Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Quiding, Nils Herman - Quidquid id est, timeo Danaos et dona ferentes - Quid Saulus inter prophetas? - Quiescat in pace! - Quilicura - Quilimane - Quillaja - Quiller-Couch, sir Arthur Thomas - Quilva - Quimper (Quimper-Corentin) - Quinarer - Quinault, Philippe - Quincey, Th. De - Quincke, Georg Hermann - Quincunx - Quincy - Quincy, släkt - Quinet, Edgar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
357
Quidquid id est, timeo Danaos et dona ferentes—Quinet
358
den. Han framställde sina åsikter i det om
ovanligt skarpsinne och levande
människokärlek vittnande arbetet »Slutliqvid med
Sveriges lag», vilket han utgav under pseud.
Nils Nilsson, arbetskarl (4 bd, 1871
—76). En sammanställning av hans
grundläror om samhället lämnas i G. H:son
Holmbergs »En svensk ’utopist’. Nils Herman Q.»
(1909). — Om Q:s dotter Annie Q. se
Åker-hielm. (E. F. K. S-n.)
Qui’dquid id est, ti’meo Da’naos et döna
fere’ntes, lat., »under alla förhållanden
fruktar jag danaerna (grekerna), även om de
komma med gåvor»; citat från Vergilius.
Quid Såu’lus i’nter prophétas?, lat., »vad
har Saul att göra bland profeterna?» Jfr 1
Sam. 10.
Quie’scat in päce!, lat., vile i frid!
Quilicura [kiliko’ra], Chiles första
internationella radiostation, nära Santiago, öppnad
1928.
Quilimane [kilima’nø], se Q u e 1 i m a n e.
Quilla’ja, sydamerikanskt trädsläkte av
fam. rosväxter. Hithörande arter ha
läder-artade, övervintrande blad. Fruktbladen äro
5, fria frän varandra, frukterna kapslar med
talrika vingade frön. Mest bekant är Q.
sa-ponaria, såpträdet, som växer i Chile
och Peru. Barken, kvillajabark, är rik
på saponin och nyttjas vid tvättning av finare
vävnader, vid fläckuttagning o. s. v. Den har
även medicinsk användning. G. M-e.
Quiller-Couch [kcoi’le-kö’tj], sir Arthur
Thomas, engelsk författare (f. 1863), är
sedan 1912 prof, i engelsk litteratur i
Cambridge. Q. har i en mängd romaner
humoristiskt och stämningsfullt behandlat särskilt
cornwallska förhållanden (»Troy town», 1888,
»The ship of stars», 1899, »The mayor of
Troy», 1907, m. fl.), författat lyrik (»Poems
and ballads», 1896, »The vigil of Venus»,
1912) samt utgivit antologien »Oxford book
of english verse» (1900). R-n B.
Qui’lva, afrikansk hamn, se K i 1 w a.
Quimper [kåpa’r] (förr
Quimper-Co-rentin efter dess förste biskop), huvudstad
i fr. dep. Finistère, s. Bretagne, vid Steirs och
Odets mynningsvik och järnvägslinjen Brest
—Nantes; 18.686 inv. (1926). Biskopssäte. Q.
är en typisk bretagnesk stad med en av de
främsta gotiska katedralerna i Bretagne
(S:t-Corentin; uppf. 1239—1515) och två sevärda
museer (arkeologiskt och konstmuseum).
Quinärer, lat. (av quini, fem i sänder). Se
Mynt, sp. 525.
Quinault [kinå’], P h i 1 i p p e, fransk
dramatiker (1635—88). Q:s galanta tragedier på
lättflytande vers — »La mort de Cyrus»
(1656), »Stratonice» (1657), »Astrate, roi de
Tyr» (1663) m. fl. — motsvarade de
preciösa salongernas ideal, och jämte den yngre
Corneille behärskade han scenen under 1650—
60-talet. Då Racine kom och fördunklade
hans rykte, fick han en ny, hans personliga
temperament mera passande uppgift som
li-brettist åt Lully (se d. o.), och jämte honom
grundade Q. 1672 den första fasta operan i
Frankrike (Académie royale de musique).
