Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pyrometer - Pyrometri - Pyromorphit el. Grünbleierz - Pyron - Pyrop - Pyrophorus - Pyrortit - Pyrosomidae, Eldvalsar - Pyrosyra - Pyroteknik - Pyroxenit - Pyroxenmineral
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pyrometri—Pyroxenmineral
301
ras med hjälp av ett elektriskt motstånd, sä
att glödtråden skenbart sammansmälter med
bilden av den glödande ytan, då båda
samtidigt betraktas genom samma kikare. Vid
temp. över 1,500° måste ljuset från den
glödande kroppen dämpas i känd proportion
genom lämplig reflexion mot glasytor el.
ab-sorption i glas.
För mätningar av högre temp. än omkr.
2,000° måste man stödja sig på vissa
teoretiskt härledda och experimentellt bekräftade
strålningslagar, som bestämma sambandet
mellan den strålande kroppens temp. och
energifördelningen inom det utsända ljusets
spektrum. Av grundläggande betydelse bli
därför de mätningar, som bl. a. Wien och
Lummer gjort på strålningen från en s. k.
svart kropp. Med hjälp av dylika mätningar
har man t. ex. bestämt temp. hos den
positiva kratern i en vanlig båglampa (jfr
Elektrisk ljusbåge) till 3,930° och solytans
temp. till omkr. 5,600°. — Litt.: F. Henning,
»Die Grundlagen der Temperaturmessung»
(1915); C. R. Darling, »Pyrometry» (2:a uppl.
1920). J.T.
Pyrometrl (av grek, pyr, eld, me’tron, mått),
tekniken att mäta höga temperaturer (se
vidare Pyrometer).
Pyromorphlt el. Grünbleierz, ett
mestadels grönt, gult el. brunt, fett- till
diamant-glänsande, hexagonalt (se K r i s t a 11 s y
s-t e m) kristalliserande blymalmsmineral (se
Bly min er al), isomorft (se Isomorfi)
med apatit och av sammansättningen 9 PbO .
3 P2O5. PbCl2. Hårdheten (se
Hårdhetsskala) är 3,5-4 och spec. v. 5.5-7,i.
Pyron [-å’n], organisk förening av följ,
sammansättning:
/CH = CH\
ocf ;o.
\CH = CHZ
P. ingår som grundsubstans i en hel del
växtfärgämnen. I. B.
Pyrop [-å’p], miner., se Granat.
Pyro’phorus, zool., se Eldflugor.
Pyrortlt, miner., se Kårarvet.
Pyrosömidae, Eldvalsar, grupp av
manteldjur. De ha formen av en ihålig, stundom
ända till 50 cm lång cylinder, en regelbundet
byggd djurkoloni, uppkommen genom
knoppning från ett individ, som utvecklats ur ett
ägg. Kolonidjuren bilda i sin tur
könsproduk-ter. P. leva i haven, särskilt de varma (en
art dock i Medelhavet), och utmärkas av stark
lysförmåga. Man finner dem i havsytan,
företrädesvis nattetid. Se Manteldjur, sp.
817, samt bild 2 på pl. vid sp. 777. T. P.
Pyrosyra benämnes en syra, om den kan
tänkas uppkommen ur två molekyler av en
ortosyra genom förlust av en molekyl vatten.
Så erhålles pyrofosforsyra genom
upphettning av ortofosforsyra till något över 200° C,
varvid två molekyler av den senare syran
avspjälka en molekyl vatten:
2H3PO4 — H2O = H4P2O7. I. B.
Pyroteknlk, konsten att tillverka
fyrverkeripjäser. — P y r o t e’k n i k e r, fyrverkare.
Pyroxenlt, en ultrabasisk, huvudsaki. av
pyroxenmineral bestående djupbergart (se
Bergart). Jfr Platina. N. Zn.
