Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pyroxenmineral - Pyroxylin - Pyrrha - Pyrrhiche - Pyrrhichius - Pyrrhocorax - Pyrrhon från Elis - Pyrrhonism - Pyrrhos - Pyrrhotin, Pyrrhotit - Pyrrhula - Pyrrhusseger - Pyrrol - Pürschjakt - Pyrus, Pirus - Pytagoreiska kommat - Pytagoreiska satsen - Pytagoreiska skolan - Pythagoras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
303
Pyroxylin—Pythagoras
304
malmsförekomster, och vidare den sällsynta
svarta, järn- och kalciumrika, manganhaltiga
babingtoniten. — B u s t a m i t,
sammansättning nära CaO . Mn O . 2 SiO2, ljusröd,
har ansetts vara en kalciumrik rodonit men
bör enl. nyare undersökningar uppfattas som
en manganrik wollastonit (se d. o.), vilket
mineral ofta också räknas till p. — P.
omvandlas lätt, särskilt till amfibol och klorit.
U r a 1 i t är pseudomorfoser av hornblände
efter augit. N. Zn.
Pyroxylin, dets. som bomullskrut (se d. o.).
Py’rrha, grek, myt., se D eu k ali o n.
Py’rrhiche (grek. pyrrhi’che), forngrekisk
vapendans till flöjtmusik. Jfr Dans, sp. 487.
Pyrrhi’chius, metr., se Vers.
Pyrrho’corax, zool., se A 1 p k r å k a n.
Py’rrhon från Elis, grekisk filosof omkr.
360—270 f. Kr., grundare av en filosofskola,
den förste, som i senantiken systematiskt
utbildat skepticismen. P. förnekar, att
varse-b li v n i n ge n ger kunskap. Den visar oss
näml, aldrig tinget självt utan endast en
subjektivt bestämd bild därav, vars
överensstämmelse med tinget självt aldrig kan konstateras.
Tänkandet åter är alltid bundet av
tradition och vana och därför likaledes
otillförlitligt. Samverkan av varseblivning och
tänkande är då lika otillförlitlig, varför a 11
kunskap är omöjlig. — Det praktiska resultatet
härav (vilket för P. är det väsentliga) är, att
vi böra avhålla oss från alla omdömen och allt
handlande, varav följer fullkomlig sinnesro,
vilket är det högsta goda. G. O-a.
Pyrrhoni’sm (jfr Pyrrhon), filos.,
Pyrr-hons läya. I franskan är p. liktydigt med
skepticism. G. O-a.
Py’rrhos (lat. Py’rrhus), konung i Epirus (f.
319 el. 318 f. Kr., d. 272). Fördriven från
Epirus, deltog P. med utmärkelse i
diadocher-nas strider, förvärvade Ptolemaios I:s
vänskap. Med hans hjälp
återvann P. sitt
fä-derneärvda rike (297).
Ung. samtidigt vann
han ön Kerkyra och
viktiga förbindelser
västerut genom sitt
gifte med Lanassa,
dotter till Agathokles,
tyrann i Syrakusa.
Tidtals innehade han
Makedonien. Då
Ta-rentum råkat i krig
med Rom, kallades
P. till hjälp och
be
segrade romarna med sin väl skolade här och
sina elefanter vid Heraklea i Lukanien (280)
och Asculum i Apulien (279). Romarna värjde
sig dock så kraftigt, att P. skall ha fällt
yttrandet: »En sådan seger till, och jag är
förlorad» (därav uttrycket Pyrrhusseger
om en framgång, som kostar mer än den
smakar). P. kallades av syrakusanerna till
hjälp mot kartagerna. Först hade han stor
framgång och erövrade Sicilien med undantag
av den kartagiska stödjepunkten Lilybaeum
på öns västspets. Framgången vållade, att de
grekiska städerna slogo om, P. förlorade vad
han vunnit med undantag av Syrakusa. Då
P. skulle hjälpa grekerna i Italien, förstörde
kartagerna hans flotta vid överfarten. Efter
det oavgjorda slaget mot romarna vid
Bene-ventum (275) lämnade han Italien åt sitt öde,
återvände till Grekland och började krig mot
Makedoniens konung Antigonos Gonatas men
stupade i en gatustrid i Argos (272). Han var
en lysande fältherre men en kondottiär och
lyckoriddare, ingen statsman. — Litt.: C.
Klotzsch, »Epirotische Geschichte bis zum
Jahre 280 v. Chr.» (1911); R. Schubert,
»Geschichte des P.» (1894). M. Pn N-n.
Pyrrhotln, Pyrrhotlt, miner., se
Magnet-k i s.
Py’rrhula, zool., se Domherren.
Pyrrhusseger, se P y r r h o s.
Pyrrol [-å’l], en organisk, heterocyklisk
bas av sammansättningen C2H5N:
P. förekommer i den genom torrdestillering
av ben erhållna ben- el. djuroljan (oleum
foetidum), i stenkolstjära, i
rostningsproduk-ter från kaffe och i tobaksrök. Blodets röda
och växternas gröna färgämnen äro
pyrrol-derivat (se H e m o g 1 o b i n och
Klorofyll). I.B.
Pürschjakt, smygjakt, huvudsaki. på
hjortdjur.
Py’rus, P fr u s, till fam. rosväxter hörande
släkte, karakteriserat av undersittande,
fem-rummigt fruktämne och två fröämnen i varje
rum. Hithörande arter äro träd el. buskar
med spiral-ställda blad och i flock el. kvast
sittande blommor med fem fria kronblad.
Frukten är ett slags bär (»äpplefrukt»). De
viktigaste arterna äro a p e 1 n el.
äppelträdet (P. malus), som har stiften nedtill
sammanvuxna och frukten utan stenceller, och
päronträdet (P. communis), med stiften
fria och stenceller i fruktköttet. Båda
omfatta talrika, till stor del genom korsning
uppkomna raser, och ingendera torde
förekomma i fullt vilt tillstånd. Som stamarter
för äppelträdet anses, förutom den även i
Sverige vildväxande surapeln, P. silvestris
(med på undersidan nästan glatta blad), de
i Sydryssland och Mindre Asien
förekommande P. pumila (nästan buskartad) och P.
dasy-phylla (mera högvuxen). Som päronträdets
vilda stamformer uppgivas P. piraster och P.
nivalis, som- båda växa i Främre Asien och
på Balkanhalvön. Se även Apel, Päron
och Äpple. — Stundom föras till detta
släkte även oxel och rönn, som dock vanl.
räknas till släktet Sorbus. G. M-e.
Pytagorèiska kommat, mus., se Komma 2.
Pytagorèiska satsen, den viktiga
geometriska satsen, att i en rätvinklig triangel
summan av kvadraterna på kateterna är lika med
kvadraten på hypotenusan. Satsen har sedan
gammalt tillskrivits Pythagoras, men hans
bevis är icke känt; däremot finns satsen
bevisad hos Euklides. På p, grundar sig bl. a.
möjligheten att konstruera en rätvinklig
triangel och därmed en rät vinkel genom tre
snören av längderna 3, 4 och 5 längdenheter.
Pytagorèiska skolan, den av Pythagoras
(se d. o.) stiftade filosof skolan. Anhängare:
Filolaos, Alkmaion, Eurytos m. fl.
Pytha’goras (grek. Pythago’ras), grekisk
filosof (omkr. 580—500 f. Kr.). Berättelserna
om P:s liv äro högst fantastiska och
otillför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
