Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
325
Pälsverk—Pär
326
ping och svan. Oberedda skinn benämnas
råvaror el. viltskinn. Skinnens värde ökas
med större hårtäthet och glans. Ryggen och
sidorna (t. ex. »bisamrygg») av ett skinn äro
vanl. på grund av täthet m. m. värdefullare än
bukdelen. Yttre förhållanden, ss. klimat och
miljö, djurets kondition samt
ärftlighetsför-hållanden äro avgörande för skinnens värde.
Så äro t. ex. vinterskinnen de värdefullaste
p.; i vatten levande djur ha dock vanl. päls
av god beskaffenhet året om.
Beredning av pälsskinn är en
garv-ningen närstående procedur, varigenom, sedan
kött- och fettrester avlägsnats, köttsidan av
skinnet med kemikalier förvandlas till ett
slags vitgarvat läder. Efter beredningen
förädlas en del skinn genom r u p p n i n g, d. v. s.
de längre, grövre stickelhåren bortryckas, sä
att endast underhåren kvarstå. Tjockhåriga
skinn, ss. bäver och utter, kallas efter denna
behandling r u p p a d e, tunnhårigare e j
ar-r e r a d e, t. ex. ejarré-kanin. Då håren
avskäras till samma längd, erhållas r a c
e-skinn, t. ex. racekanin. På bättre kvaliteter
borttagas därefter stickelhåren, och skinnen
kallas electric-skinn, t. ex.
electric-bisam, electric-kanin. Vidare spetsar man en
del skinn, d. v. s. vita spetshår insättas i
mörkare, oftast färgade skinn. Även bländas,
blekas och färgas många skinnsorter.
Bländ-ningen sker vanl. genom en
oxidationspro-cess i syfte att ge skinnen en mörkare färg,
t. ex. mård. Blekning, vanl. genom
på-strykning av vätesuperoxid el. rökning med
svaveldioxid, företages för att göra skinn
helt vita, t. ex. vit räv och hermelin. Härvid
fordras stor försiktighet och kännedom om
beredningsmedlet, då skinnen eljest lätt
förbrännas. FSrgningstekniken är högt
utvecklad, och färgningen har fått mångsidig
användning, särskilt vid imitationer av p.
Under senare tid ha kaninskinn (se K
a-n i n) spelat stor roll (större delen av
världs-produktionen) vid imitationer. De imiterade
skinnen benämnas vanl. så, att både det
imiterade och det använda skinnet ingå i
namnet, t. ex. sälbisam, sälnutria, sälkanin,
sobelfärgat gråverk, mårdfärgad opossum
eller mårdopossum, utterbisam och
skunk-vallaby. — Några skinnslag ha länge haft
ett visst realvärde, om också något
växlande. Hit kunna räknas sobel (se Mår
d-släktet), havsutter (ofta kallad
Kamtsjat-kabäver) och sjöbjörn (som färgad kallas
»äkta säl»; »äkta säl» framställes även av
kap-säl, Arctocephalus pusillus, men denna är icke
så fin och täthårig som den förra). Vidare
kunna hit räknas bäver, chinchilla (se dessa ord),
breitschwantz (för tidigt födda lamm av
fett-svansfår). Tidigare räknades också svart- el.
silverräven till de ädlaste pälsskinnen, men
då tillgången på denna skinnsort genom
odling (se Pälsdjursavel) blivit mycket
riklig, har detta skinn sjunkit avsevärt i
pris. Till skinn med betydande värde, om
också ej så högt som ovanstående, höra bisam
(se d. o.), björn, virginiautter, föl (skinn av
kalv och häst; genom lämplig beredning
och färgning få dessa skinn hög glans
och äro hållbara), grå verk (se d. o.), hermelin
(se d. o.), iller (se V e s s 1 e s 1 ä k t e t), järv,
kolinsky (sibirisk nerz, se Vesslesläk-
tet), lo, skogs- och stenmård (se
Mård-släktet), nerz (närts) el. mink (se F 1 o
d-i 11 r a r), nutria (se S u m p b ä v e r),
australisk opossum (se P u n g r å 11 o r), persian och
astrakan (se dessa ord), olika sorters räv, ss.