Pyroxenmineral, en grupp mineral, varav
många spela en stor roll som väsentliga be-
302
ståndsdelar i vanliga bergarter. I kemiskt
hänseende utgöras p. i likhet med
amfibol-mineralen (se d. o.) av metasilikat i
växlande proportioner av ett flertal metaller,
mestadels kalcium, magnesium, järn och
aluminium, ibland även med mangan, natrium el.
litium m. fl. beståndsdelar. Hårdheten
växlar mellan 5 och 7 (se Hårdhetsskala),
och spec. v., som är högre än för motsv.
am-fiboler, ligger mellan 2.8 och 3,7. I motsats
till amfibolernas vanl. långsträckta form ha
kristaller av p. övervägande kortprismatisk
utbildning. Från amfiboler skilja sig p. dock
främst genom sin klyvningsvinkel av nära
88°. I likhet med hos amfibolerna finnas dels
rombiska, dels monoklina, dels triklina (se
Kristallsystem) p.
I. Rombiska p., som uppträda i basiska
djupbergarter, andesiter och meteoriter, äro
isomorfa blandningar av Mg O. Si O2 och
Fe O . Si O2. De järnfria el. järnfattiga
leden kallas enstatit (grönvit till
gulaktig), de med 5—14 % Fe O bronzit
(brun-el. grönaktig) och de ännu järnrikare h
y-p e r s t e n (grön- el. brunsvart).
II. Monoklina p. äro: a) D i o p s i d,
från seskvioxider (Fe2O3 och A12O3) fria el.
på sådana fattiga, isomorfa blandningar av
huvudsaki. CaO . MgO . 2 SiO2 (diopsid i
inskränkt bemärkelse, i rent tillstånd färglös
el. vit) och CaO . FeO . 2 SiO2 (h e d e n b e
r-g i t, svartgrön till svart). De merendels
gröna, mera sällan gula el. bruna mellanled i
denna serie, som förekomma vid t. ex. svenska
malmförekomster, ha särskilt förr brukat
kallas malakolit (sali t). Diopsid är f. ö.
en beståndsdel i t. ex. många graniter,
sye-niter, kontaktmetamorfa kalkstenar m. m.
Diallag är ett diopsidiskt, ibland dock på
A12O3 rikare, i gabbrobergarter uppträdande
p. med bladig klyvbarhet efter den pinakoid
(se K ris t a 11 s y ste m), som ligger
parallellt med de båda mot varandra yinkelräta
axlarnas plan, b) Magnesiumdiopsid
(enstatitaugit), likaledes
seskvioxid-fattiga el. -fria, isomorfa blandningar av
hu-vudsakl. diopsid och monoklint
kristalliserande Mg O . Si O2 (k 1 i n o e n s t a t i t).
Ingår i t. ex. många diabaser och meteoriter,
c) Augit (se även d. o.), skild från diopsid
genom väsentlig halt av seskvioxider m. m.
Utgör en beståndsdel av många olika
erup-tivbergarter m. m. Hit hör s. k. o m p h a c i t
i eklogit (se d. o.), d)
Alkalipyroxe-n e r. Av dessa äro den brunsvarta a k m
i-t e n och den mörkgröna till grönsvarta ä g
i-rinen (egirinen), vilka uppträda i
al-kalibergarter, eg. ett och samma mineral
med sammansättningen Na2O . Fe2O3 ■ 4 SiO2.
Ägirinaugit är blandkristaller av augit
och ägirin. Jadeit (se även Jade) är en
grönaktig till vit, i motsats till nefrit (se
d. o.) lätt smältbar alkalipyroxen av
sammansättningen Na20 . A12O3.4 SiO2, vilken på
sina ställen uppträder i kristallina skiffrar
och bildar täta, ytterst sega massor, som med
avseende på fasthet och elasticitet kunna
mäta sig med el. överträffa stål. Om
litium-pyroxenen s p o d u m e n se d. o.
III. Av triklina p. märkes främst r
o-d o n i t, huvudsaki. MnO . SiO2, rosenröd till
rödgrå, som uppträder på mangan- och järn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
