Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pärlemorfjärilar - Pärlessens - Pärlfloden - Pärlhyacint, Druvhyacint - Pärlhöns - Pärlkaffe - Pärlmalm - Pärlmossa - Pärlmussla - Pärlor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
329
Pärlessens—Pärlor
330
päriemorfjärilen (A. latonia) och A.
selene, som tillika är en av Sveriges
vanligaste dagfjärilar. Se bild 6 på färgpl.
Dagfjärilar. G. A-z.*
Pärlessens [-esa’ns], se Pärlor.
Pärlfloden, se Kantonfloden.
Pärlhyacint, Druvhyacint, Mu’scari,
lökförande liljeväxtsläkte med rosettställda,
smala blad. Blommorna ha urnelik el.
bägar-formig kalk och sitta i en vanl. tät klase. M.
botryoides, från s. och mell. Europa (se bild 1
till Liljeväxter), med små, ljusblå
blommor, odlas sedan gammalt i Sverige och har
mångenstädes förvildats. Även andra arter
odlas, särskilt M. comosum, f j ä d e r h y
a-c i n t; med en stor tofs sterila blommor överst
i klasen. G. M-e.
Pärlhöns, Numidinae, underfam. av de
egentliga hönsen, omfattande kraftigt byggda
fåglar med korta vingar, medellång stjärt,
fotter utan sporrar, med korta tår och kraftig
näbb. Huvudet och halsen äro nakna och ofta
prydda av bihang. Färgen är en ljus
pärl-teckning på mörk botten. P. äro urspr.
hemmahörande i Afrika. Då de lätt låta sig
acklimatiseras, förekomma de numera tama el.
förvildade även i andra världsdelar. Till
det största släktet, Numida, hör den
vanliga pärlhönan, N. meleagris, med en
längd av 53 cm. På hjässan och vid
undernäbben finnas hudbihang. Den hålles över
hela jorden som husdjur för köttets skull.
Hos gampärlhönan, Acryllium
vulturi-num, från Östafrika är halsen ultramarinblå
och svart med silvervita längsstrimmor. T. P.
Pärlkaffe, se Kaffe.
Pärlmalm, geol., se Sjömalm.
Pärlmossa, farm., se K a r a ge n.
Pärlmussla, Meleagrlna, släkte av
mussel-ordn. Pseudolamellibranchiata, omfattande
omkr. 30 arter, huvudsaki. från varma hav.
Alla utmärkas av väl utbildat pärlemorskikt
i skalet, och flertalet lämnar användbara
pärlor (se d. o.). Värdefullast och mest spridd
är den äkta pärlmusslan, M.
marga-ritifera, från Indiska oceanen och Persiska
Pärlor i ena skalet av den oäkta pärlmusslan,
Me-leagrina margaritifera.
Gampärlhöna, Acryllium vulturinum.
viken. Den förekommer även mångenstädes
vid kusterna av Stilla havet. Om
flodpärl-musslan se Flodpärlmusslesläktet. T. P.
Pärlor. Äkta pärlor, till sin
sammansättning med pärlemor överensstämmande
bildningar, som anträffas i el. innanför
manteln av pärlmusslorna. P. uppkomma genom
att ett stycke av mantelns epitelskikt som en
sluten blåsa omger en i musslan inträngd
främmande kropp, ofta en larv av en
parasitisk sugmask el. plattmask (dynt). Denna
omges av koncentriska pärlemorskikt, bildade
av epitelblåsan. Har denna ej helt frigjorts
från mantelepitelet, blir pärlan fastvuxen vid
skalets insida. De flesta p. (»orientaliska p.»)
erhållas från arter av släktet Meleagrina (se
Pärlmussla). Musslorna upphämtas av
dykare och lämnas att ruttna, varvid p. falla
ut. Emedan endast en ringa del av de
uppfiskade musslorna innehåller p., anställes vid
ivrigt fiske skada på musselbeståndet. Man
En pärla i genomskärning. 30 ggr förat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
