Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
267
Pung—Pungdjävul
268
Pungvarg, Thylacinus cynocephcdus. Vanlig pungmård, Dasyurus viverrinus.
Pung (turk, kese, påse, börs), i den turkiska
sultantidens statsförvaltning vanlig
beteckning för en i en läderpung innesluten summa i
silver, motsv. 500’ piaster (omkr. 80 kr.). En p.
i guld, som även undantagsvis förekom, skulle
eg. innesluta 10,000 guldstycken. Q. Rqt.
Pung, anat., se Könsorgan, sp. 502.
Pungapor, zool., se P u n g d j u r.
Pungbjörn, zool., se K o a 1 a, med
färgplansch.
Pungdjur, Marsupiälia el. Metath&ria, en
avd. av klassen däggdjur, vars arter framför
allt utmärkas av att moderkaka antingen helt
saknas eller är ofullständigt utvecklad.
Dräk-tighetstiden (se D r ä k t i g h e t) är därför
mycket kort, och ungen födes som ett naket,
ofullgånget foster, som hos flertalet p.
omedelbart av modern instoppas i ett hudveck,
pungen, där spenarna äro belägna. Ungen
trädes på en av dessa, vars spets sväller
upp och utfyller munnen, kanterna av denna
växa samman, och mjölk pumpas i ungen
genom en särskild muskulatur. Pungungen
kan betraktas som en larv med fungerande
embryonala organ, ss. urnjuren, vilken hos
högre däggdjur endast finnes på fosterstadiet,
oeh väl utvecklade korpben. Sinnesorganen
äro svagt utvecklade, de bakre
extremite-terna små o. s. v. P. utmärkas i övrigt av
lägre organisation än de högre däggdjuren:
framtändernas antal är hos vissa former
(p u n g r å 11 o r n a, se d. o.) mycket stort
(10 i över-, 8 i underkäken), endast en
kindtand i varje käkhalva växlas, ej blott
livmodern utan även slidan är parig. Andra
utmärkande drag äro förekomsten av ett par
vid bäckenet fästa s. k. pungben och en
karakteristisk inböjning vid den nedre, bakre
kanten av underkäken. Medan p. i våra
dagar finnas huvudsaki. i Australien, där de
sakna konkurrens från högre däggdjur, och i
Sydamerika, levde de ännu under tertiärtiden
i Europa. De australiska p. ha
differentierats i olika riktningar och motsvara till
levnadssätt och utformning de högre
däggdjurens olika ordningar i övriga delar av
världen. I och med införandet av högre
däggdjur i Australien hotas många arter p. med
undergång. — P. indelas i följ, fam.:
Pungråttor (se d. o.), Didelphyidae, r o v p u n
g-d j u r, Dasyuridae, omfattande bl. a.
pung-mårdar och pungdjävulen (se dessa ord) samt
pungvargen, Thylacinus cynocephalus, ett på
Tasmanien levande, hundliknande p., som når
en längd av över 1 m, vartill kommer den
^2 m långa svansen. Fällen är gråbrun med
svarta tvärstrimmor. Den lever som ett
typiskt rovdjur. Om familjerna
pungmullvad a r och punggrävlingar se dessa
ord. Till familjen Epanorthidae höra några
sällsynta sydamerikanska, först 1895
upptäckta former, ss. det om pungråttorna
erinrande släktet Caenolestes. Familjen k 1 ä
t-terpungdjur, Phalangeridae,
kännetecknas liksom följ. fam. av gnagarliknande
tandsystem med två framtänder i varje käke
(Diprotodontia). Hit höra pungaporna,
underfam. Phalangerinae, med klättersvans
utrustade, i träd levande former, av vilka
de minsta (släktet Acrobates) från nos till
svansspets mäta endast 14,5 cm, varav
hälften kommer på svansen, och de större nå
storleken av en mård. Hos vissa finnes
mellan främre och bakre extremiteterna utspänd
flyghud, flygpungdjur (se d. o.). Hit
hör även rävkusun el. pungräven,
Trichosurus vulpecula, ett av Australiens
allmännaste p. Kroppslängden uppgår till 60
cm, vartill kommer svansen med 45. Fällen
är tät, mjuk, bestående av silkesartad
bottenull och korta stickelhår. Färgen är vanl.
brungrå, under ljust ockragul. Rygg, svans
och morrhår äro svarta. Födan utgöres
hu-vudsakl. av växtämnen, men djuren angripa
även fåglar och mindre däggdjur. Skinnet
är under namnet australisk opossum ett av
pälsmarknadens allmännaste, ofta under
allehanda fantasinamn. Om pung björnen el.
k o a 1 a se d. o. Denna fam. närstående voro
även det noshörningstora Diprotodon och det
något mindre Nothotherium från Australiens
pleistocena lager. Till fam. vombatartade
pungdjur, Phascolomyidae, hör den meterlångu
vombaten, Phascolomys cinereus, med
klumpig, björnliknande kropp och typiskt
gnagar-bett. Den gräver skickligt och lever av rötter
o. dyl. Om k ä n g u r u d j u r se d. o. T. P.
Pungdjävul el. D j ä v u 1 s b j ö r n,
Sarco’-philus sata’nicus (ursmus), numera endast pä
Tasmanien förekommande pungdjur med
kraftig, undersätsig kropp, stort, klumpigt huvud,
korta öron, små ögon, vårtiga läppar, kort,
vid roten mycket tjock svans och korta, något
böjda ben. Pälsen består av korta, styva,
svarta hår, mellan vilka den rödaktiga huden
skymtar. Kroppslängden uppgår till omkr.
1 m, varav 30 cm komma på svansen. P.
livnär sig som ett rovdjur, men äldre uppgifter
om dess vildhet och blodtörst äro i högsta
grad överdrivna. T. P.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
