Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Queensland - Queenslandshampa - Queenstown - Queen’s ware - Que faire? - Queiros, Pedro Fernandez - Quelimane el. Quilimane - Quellinus, Artus, d. ä. - Quellinus, Artus, d. y. - Quellinus, Erasmus, d. y. - Quellinus, Jan Erasmus - Quellinus, Thomas - Quelpart - Quem Deus perdere vult, dementat - Queneller - Quennerstedt, August - Quensel, släkt - Quensel, Conrad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
347
Queenslandshanipa—Quensel, C.
348
1930 112 mill. pd st. — Innan Q. 13 maj 1859
förklarades för självständig koloni, var det
en del av Nya Syd-Wales och benämndes
Moreton bay district. Brisbane var
urspr. deportationsort, men deportering till Q.
upphörde 1846. Bland de mest omstridda
politiska tvisteämnena där var frågan om
användning av färgad arbetskraft (kanaker).
Utestängandet av kanakerna ledde till
beak-tansvärd nedgång i sockerrörsodlingen. — Jfr
Australien, sp. 533 ff. — Litt.: A. B.
C. of Queensland Statistics (årl.),
Statisti-cal Register of Q. (årl.); E. Mjöberg, »Bland
stenåldersmänniskor i Q :s vildmarker» (1918);
C. A. Bernays, »Queensland politics during
sixty years (1859—1919)» (1919). G. ü-n.
Queenslandshampa [k(oi’nzl9nds-], bot., se
Sida.
Queenstown [ka)i’nztaun]. 1. (Nu off. Cobh.)
Stad och flottstation i grevsk. Cork, s.
Irland, på en ö framför inloppet till Cork
har-bour; 7,070 inv. (1926). Angöres för den eng.
posttrafiken av linjeångare från och till U.
S. A. •— 2. Stad i Cape of Good Hope,
Sydafrika; 13,707 inv. (1928), därav 6,070 vita.
Centrum i vete- och ullproducerande distrikt.
Queen’s ware [kæi’nz cuä’o], eng.,
»drottningens gods», fin fajans, ljusgul, först
tillverkad av Wedgwood. Q., som fick sitt namn,
sedan Georg III:s gemål, Charlotta, 1766
beställt en teservis av denna fajans, blev
mycket populär och efterbildades av flera
fabriker, även svenska. E. L-k.
Que faire? [ko fä’r], fr., vad är att göra?
Queiros [keirå’/], Pedro Fernandez
de, portugisisk sjöfarare (omkr. 1560—1614),
deltog i flera expeditioner i Stilla havet,
varunder han bl. a. upptäckte Tahiti. J f r T o r r e s.
Quelimane [kolima’no] el. Quilimane
(Quillimane), hamnstad i port, kolonien
Mo-gambique (jfr d. o.), vid en av Sambesis
myn-ningsarmar; 7,197 inv. (1929).
Quelllnus [kve-], A r t u s, d. ä., holländsk
bildhuggare (1609—68), bror till E. Q. d. y.;
utbildad bl. a. i Rom. Q., som påverkades av
Rubens, blev den nederländska
barockskulpturens ledande mästare. Hans förnämsta verk
är den skulpturala utsmyckningen av
Amsterdams rådhus. Dessutom utförde Q. flera stora
gravmonument och porträttbyster, bl. a. av
hertig Fredrik III och hans gemål (i
Schleswigs domkyrka). E. L-k.
Quelllnus [kve-], A r t u s, d. y., holländsk
bildhuggare (1625—1700), kusins son till A.
Q. d. ä. Studerade i Italien. Bosatt i
Ant-werpen, där han utförde skulpturrika
gravmonument, altartavlor etc. av marmor, bl. a.
för export. Q. är mästare till monumentet
över fältherren Hans Schack i Trinitatis kirke
i Köpenhamn (se Q u e 11 i n u s, T h.). E. L-k.
Quelllnus [kve-], E r a s m u s, d. y.,
holländsk målare (1607—78), son till en
bildhuggare E rasmus Q. d. ä. (d. omkr. 1640).
Erasmus Q. d. y. var, liksom sin bror Artus
Q. d. ä., lärjunge till Rubens. Han målade
altartavlor samt mytologiska, historiska och
genremotiv. E. L-k.
