Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pythagoras - Pythagoréer - Pytheas - Pythia - Pythiska spelen - Pythium - Pytho - Python, Pyton - Pytonormar - Pytt i pannan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
305
Pythagoréer—Pytt i panna
306
litliga. Han skall ha lämnat sin fäderneö,
Sa-mos, oeh utvandrat till Kroton i s. Italien,
där han stiftade ett förbund av mer
etisk-religiös och politisk än vetenskaplig natur.
Pythagoreiska förbundet, en yttring av
dåtidens mysterieväsen, röjer inflytande från
or-fikerna, var strängt organiserat och
upprätthöll ett asketiskt levnadssätt. Det väsentliga
i dess läror torde ha varit tanken om själens
nedstigande i kroppen genom ett syndafall
och en därpå följande själavandring, varunder
själen renas genom en serie återfödelser i
djur- och människogestalter för att slutligen
befrias från kroppens bojor. — Politiskt
verkade förbundet i aristokratisk anda.
Grundtanken i pythagoréernas filosofi (i
vilken omfattning denna härrör från P. själv
kan ej avgöras) är, att det sant varande är
talen, vilka ej blott äro urbilder utan rent av
substanser, varav tingen bestå. Därtill torde de
förts genom matematiska, astronomiska och
fysikaliska studier, vilka t. ex. i stjärnornas
rörelser och tonernas harmoni visade dem
universum som talbestämt. Motsatsen mellan
udda och jämnt uppfattades så, att det udda
talet sätter en gräns för tudelningen,
därigenom blir begränsat och därmed enl. grekisk
uppfattning något högre, medan det jämna är
det obegränsade och lägre. Denna motsats
ansågs komma till uttryck i diverse
förhållanden, t. ex. mellan höger och vänster, manligt
och kvinnligt. Världen fattades som
klotfor-mig och utgången från centralelden i dess
mitt; kring denna rörde sig planeternas
sfärer, jorden, solen, månen, fixstjärnehimlen
och, för erhållande av det heliga tiotalet,
mellan jorden och centralelden en »motjord».
— Pythagoréernas astronomiska förtjänster
äro betydande; som de första lärde de jordens
och planeternas klotform. Viktiga äro även
deras upptäckter om lagarna för harmoniska
ackord. — Litt.: Th. Gomperz, »Griechische
Denker» (3 bd, 1896—1909); K. Goebel, »Die
vorsokratische Philosophie» (1910). G. O-a.
Pythagoréer, anhängare av Pythagoras (se
d. o.) och hans filosofi.
Pytheas (grek. Pythe’as), grekisk geograf
från Marseille (Massilia), företog omkr. 345
f. Kr. en vetenskaplig forskningsresa i
Atlanten upp mot n. v. och n. Europa. Hans
reseskildring har gått förlorad, men förloppet
av färden är känt genom referat och
fragmentariska utdrag hos Polybios, Strabon, Plinius
m fl. Enligt dessa har han besökt
Britan-nien oeh det sex dagsresor n. därom, på
gränsen mot Ishavet, belägna Thule (se d. o.)
ävensom bärnstenskusten. Från honom
härstammar antikens första kännedom om
germanerna, polarnatten, norrskenet, varjämte
han uppges ha varit den förste, som mätte
polhöjden och utredde sambandet mellan
tidvattnet och månens attraktion. Hans
uppgifter betvivlades dock i allmänhet av hans
samtida. Jfr E. H. Berger, »Geschichte der
wis-senschaftlichen Erdkunde der Griechen» (2:a
uppl. 1903). O. Sjn.
Pythia, Apollons prästinna i Delfi (se d. o.).
Pythiska spelen (grek, ta Py’thia), en av
det forna Greklands stora nationalhögtider,
inrättades enl. sagan av Apollon själv till
åminnelse av hans seger över draken Python.
De firades urspr. vart åttonde år men från
586 f. Kr. vart fjärde år (3:e året i varje
olympiad) i aug. i Delfi (se d. o., sp. 678 och
680 samt bild 5) och bestodo från början
endast i tävlan i skaldekonst och musik; men
nämnda år infördes även tävlingar i idrott
och kort därefter kappkörning (jfr A g o n
och Olympiska spelen). Från denna
tid voro spelen att räkna som en allmän
grekisk nationalfest och stodo under ledning av
amfiktyonerna. Segerpriset utgjordes av en
lagerkrans. Åt segervinnarna i p.
(pythioni’-kal) är en samling av Pindaros’ segersånger
ägnad. A. M. A.*
Pythium, svampsläkte bland fykomyceterna
(se d. o.), en förbindelselänk mellan
vatten-och bladmögelsvamparna. Jfr
Betsjukdo-m a r oeh Groddbrand. Th. Lfs.
Pytho, annat namn för Delfi (se d. o.).
Python, P y t o n, zool., se P y t o n o r m a r.
— Se även Apollon, sp. 1156, och
Pythiska spelen.
Nätorm, Python reticulatus, efter att ha slakat en
hjort av 56 kg vikt.
Pytonormar, Pythoninae, underfam. av
jätteormarna (se d. o.). Med undantag av en art
finnas de endast i Gamla världens varma
delar. Från boaormarna (se d. o.) skilja de sig
bl. a. genom att mellankäksbenen äro
tandbärande. Äggen ruvas vanl. av honan, som
lägger sig i ringar över dem. Mest bekanta
äro arterna av släktet Python. Dessa ha
små, släta fjäll, små ögon och gripsvans. Hit
hör tiger o r m e n, P. molurus, som når en
längd av 4 m och förekommer i Främre Indien.
På Java och i Bortre Indien ersättes den av
den ända till 10 m långa mörka p y t o
n-ormen, P. bivittatus. Samma längd når
nät- el. g a 11 e r o r m e n, P. reticulatus,
från Bortre Indien och Malajiska öarna. Den
igenkännes på den ljusa rut- el.
sicksack-formade teckningen på ryggen. Dessa arter
vistas helst i sumptrakter, där de jaga
däggdjur och fåglar. Människor anfallas dock ej
annat än möjl. till försvar. Afrikanska arter
äro klipp- el. hieroglyf ormen, P.
sebae, som når en längd av högst 6 m och
som ägnats gudomlig dyrkan på Guineakusten,
varför den stundom kallas »avgudaorm», samt
den endast U/4 m långa k u n g s p y t o n, P.
regius, från Sudan. I Australien märkes
rutor m e n, P. spilotes, 2—3 m lång. T. P.
Pytt i panna, maträtt av finskuret ox- el.
kalvkött och potatis, som stekts tillsammans
med lök.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
