Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Radioaktivt vatten - Radiobly - Radiofyrar - Radiola - Radiolaria - Radiolarieslam - Radiologi - Radiolyssnaren - Radiometer - Radiomistsignaler - Radiopejling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
403
Radiobly—Radiopejling
404
elektroskop, framkalla en mättningsström (se
Radioaktivitet, sp. 393) om O.oul
elektrostatisk enhet, 1 maehe ung. = 3.6 . 10’10
curie per liter. I praktiken kvarstår det föga
exakta bruket att ange aktiviteten i s. k.
voltenheter, 1,000 voltenheter av
storleksordningen 12 mache. Vattnet i källor är ofta
radioaktivt, däribland i en del kända
hälsokällor (jfr Brunnsdrickni n g. sp 80,
och Radium behandling, sp 122).
Källorna i Kreuznach hålla t. ex. 20—30 mache,
de starkaste i Gastein 250 och i
uranmi-neralorten Joachimsthal 450 mache. Enl. av
Hj. Sjögren och Naima Sahlbom gjorda
talrika mätningar är svenskt källvatten ofta
aktivt ehuru i mindre grad. Största
aktiviteten visar vattnet från i urberget borrade
brunnar, i enstaka fall ända upp till 300
mache. Däremot är vatten från grävda
brunnar vanl. nästan inaktivt, likaså sjö- och
flodvatten. Vanligt vatten kan också aktiveras
genom nedsänkning däri av en apparat,
innehållande olösligt radiumsalt, s. k.
radiumelement, som avger emanation till vattnet. Alla
enbart emanationshaltiga vatten förlora sin
aktivitet med tiden (jfr Radioaktivitet,
sp. 394). E. R-dt.
Radiobly. Bly, framställt ur pechblände
och andra uranhaltiga mineral, är
radioaktivt. Däri förekommande blandning av
aktiva blyisotoper kallas enl. 1930 fattad
internationell överenskommelse r. Tidigare
använt för enbart radium D (jfr R a d i o
aktivi t e t, sp. 397). E. R-dt.
Radiofyrar, se Radiopejling.
RadBola, bot., se Dvärglin.
Radioläria, zool., se R h i z o p o d a.
Radiolärieslam, se Djuphavsbildningar.
Radiologi (av lat. ra’dius, stråle, och grek.
lo’gos, ord, lära), läran om radioaktiva
företeelser och ämnen. Medicinsk
radiologi är läran om de radioaktiva ämnenas och
röntgenljusets användning i medicinens tjänst.
Den omfattar dels röntgendiagno
s-t i k, dels radioterapi. G. F-ll.*
Radiolyssnaren, veckotidskrift, uppsatt 1927
av Ählén & Åkerlunds förlag i Stockholm,
innehåller in- och utländska
rundradioprogram m. m.
Radiomèter (av lat. ra’dius, stråle, och grek.
me’tron, mått), fysikaliskt instrument för
demonstration av strålande energis
mekaniska verkningar. R.
konstruerades av sir W. Crookes
1873 och består av fyra lätta,
på ena sidan svärtade
glimmer-blad, vertikalt fästa vid fyra
horisontella metalltrådar, vilka
utgå symmetriskt från en liten
glashatt, som, lätt vridbar, vilar
på en nålspets. Det rörliga
systemet är anbragt i en
glasbehållare med förtunnad luft av
mellan O,oo2 och 0,05 mm tryck.
När r. från sidan belyses med
ljus- el. värmestrålar, börjar
glim-merkorset att rotera i sådan
riktning, att bladens blanka ytor
röra sig framåt. Rörelsen för-
klaras sålunda, att den infallande strålningen
uppvärmer den svarta sidan av ett blad något
mera än den blanka. De luftmolekyler, som
på grund av den ständiga värmerörelsen stöta
mot glimmerbladen, reflekteras tillbaka ut i
gasrummet med något större hastighet från
de svärtade ytorna än från de blanka.
Rekylen hos glimmerbladen sätter därmed dessa i
rörelse. Fenomenet är att skilja från det
egentliga ljustrycket (se Ljus, sp. 84), som är
av vida mindre intensitet och som för sitt
påvisande fordrar högsta möjliga vakuum. J. T.
Radiomistsignaler, se Radiopejling.
Radiopejling, elektrotekn., naut., metod att
bestämma riktningen av en ankommande
radiovåg. I allm., men icke alltid, är denna
riktning nästan densamma som riktningen mot
den radiostation, som utsänt radiosignalen.
R. nyttjas huvudsaki. till sjöss för att
bestämma ett fartygs läge i tjocka el. utom
sikte av land. R. utföres efter följ, olika
förfaringssätt, 1) och 2) genom riktad
mottagning samt 3) och 4) genom riktad sändning.
1) Två el. tre fasta stationer i land,
ra-diopejlstationer, där vridbara r a m a n t e
n-n e r (pejlramar) uppställts, bestämma
riktningen mot fartyget
genom att vrida pejIramen,
tills fartygets
radiosignaler försvinna, och därefter
på pejlramens cirkelskala
avläsa denna riktning.
Tre på detta sätt
bestämda riktningar (pejlingar)
skola, om de från resp,
stationer dragas upp på ett
sjökort, skära varandra i
en och samma punkt, som
då anger fartygets läge.
Denna konstruktion sker
vanl. ombord på fartyget,
som radiotelegrafiskt får
meddelande om de tre
stationernas avläsningar. 2)
Ett fartyg, försett med
pejlram, bestämmer
riktningen till en el. flera
radiostationer i land el. på
fyrskepp, som utsända s.
k.
radiomistsigna-1 e r. Dessa stationer
kallas stundom även
radio-fyrar. Fartygets läge
erhålles som i föregående
fall. Ett fartyg, utrustat
med pejlram, kan även
bestämma riktningen till ett
annat fartyg. 3) En
landstation utsänder
radiosignaler med vridbar
ramantenn, som roterar ett varv
i minuten. En ramantenn,
som nyttjas som sändare,
har två rakt motsatta
riktningar, vari inga el.
mycket svaga signaler utsän-
das (minimisektorer), och däremellan två
mindre utpräglade maxima för
signalstyrkan. När den roterande ramantennens
mi-nimisektor passerar nordriktningen,
utsändes en oriktad kort radiosignal med en fast
antenn. Ett fartyg kan därför genom att
avläsa antalet sekunder, som förflutit mellan
nordsignalen och det ögonblick, då pejlramens
minimisektor passerar fartyget, bestämma sin
Pejlram å ett fartyg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