Quelllnus [kve-], Jan Erasmus,
holländsk målare (1634—1715), son till E. Q. d. y.;
studerade i Italien. Hans bibliska målningar
och porträtt blevo mycket uppskattade men
ha konsthistoriskt liten betydelse. E. L-k.
Quelllnus [kve-], T h o m a s, holländsk
bildhuggare (1661—1709), son till A. Q. d. y. En
tid verksam i Lybeck jämte en bror, A r tu s
Q. den yngste (1653—86), vilken senare
flyttade till London, där han bl. a. utförde
ett gravmonument över Thomas Thynn of
Longlate i Westminster abbey. Thomas Q.
bosatte sig 1689 i Köpenhamn, där han
uppställde Schacks monument, på vilket han
medarbetat (se Q u e 11 i n u s, A., d. y.), samt
utförde flera stora epitafier o. a.
gravmonument med figurer, porträttbyster m. m. i Vor
Frue kirke, Petri kirke samt i flera
lands-ortskyrkor. På 1690-talet var Q. sysselsatt
med den stora altaruppsatsen i praktfull
barock av olika marmorsorter (invigd 1697) i
den gotiska Mariakyrkan i Lybeck. Omkr.
1706 återvände Q. till sin födelsestad,
Ant-werpen, där han dog. — Litt.: V.
Thorlacius-Ussing, »Billedhuggeren T. Q.» (1926). E. L-k.
Que’lpart [-ärt], kin. Che-ju el. Chö-ju,
vulkanisk ö, omkr. 85 km s. om Koreas
sydkust; är väl skogbeväxt och når mer än 1,000
m ö. h.; 198,719 inv. (1921), därav 2/6 japaner.
Jord- och skogsbruk, pärlfiske. Huvudort:
Saishu (17,000 inv.). Q. brukas som koreansk
straffkoloni.
Quem De’us pe’rdere vult, deme’ntat, lat.,
den Gud vill förgöra slår han med vansinne.
Quene’ller [ken-] (fr. quenelles), små
klim-par av fin fisk- eller köttfärs. De användas
vanl. i soppor. D-e.
Quennerstedt [kve’n-], August, zoolog
och historiker (1837—1926), prof, i zoologi i
Lund 1880—1902. Q. följde Torell till
Spetsbergen 1858 och for till Jan Mayen 1863; skrev
»Några anteckningar om Spetsbergens
däggdjur och foglar» (1862), »Bidrag till
Sveriges infusoriefauna» (1865—69) m. m. Han
bekämpade darwinismen, stödd på bibelordet
och den romantiska naturfilosofien. På äldre
dagar ägnade sig Q. åt ett uppmärksammat
författarskap och utgivningsarbete rörande
Karl XII och stora nordiska kriget, varibland
må nämnas »Ur Carl XII:s lefnad» och den
värdefulla samlingen »Karolinska krigares
dagböcker» (12 dir, 1901—18), vari Q. skrivit
inledningar, präglade av hans starkt
personliga stil och originella humor. Q. utgav 1921
»Mina första levnadsminnen» (i Föreningen
Det Gamla Lunds Skrifter). E-k N-d; Wdt.
Quensel [kve’n-], svensk släkt, urspr. från
Hessen-Kassel. Conrad Q. blev vid
1600-talets mitt sekr. hos M. G. De la Gardie och
fader till hovrättsrådet i Åbo hovrätt W i
1-helm Johan Q. (1654—1727). Om dennes
son Conrad Q. (d. 1732) se nedan. Den
sistnämndes sonson titulärprof. med. dr
Conrad Q. (1767—1806) var lärare i kemi vid
Krigsakad. och intendent för Vet.-akad:s
na-turaliekabinett. Han skrev en stor del av
texten till bd 1—4 av J. W. Palmstruchs (se
d. o.) »Svensk botanik». Justitierådet Olof
Eberhard Carl Q. (f. 1855 30/7) är kusin
till J. U. Th. Q. (se nedan). Bådas kusin var
Johan Oscar Q. (1845—1915), 1898 e. o. prof,
i praktisk teologi samt 1909 prof, i
pastoralteologi vid Uppsala univ. Han skrev »Bidrag
till svenska liturgiens historia» (2 bd, 1890—
93) samt »Homiletik» (1896; 3:e uppl. 1910).
Om hans son P. D. Q. se nedan. B. H-d; O. Hpl.
Quensel [kve’n-], Conrad, astronom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
