtnjuta icke publica
fides: en oriktig uppgift i en sådan bok
grundlägger icke rätt. I formellt hänseende äro
däremot dessa böcker publika. C. G. Bj.
Publi’cola, pseud. för J. G. Halldin (se d. o.).
Publik (lat. püblicus). 1. Allmän, offentlig
(i motsats mot enskild, privat). —- 2. P. el.
p u’b 1 i k u m, läse-, åhörar-, åskådarkrets.
Publikäner (lat. publicäni), hos forntidens
romare förpaktare av statens inkomster i
vissa provinser samt entreprenörer av
offentliga arbeten. P. brukade vara sammanslutna
i bolag (societates). Senatorerna stodo genom
lag utom hithörande affärsverksamhet;
bolagens delägare tillhörde det andra
kapital-besittande ståndet, riddarna. P:s snikenhet,
som de på grund av sitt inflytande i Rom
kunde ge mycket fria tyglar, gjorde dem
ytterligt hatade bland Roms undersåtar (socii).
Dessa p. försvunno i stort sett under
kejsartidens första årh. i samband med förändringar
i sättet för skatteuppbörden samt
upphörandet av offentliga arbetens utlämnande på
entreprenad. Med dep. (grek, telöndl), som
omtalas i N. T., avses huvudsaki. bolagens
underordnade tjänstemän, stundom trol. också
förpaktare av lokala avgifter, som ej ingingo
till den romerska staten. E. St.
Publikation (av lat. publicäre,
offentliggöra). 1. Offentliggörande, utgivande av en
skrift; den utgivna skriften. — 2. Bringande
till vederbörandes kännedom (och
efterrättelse) av lagar, förordningar, stadgar eller andra
av K. m:t eller underordnad myndighet givna
föreskrifter eller meddelanden. Denna p. sker
dels genom uppläsning i kyrkorna, dels genom
offentliggörande i allmänna tidningarna
(Post-och Inrikes Tidningar) samt, sedan 1825, i
Svensk Författningssamling (se d. o.). Rid.*
Pu’blikum, se P u b 1 i k 2.
PubliJius Sy’rus, se S y r u s.
p. u. c., förk. för post u’rbem co’nditam, lat.,
efter stadens (Roms) grundläggning.
Puccini [potJPni], G i a c o m o, italiensk
operakompositör (185 8 22/6—192 4 29/u),
utbildad vid konservatoriet i Milano. P:s första
operor på 1880-talet mottogos med välvilja,
men fullt erkänd blev
han först med »Manon
Lescaut» (1893; Sthlm
1929). De sedan följ,
tre kunna betraktas
som hans
huvudoperor: »Bohème» (1896;
Sthlm 1901), »Tosca»
(1900; Sthlm 1904)
och »Madame
Butter-fly» (1904; Sthlm
1908). P. slöt sig i
dessa till verismen
men utvidgade stilen
till att omfatta den
stora operan. Han upptog de tyska
nyromantikernas rika orkester men följde ej slaviskt
den Wagnerska recitativformen utan sökte
bygga vidare på Verdis melodik. I exotismens
anda äro »Fanciulla del West» (1910) och
»Turandot» (1926; Sthlm 1927). Mera
odeciderade äro de tre enaktarna »Il tabarro»,
»Suor Angelica» och »Gianni Schicchi» (1918;
»Manteln», »Syster Angelica» och »Gianni
Schicchi», Sthlm 1920). P. skrev även
kyrkliga verk och kammarmusik. — Biogr. av A.
Weissmann (1922), A. Fraccaroli (1925; ty.
övers. 1926), A. Neisser (1928) m. fl. T. N.
Pucclnia, bot., se Rostsvampar och
Sädesrost.
Pucelle d’Orléans [pysä’l dårleä’],
LaPu-c e 11 e, fr , Orleanska jungfrun, se Jeanne
d’A r c.
Pu-cheng [po-tjeu], stad i kin. prov.
Shen-si, vid en biflod till Huang-ho. Här har
Svenska missionen i Kina sedan 1913 en station.
Pu-chou [po-tj*åo], Pu-chou-fu, stad i
sydvästligaste hörnet av kin. prov. Shan-si, vid
en biflod till Huang-ho; här har sedan 1903
Svenska missionen i Kina en station.
Puchstein [po’KJtåin], Otto, tysk arkeolog
(1856—1911), från 1896 prof, i klassisk
arkeologi i Freiburg im Breisgau, deltog 1900—
04 i utgrävningarna i Baalbek och blev 1905
generalsekr. vid tyska arkeologiska
institutets centraldirektion. Av P:s arbeten kunna
nämnas »Reisen in Kleinasien und
Nordsy-rien» (2 bd, 1890; tills, m. K. Humann),
»Be-schreibung der Skulpturen aus Pergamon:
Gigantomachie» (1895), »Die griechischen
Tempel in Unteritalien und Sizilien» (2 bd, 1899;
tills, m. R. Koldewey), »Die griechische Bühne»
(1901). (M.PnN-n.)
Puchta [po’^ta], Georg Friedrich, tysk
rättslärd (1798—1846), prof. bl. a. i München,
Leipzig och från 1842 i Berlin. P. är en
av de mest betydande representanterna för
den s. k. historiska skolan (jfr S a v i g n y)
inom rättsvetenskapen. Bland hans arbeten
märkas »Das Gewohnheitsrecht» (2 bd, 1828
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
