Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Puke, Erik - Puke, Erik Kettilsson - Puke, Johan (1726—56) - Puke, Johan (1751—1816) - Pukeberg - Puktörne - Pukvete - Pułaski, Kazimierz - Pulcheria - Pulci, Luigi - Pulcinella - Pulex - Pulfrich, Carl - Pulicaria - Pulitzer, Joseph
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
253
Puke, E. K.—Pulitzer
254
och intog Kastelholm på Åland. Riksråd
åtm. sedan sept. s. å., råkade P. snart i
oenighet med högfrälsemännen i rådet,
framför allt med marsken Karl Knutsson. 1436
hjälpte P. Engelbrekt att omintetgöra
rådsaristokratiens försök att åt Karl Knutsson
ensam uppdraga rikshövitsmannaskapet.
Våren s. å. ledde P. jämte Karl Knutsson
belägringen av Stockholms slott. Mordet på
Engelbrekt skärpte motsättningen mellan P.
och Karl Knutsson. Vid det av den
sistnämnde ledda Söderköpingsmötet på hösten 1436
fick P. behålla Kastelholm men ansåg sig
ändå förbigången vid den utdelning av rikets
län, som nu ägde rum. Strax efter mötets
slut började han resa iSvealandskapens bönder
till kamp mot Karl Knutssons och Kristiern
Nilssons ännu endräktiga samregering. I ett
till marsken riktat fejdebrev gav han prov på
den okloka häftighet, som utmärkte honom.
Trots troget bistånd från allmogen särskilt i
Västmanland och Dalarna drog P. i den nu
följande striden det kortaste strået. Han föll
i Karl Knutssons händer och blev efter
rättegång i Stockholm halshuggen 1437. Kj. K-n.
Puke, Erik Kettilsson, marsk (d.
1396); jfr släktart. P., som nämnes som
riddare från 1367, var en trogen anhängare av
Folkungarna. Han omtalas 1363 som Magnus
Erikssons marsk i Värmland och kallas 1367
»marsk i Sverige». 1370 var han konung
Håkans råd och kvarblev som sådan i Norge
även efter freden 1371. Han var stor
västsvensk godsägare. Bo Jonsson insatte P.
bland sina testamentsexekutörer. Han
hyllade 1388 drottning Margareta, var sedan i
hennes tjänst och bar marsktiteln till sin
död. Jfr I. Andersson, »’Folkresningen’ i
Sverige 1371» (i Scandia 1929). B. H-d.
Puke, J o h a n, militär (1726—56); se
släktart. Var kapten i holländsk tjänst, senare
artillerisergeant i svensk tjänst och deltog i
hovpartiets kuppförsök 1756, vari han indrogs
av sin gynnare J. L. Hård. P. häktades
efter avslöjandet och undergick för sin
förtegenhet om medbrottslingarna svår tortyr.
Han dömdes till döden och avrättades (23 juli
1756). T. S-g.
Puke, Johan, greve, överamiral (1751—
1816), son till J. P.; se släktart. Gick redan
1762 i kofferditjänst och kom 1765 i svenska
örlogsflottans tjänst. 1770—74 gjorde P.
vidsträckta sjöresor i
holländsk och
engelsk tjänst. 1783 blev
han kapten vid
ör-logsflottan och
sändes 1784 till
Västindien för att taga ön
S:t Barthélemy i
besittning för svenska
kronans räkning.
Befordrad till major och
därefter
överstelöjtnant, deltog P. som
fartygschef i ryska
kriget 1788—90, bl. a.
på »Dristigheten» som ledare för svenska
flottan vid utbrytningen ur Viborgska viken
1790. Efter att ha passerat överste- och
ami-ralsgraderna utnämndes P. 1809 till
överamiral och högste befälhavare över den
expedi
tion till Norrbotten, som slutade med
striderna vid Ratan. 1812 blev han
generalamiral och statsråd och 1813 generaladjutant för
flottorna. 1814 förde P. högsta befälet över
de sjöstridskrafter, som deltogo i
operationerna mot Norge. — P. adlades 1797, antog
då namnet af Puke, fick friherrlig
värdighet 1809 (återtog då namnet Puke) samt
blev greve 1814. ö-g.
Pukeberg, glasbruk (gr. 1871) i Madesjö
socken, Kalmar län, 1 km s. om Nybro. Tillhör
a.-b. A. Böhlmarks lampfabrik i Stockholm.
Puktörne, bot., se O n o n i s.
Pukvete, bot., se Kovall.
Pula’ski [po-], Kazimierz, polsk krigare
(omkr. 1747—79). Deltog i konfederationen i
Bar 1768 ff., gick 1772 i landsflykt, kom 1777
till Amerika och deltog i nordamerikanska
frihetskriget. 1778 uppsatte P. en egen legion,
med vilken han maj 1779 försvarade
Charles-ton. P. sårades dödligt vid Savannah s. å.
Po. monogr. av W. Konopczynski (1932).
Pulchöria (399—453), dotter till
östromerske kejsaren Arcadius. Upphöjdes 414, 15 år
gammal, till augusta och utövade under sin
yngre broder Teodosius II tidtals även
politiskt inflytande. Efter Teodosius’ död
gifte sig P. med Marcianus (se d. o.), vars
rätt till kejsartronen därigenom
legitimerades. För sin bigotta fromhet äras hon som
helgon i den ortodoxa kyrkan. S. Lm.
Pulci [po^tji], Luigi, italiensk skald
(1432—84). Vann ett berömt namn genom
sitt komiska epos »Il Morgante maggiore»
(1482; flera uppl.), i 28 sånger på ottave rime.
Dikten rör sig huvudsaki. kring paladinernas
strider mot saraeenerna. Tonen är nästan
genomgående ironisk och parodierande. — Se
L. Einstein, »L. P.» (1902). Thorn.
Pulcinella [polt/inäJa], mask i italienska
improviserade lustspel, se P o 1 i c h i n e 11.
Utom där anförd litt. må nämnas Th. Bergen,
»Het poesjenellenspel» (Antwerpen 1930).
Pülex, zool., sie Loppor.
Pulfrich [po’lfril$], Carl, tysk fysiker (f.
1858), sedan 1890 vetenskaplig medarbetare
och avdelningsföreståndare vid Zeissverken
i Jena. P. har verkat banbrytande för
foto-grammetriens utveckling och konstruerat ett
stort antal optiska instrument, bland vilka
må nämnas stereokomparatorn, vilken fått
en mycket viktig användning inom
astronomien. P. har bl. a. skrivit Ȇber
Photogram-metrie aus Luftfahrzeugen» (1919). K. Lmk.
Pulicäria, släkte inom fam. korgblommiga.
P. prostrata (P. vulgaris), illaluktande, liten
enårig ört med små korgar och gula, mycket
korta kantblommor, växer på fuktiga
platser i s. Sverige. P. har nyttjats till rökning
mot loppor (därav namnet). G. M-e.
Pulitzer [pjöTitse], J o s e p h, amerikansk
publicist (1847—1911). Föddes i Ungern av
judisk-tyska föräldrar, kom 1865 till U. S. A.
och var 1868—83 verksam i S:t Louis som
tidningsman. 1883 inköpte P. den
bankruttmässiga New York World. Genom aggressivt
demagogisk sensationsjournålistik vann World
snart mycket stor spridning. P. stiftade en
journalisthögskola vid Columbiauniv. och
testamenterade medel för årliga pris i
skönlitteratur, journalistik m. m. (Pulitzerprisen).
Monogr. av C. Seitz (1924). A. A-t.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
