Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pälsdjursavel - Pälsfladdrare - Pälsmal - Pälsvaror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
323
Pälsfladdrare—Pälsvaror
324
Rävfarm i Södertörn.
der 1920-talet spred sig
silverrävsuppfödning-en mycket hastigt över hela landet. I
Sverige började silverrävsuppfödningen omkr.
1925. 1931 funnos följ, antal avelsdjur i följ,
länder: U. S. A. 120,000, Kanada 100,000,
Norge 45,000, Sverige 10,000, Tyskland 9,000
samt ett mindretal djur i Finland,
Storbritannien, Frankrike och Schweiz. Rävarna
hållas i större el. mindre nätburar och utfodras
med slaktavfall, fisk, bröd, gröt, mjölk samt
grönsaker. Man beräknar en foderåtgång av
400 g per djur och dag. Ungarna födas i
mars—maj och äro efter omkr. 8 mån. fär-
Pälsfladdrarhona med unge.
diga att avpälsas. Ungantalet brukar växla
mellan 2 och 6 per hona.
Blåräven började att uppfödas vid
sekelskiftet och hölls till att börja med på öar,
där den fick sköta sig mer el. mindre fritt,
men numera uppfödes den i huvudsak på
samma sätt som silverräven. Ungantalet brukar
växla från 4 upp till 10, ja, understundom
upp till 15 per hona. 1931 funnos 3,000
blårävar i Sverige.
Andra djurarter, som äro föremål för
uppfödning, äro amerikansk flodiller el. mink
(nerz), den europeiska illern, den
sydamerikanska sumpbävern (nutria), skunk el.
stinkdjur, tvättbjörn el. sjubb, kanadensisk
grävling (silvergrävling), opossum. Dessutom pågå
energiska försök med sibirisk sobel, skogs- och
stenmård m. fl. — Litt.: M. E. Lindblad,
»Silverräven ... m. fl. pälsdjur» (1926); S.
Salve-sen, »Pelsdyrboken» (3:e uppl. 1930); J.
Nor-dang, »Sölvrevavl» (2:a uppl. s. å.). C. v. S.
Pälsfladdrare, Galeopithccus,
däggdjurssläk-te, som intar en mellanställning mellan ordn.
insektätare och fladdermöss och därför ofta
får utgöra en egen däggdjursordning. De få
hithörande formerna nå storleken av en katt,
ha slank kroppsbyggnad, litet huvud med lång
nos, egendomliga, kamliknande framtänder
och täml. långa extremiteter. Dessa äro
förenade av ett som fallskärm tjänande hudveck,
omfattande även svansen. Dagarna tillbringa
p. orörliga på någon gren men klättra efter
skymningen omkring, varvid de företaga
långa språng från träd till träd. Födan
uppges bestå av blad och frukter. Röda p ä 1
s-fladdraren, fladdermakien el. k
a-g u a n g e n, G. volans, finnes på Filippinerna,
närstående arter el. lokalraser på
Malacka-halvön, Sundaöarna och Moluckerna. T. P.
Pälsmal, zool., se M a 1 f j ä r i 1 a r.
Pälsvaror kallas såväl beredda pälsskinn
som härav förfärdigade artiklar, pälsar,
pälskappor, pälsfoder, kragar, boor, muffar,
mössor, mattor, släd- och bilfällar m. m. P.
erhållas från rovdjur, sälar, gnagare,
idiss-lare, pungdjur samt några fåglar, t. ex.
dop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
