Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rabbinska språket och litteraturen - Rabdosom - Rabe, släkt - Rabe, Alida Christina - Rabe, Gustaf Reinhold Daniel - Rabe, Johan Julius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
371
Rabdosom—Rabe, J. J.
372
av den teologiska diskussion, som muntligen
traderats alltsedan 200-talet f. Kr. och som
nedskrevs omkr. 500 e. Kr. Tyngdpunkten
i detta verk utgöres av Mischna (lära); bland
dess upphovsmän, de s. k. tannaiterna
(av tanna, lärare), märkas Hillel, Schammaj,
Gamaliel 1, Jochanan ben Sakkaj, Elieser
ben Hyrkanos och Akiba. Man anser, att
Mischnans grundtext slutredigerats av Jehüda
ha-Nasi (omkr. 190 e. Kr.). Förutom av
Mischna består Talmud av Gemara, en
kommentar, som författades av de lärda i
Baby-lonien, som blivit centrum för det judiska
litterära livet och som kunde uppvisa så
berömda judiska skolor som Süra, Nehardéa och
Pumbedita (se d. o.). Dessa kommentatorer
kallades amoréer (av amora, förklarare). En
pendang till Mischna bildar To s ef t a
(till-lägg), redigerad av Rabbi Nehemja; den ficK
dock icke Talmuds teologiska karaktär. Vid
sidan av Moseböckerna blev Talmud en
lag-kodex, som strängt efterlevdes av alla judar
utom de samaritanska och karéiska sekterna,
vilka avvisade varje utläggning av Mose
lära. Talmudtrogna judar ha därför kallats
rabbaniter såsom hyllande sig till den av
rabbinerna fortsatta traditionen. Sedan
templet förstörts, upphörde offertjänsten;
synagogans gudstjänst bestod nu av böner och
föreläsning ur toran (d. v. s. Moseböckerna).
Behovet av en fast ritual framkallade
författandet av bönböcker (siddur). I samband
härmed utvecklade sig en religiös poesi
(pij-jutlm), liksom hela den övriga judiska
litteraturen starkt påverkad av araberna. Den
förnämste bland dessa skalder var Elasar
Kalir (omkr. 800). Ur nyplatonska och
ny-pytagoreiska spekulationer växer k a b b
a-lan fram; denna mysticism får sin
grund-kodex i Jezirah. Den judiska kulturen
följer sedan de stråkvägar det arabiska väldet
införlivar med sig — över Afrika når den
Spanien, där den upplever en
blomstrings-period, som får ett tragiskt slut genom
judarnas fördrivande ur landet under
Ferdi-nands och Isabellas regering. Där märkas
bl. a. religionsfilosofen Maimonides (se d. o.),
filologerna Menachèm ben Sarük (d. omkr.
970), Jehüda Chajjüg (d. omkr. 1010), Jona
Ibn Djanäh (omkr. 1000) och Ibn Esra (d.
1167), talmudisterna Samuel ha-Nagid (d.
1055) och Isak al-Fasi (d. 1103) och de stora
diktarna Salomo ben Gabirol (Avicebron, d.
1058), Mose ben Esra (d. 1139) och Jehüda
ha-Levi (d. 1140). I s. Frankrike levde på
1100-talet den berömda filologsläkten Kimchi;
i n. Frankrike levde i början av 1000-talet
Gerschöm ben Jehüda — sin tids förnämsta
auktoritet —, vars takkanöt (stadgar), bl. a.
riktade mot den orientaliska polygamien,
blevo normgivande för Europas judar.
Salomo ben Isak från Troyes, kallad Ra sch i
(d. 1105), skrev en ny kommentar till bibel
och Talmud, vilken kommentar fortsattes av
hans lärjungar, de s. k. tossafisterna. Man
anser, att den s. k. Raschiskriften
härstammar från honom; emellertid har nog
denna ovokaliserade förkortningsskrift redan
förut varit i bruk hos kommentatorerna. I
Tyskland framträdde på 1200-talet den
berömde kommentatorn Meir ben Baruk von
Rothenburg. En fördriven spansk jude, Josef
Karo (d. 1575), skrev i Safed, n. om Nasaret,
den ännu gällande ritualkodexen »Schulchän
aruk» (Det dukade bordet), och i Saloniki
författade den från Spanien härstammande
Jakob ben Chabib (d. 1730) »En Jaköb»
(Jakobs öga), en outtömlig källa för judiska
predikanter. Ännu några spanska judar må
här nämnas: Mose de Leon (d. 1305), som
författat den kabbalistiska skriften »Söhar», och
historikern Abraham Zaküt (omkr. 1500).
Bland italienska judar märkas
Mischnakom-mentatorn Obadja da Bertinoro (d. omkr.
1500), grammatikern Elias Levita (d. 1549),
historikerna Josef Köhen (d. 1576) och
As-sarja dei Rossi (d. 1578) samt skalderna
Immanuel ben Salomo (d. omkr. 1330),
Kalony-mos (d. omkr. 1330) och Mose Zaküt (d. 1697),
den förste kände dramatikern på hebreiska.
I Polen finna vi en livlig anslutning till
Tal-mudstudiet med namn som Mose Isseries (d.
1572) och Isak Trokai (d. 1594) med sin
skarpt antikristna »Chizzük emüna» (Trons
befästande). Ett nytt skede i den nyhebreiska
litteraturen inledes med Moses Mendelssohn
på 1700-talet (jfr Nyhebreisk litteratur).
Litt.: G. Karpeles, »Geschichte der
jüdi-schen Literatur» (2 bd, 1886); M.
Steinschnei-der, »Die hebräischen Übersetzungen des
Mit-telalters» (1893) och »Die arabische Literatur
der Juden» (1902); J. Winter och A. Wünsche,
»Die jüdische Litteratur seit Abschluss des
Kanons» (3 bd, 1894—96). L. F.
Rabdosom [-ä’m], se Graptoliter.
Rabe, svensk släkt. Kaptenen vid Älvsborgs
reg:te Reinhold Johan R. (d. 1660), född i
Mecklenburg, var morfader till löjtnant
Reinhold (K oh 1 beck) R. (d. 1710), som
upptog släktnamnet R. Om dennes sonsons
sonson G. R. D. R., hans halvsyster Alida
Christina R., den sistnämndas helbrors,
justi-tierådet Claes Julius R:s (1821—86),
son P. R. R. och dennes son J. J. R. se nedan.
Rabe, Alida Christina, målarinna (1825
—70); se släktart. Studerade bl. a. för O. J.
Södermark samt 1855—58 i Paris, där hon
långa tider var bosatt. Hon målade bibliska
kompositioner, ss. »Abrahams offer» (1866,
Göteborgs museum).
Rabe, Gustaf Reinhold Daniel,
skolman, filolog (1813—70); se släktart. Blev
1836 fil. mag. i Uppsala, 1837 docent i
estetik där, 1841 t. f. lektor i vältalighet och
poesi vid Stockholms
gymnasium, 1843 ord.
lektor och 1853
rektor. R. utövade en
ganska omfattande
författarverksamhet.
Hans »Latinsk
grammatik för skolor och
gymnasier» (1845) och
»Latinsk grammatik
för begynnare» (1849)
blevo mycket använda
och utgingo i talrika
uppl. Han var led. av
åtskilliga kommittéer
för undervisningsväsendet och länge
studierektor vid Högre lärarinneseminariet. E. St.
Rabe, Johan Julius, musikförfattare,
radiochef (f. 1890 13/7), son till P. R. R. Bedrev
musikvetenskapliga studier i Berlin och
Mün
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
