Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Påsk - Påskallavik (Påskallaviks köping) - Påskbudskapet - Påskcykel - På Skidor - Påsklilja - Påskpenningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
313
Påskallavik—Påskpenningar
314
randet av det kristna påskoffret, Kristi
lidande och död, sålunda dagarna före
uppståndelsedagen, fredagen och lördagen.
Långfredagen är i katolska kyrkan ingen helgdag.
Antik-hedniska inflytanden ha även gjort sig
gällande, då p. jämväl betyder vårens
ankomst. I Sverige och i den evang. kyrkan
har långfredagen kanske blivit den mest
iakttagna helgdagen. I Sverige firades ända långt
fram på 1700-talet även tredje- och fjärdedag
påsk. 1772 reducerades helgdagarnas antal.
— Litt.: G. Rietschel, »Lehrbuch der
Litur-gik», I (1900), s. 172. O. Hpl.
3. Tidpunkten för den kristna
påsken. Den unga kristna kyrkans
strävanden att undvika varje överensstämmelse
med judendomen resulterade i det nicenska
mötets påskregel, att uppståndelsefesten
skulle firas första söndagen efter första
fullmånen efter vårdagjämningen (»påsktermin»).
Härigenom har i den kristna
solkalendern tillfogats ett element, som direkt
grundar sig på månens rörelser. Då det visade
sig besvärligt att direkt bestämma
påskfull-månen, övergick man snart till att till grund
för påskfirandet lägga påsktabeller,
vilka grundade sig på mer el. mindre noggranna
cykliska beräkningar. Härigenom uppstodo
olika upnfattningar om påskräkningen, och
litt. härom blev redan under medeltiden
avsevärd. I nyare tid har man flera gånger sökt
matematiskt formulera den nicenska
påskregeln, och den klassiska lösningen av detta
problem gavs av G a u s s 1800. Av senare
uppställda modifikationer av hans regel må
anföras J. Hartmanns av 1911 som den
enklaste. Det givna årtalet divideras enl.
denna regel först med 19, varvid heltalsresten
a uppstår. Därefter divideras årtalet med 4,
och den funna kvoten betecknas med ö. Ifrån
talet M, vilket erhålles i tabellen nedan,
subtraheras 11X a, och det så erhållna talet
divideras med 30, varvid den uppkomna resten
betecknas med c. Slutligen läggas till årtalet
talen b och c, och D subtraheras därifrån,
varefter division med 7 utföres. Om då den vid
den sista divisionen funna resten är d,
infaller p. på ett datum, som är: (28 + c—d)
mars. D är skillnaden mellan gamla och nya
stilen och erhålles jämte M ur tabellen:
Är M D
Julianska kalendern (samma tider för alla) 225 0
Gregorianska kalendern
1582—1699 202* 10
1700—99 203 11
1800—99 203 12
1900—2099 204** 13
2100—99 204** 14
Om M åtföljes av en stjärna, skall man, om
räkningen ger c = 29, i stället använda c = 28,
och om M har två stjärnor, användas i st. f.
c = 29 talet 28 och i st. f. c = 28 talet 27.
Av påskregeln följer, att påskdagen ej kan
inträffa tidigare än 22 mars eller senare än
25 april. Dessa ytterlighetsfall äro mycket
sällsynta. Det förra inträffar härnäst först
2285 och det senare 1943. Avsikten med
regeln, att den kristna p. ej skall sammanträffa
med judarnas, är i stort sett nådd. Sista
gången de två festerna sammanföllo var 1923.
— I de strävanden att reformera kalendern,
vilka på senare tid låtit tala om sig, ingår
fixerandet av p. till samma datum under
olika år som ett av de viktigaste
önskemålen. K. Lmk.
4. Påskseder. Tiden för den kristna
p. sammanföll hos de germanska folken i det
närmaste med deras blot vid vårens ankomst
el. måhända rättare vid sommarhalvårets
ingång. Några bestämda minnen från offren
till gudarna ha dock ej bevarats. Däremot
kan man i många fortlevande bruk se
kvarlevor av riter, som avse stärkande av
»makten», livskraften, i naturen. Ett sådant är
fastlagsriset (se d. o.) el., i annan form,
påskriset, som skulle föra den spirande
livskraften till hemmet. Katolska kyrkan
upptog denna urgamla sed på så sätt, att
dessa kvistar på palmsöndagen högtidligen
vigdes i kyrkan av prästen. I Sverige har
folkspråket här och där bevarat ett minne
härav, i det att sälgkvisten med dess
karakteristiska hängen kallas »palm» (se P a
1-m e r). Livsgrenen placerades ej enbart i
hemmet, utan man sökte på ett mera påtagligt
sätt överföra livskraften på människor och
djur genom att använda den till att risa dem
med; detta kallades i Sverige
påskskräc-k a. Detta risande tyddes i kristen tid som
ett minne av Kristi gisslande. Tanken att
tillägna sig livskraften möter ock i seden att
äta påskägg på påskaftonen el.
påskdagsmorgonen. Ägget innehöll koncentrerad
livskraft. För att utmärka påskäggen plägar
man, särskilt i de slaviska länderna, färga
dem i rött el. med dekorativa mönster i
växlande färger. Seden att färga påskägg har
ock av gammalt förekommit i s. Sverige.
Fabeln, att den s. k. påskharen värper
påskäggen, har däremot först i senare tid kommit
hit från Tyskland. En annan vårrit, som p.
på många trakter i Sverige dragit till sig,
är att på påskaftonen tända stora eldar.
Denna sed, som eljest tillhör
Valborgsmässoafton el. midsommarafton, hade en gång till
ändamål att framkalla sommarvärme samt
att fördriva illasinnade makter. Särskilt
tändes påskeldarna för att hålla de från Blåkulla
(se d. o.) återvändande häxorna,
»påskkäringarna», borta från bygden. På påskdagen
skulle människorna hälsa varandra med kyss
samt hälsningen »Kristus är uppstånden» och
svaret »ja, han är sannerligen uppstånden».
Detta är ännu allmänt bruk i den ortodoxa
kristenheten. N. E. H.
Påskallavik, off. Påskallaviks
köping, förr lydköping (se Köping, sp. 520)
under Kalmar, Döderhults socken, Kalmar län,
vid Kalmarsund, 12 km s. om Oskarshamn;
28 har, 255 inv. (1931). Lots- och
ångbåts-station. P. har egen kyrka (sedan 1862) men
bildar ej egen kommun el. församl.
Tax.-värde å fastighet 157,600 kr. (1930), tax.
inkomst 207,080 kr.
Påskbudskapet, se Preussen, sp. 110.
Påskcykel, se K y r k o å r, sp. 439.
På Skidor, årsskrift, från 1892 utg. av
Föreningen för skidlöpningens främjande i
Sverige. Register för årgångarna 1892—1931 i
Svensk Skidkalender 1932 (1931).
Påsklilja, bot., se Narcissväxter (med
bild 7 på plansch).
Påskpenningar, penninggåva till påsk, en
e. o. avgift till prästerskapet, som upphört
vid löneregleringar på 1800-talet. Schg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