blå-, fjäll- och korsräv, persisk och sibirisk
räv samt vanlig el. röd räv, sjubb el.
tvättbjörn, som nyttjas dels naturell, dels
skunk-el. blåfärgad, skunk (se Skunkdjur), utter,
varg och sibetkatt (se Sibetkattor). Till
billigare sorter med f. ö. mycket växlande
priser, nästan helt beroende av modet för
säsongen, höra: apa, gasell, get, grävling,
gua-naco (guanaquito, ungdjur av lama), hamster,
hare, hund, isbjörn, kanin (se d. o.), katt,
lamm, leopard, mufflonfår, mullvad,
murmel-djur (minkfärgat murmeldjur), amerikansk
opossum (se P u n g r å 11 o r), ren, schakal,
vanlig säl (särskilt skinn av nyfödda sälar)
och vallaby (se Kängurudjur).
Pälsvarumarknaden fylles huvudsaki. från
två större jaktområden, det ryskasiatiska
(Sibirien) och det nordamerikanska (Kanada och
U. S. A.). Under senare tid spelar
pälsdjursavel (se d. o.) en betydande roll. Särskilt
bekant i pälshandelns historia är
Hudson-bay-kompaniet (se d. o.). Världens största
päls-handelscentrum är London, i Europa vidare
Leipzig, Paris och Köpenhamn
(»Grönlands-auktioner»), i Amerika New York, S:t Louis
(sälskinn från Alaska), Montreal, Winnipeg,
Seattle, Edmonton. I Sovjetryssland är
pälshandeln statsmonopol. — Till Sverige
importerades 1930 oberedda pälsskinn för 2,088,843
kr., beredda oarbetade för 8,344,758 kr.,
arbeten av pälsskinn, beredda och hopsydda,
för 1,759,252 kr., fullfärdiga persedlar för
2,230,012 kr. el. tills, för 14,422,855 kr. S. å.
exporterades från Sverige oberedda pälsskinn
för 1,899,432 kr., beredda oarbetade för 631,141
kr., beredda hopsydda för 131,720 kr.,
fullfärdiga persedlar för 200,914 kr. el. tills, för
2,863,207 kr. A. H. K-m.
Pälsverk. 1. Dets. som pälsvaror (se d. o.).
— 2. (Harald.) Se Foderverk.
Pälsätare, Mallo’phaga, en ordning bland
insekterna, omfattande 1—2 mm långa,
ving-lösa former, vilka leva på fåglar och
däggdjur, där de livnära sig av hår och fjädrar
samt av den avfjällande överhuden, som de
förtära med sina bitande mundelar. P. ha
stort, plattat huvud, korta, fåledade antenner,
fri första bröstring, medan de övriga ansluta
sig till bakkroppen.
Postembryonalutveck-lingen är direkt; de avlånga äggen fästas likt
lössens på fjädrar och hår. Omkr. 1,500 arter
äro kända, därav något över 100 från Sverige.
Oaktat de ej suga blod, kunna de dock vid
talrik förekomst vara mycket plågsamma;
särskilt tamhönsen angripas ofta av en art,
hönslusen (Menopon pallidum). På
hundar förekommer en annan art, Trichodectes
latus. G. A-z.*
Pär (fr. pair, av lat. par, jämlike; eng.
peer) var i Frankrike 1814—48, i Portugal
1826—1911 och är ännu i England (se
Parlament) och Japan (om dess p ä r s k a
m-m a r e se Japan, sp. 992) benämning på
led. av representationens ena del. Begreppet
stammar från medeltiden. Vasaller under
samme länsherre ansågo sig som jämlikar
(lat. pares); ingen, som ej var deras jämlike,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