Bland Q:s för mer än ett sekel framåt
mönsterbildande operatexter må nämnas »Alceste»
(1674). »Atys» (1676; Sthlm 1784), »Roland»
(1684; Sthlm 1781) och »Armide» (1686; Sthlm
1787) . I Fr. akad. invaldes han 1670. Se
monogr. av E. Richter (1910), E. Gros (1926)
och J. Buytendorp (1928) samt R. Rolland,
»Musiciens d’autrefois» (1908). Kj. S-g.
Quincey [kcoknsi el. -zi], Th. De, se D e
Q u i n c e y.
Quincke [kvRijko], Georg Herman n,
tysk fysiker (1834—1924), prof, i fysik i
Berlin, Würzburg samt 1875—1907 i Heidelberg.
Q. utförde värdefulla undersökningar över
kapillärfenomenen, särskilt
diafragmaströmmar (1859; jfr Elektricitet, sp. 560),
ljusets böjning, interferens och reflexion,
ljudets interferens m. m. T. E. A.*
Qui’ncunx, lat., fem tolftedelar; femtalet på
en tärningssida; trädplantering m. m., där
träden planterats i en kvadrats hörn och
mittpunkt.
Quincy [kcoVnsi]. 1. Stad i Massachusetts,
U. S. A., vid Massachusetts bay, strax s. om
Boston, till vilket Q. utgör en förstad;
71.983 inv. (1930; 1.253 i Sverige födda
1920). Platsen bebyggdes under namnet M:t
Wollaston 1625 och fick sitt nuv. namn efter
den där födde John Quincy Adams (se d. o.).
Skeppsvarv, stenbrott m. m.
2. Stad i v. Illinois, U. S. A., på en hög
bluff (se B 1 u f f s) vid Mississippi; 39,241 inv.
(1930). Järnvägsknut, flodhamn.
Handeln-centrum i jordbruksdistrikt.
Quincy [kcai’nsi], nordamerikansk släkt,
vars stamfar, Edmund Q., på 1630-talet
emigrerade från England till Massachusetts
och förvärvade en lantgård i Mount
Wollaston (nu en del av staden Quincy). Hans
sonsons son John Q. (1689—1767) var länge
talman i Massachusetts’ representanthus;
efter honom uppkallades hans sondotters son
John Quincy Adams (se d. o.). Kusins sonson
till John Q. var Josiah Q. (1744—75),
vilken som advokat (tills, m. John Adams)
1770 genomdrev frikännandet av deltagarna
i den s. k. Bostonmassakern (se Bosto n,
sp. 965—966). Hans son Josiah Q. (1772—
1864) var ledare av federalistpartiet i sin*
hemstat, 1805—13 led. av kongressens
representanthus och 1823—28 mayor i
Boston, vars kommunalförvaltning han
grundligt reformerade. 1829—45 var han
Harvard-univ:s president. Han skrev bl. a. »History o-f
Harvard university» (2 bd, 1840) och en
biogr. över J. Q. Adams (1858). V. S-g.
Quinet [kinä’], E d g a r, fransk författare
och politiker (1803 17/2—7 5 27/3). Q., som
åtnjutit en del av sin uppfostran i Tyskland!
och bl. a. översatt
Herder, kämpade i sin
ungdom för
romantikens ideal men blev
under
julikungadömet en av den
politiska liberalismens
och det religiösa
fri-tänkeriets förnämsta
apostlar i Frankrike.
Han utnämndes 1842
till prof, i
litteraturhistoria vid College de
France men tvangs
snart att lämna sitt
ämbete och gå i landsflykt efter att ha
spelat en viss politisk roll under februari-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
