Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Radioteknik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sändarfrekvensen. Då kvarts är piezoelektrisk, kan
kristallen under lämpliga omständigheter
träda i växelverkan med den elektriska
svängningen och tvinga sändaren att svänga
i takt med kristallens mycket skarpt
definierade egenfrekvens. Även en överton från en
stämgaffel kan användas. I båda fallen
nyttjas ett relativt litet sändarrör, och
svängningarna förstärkas vid behov med hjälp av
större rör utan egna svängningskretsar.
Sådana sändare kallas styrsändare.
För flygradio, vilken gren av r. har
mycket stor betydelse särskilt för
trafiksäkerheten vid flygning under svåra
väderleksförhållanden (dimma m. m.), fordras speciella
konstruktioner. Då jordning är omöjlig,
nyttjas (liksom i vissa fall vid landstationer)
motvikt, en ledare med stor utsträckning.
Antennen förenas med
högfrekvensgeneratorns ena pol och motvikten med den andra.
Som antenn begagnas ofta en fritt
nedhängande metalltråd, som hålles ned av en vikt,
som motvikt flygplans- (el.
luftskepps-)stommen. Även två fast uppspända, från
stommen isolerade ledare kunna användas. Som
sändare användes förr gnistsändare, nu
rörsändare, matad med en generator, som
drives av en liten luftpropeller; detta möjliggör
sändning även vid frånslagen motor
(glidflykt). För mottagning brukas vanl.
rörmottagare (se nedan), matad med batterier.
Även i mottagaren har elektronröret
numera mycket vidsträckt användning. I den
enklaste rörmottagaren, rördetektorn,
fungerar elektronröret som detektor. Då
högfrekvensvågor inkomma över en
blockkondensator, uppladdas gallret negativt genom att det
attraherar elektroner under de positiva
halvperioderna. Till gallret anslutes ett högt
motstånd (gallerläcka), för att laddningen åter
skall flyta bort, då högfrekvensströmmen
avtar. Ju större dennas amplitud är, desto
mindre blir sålunda anodströmmens medelvärde
(jfr bild 7). I vissa fall uppnås likriktning
genom att man utnyttjar en krökt del av
karakteristikan (anodlikriktning).
Rördetektorns känslighet och selektivitet
(förmåga att särskilja stationer med nästan lika
våglängd) ökas starkt genom återkoppling,
som dock ej drives så långt, att
självsvängningar uppstå, utom i det fall att telegrafi
med omodulerade, odämpade vågor skall
mottagas. Man får då genom likriktning av
svävningar mellan den mottagna vågen och
självsvängningen en hörbar ton.
Självsvängningen måste hindras från att komma ut i
antennen och störa andra mottagare.
För att öka ljudstyrkan vid mottagning
av svaga stationer el. för att kunna använda
högtalare kopplar man efter detektorröret
en lågfrekvensförstärkare med
ett el. flera rör. Varje rörs anodström
påverkar nästa rörs galler genom en
transformator el. en kombination av en kondensator och
motstånd el. av kondensatorns och induktorns
spole (transformator-, resp.
motstånds- el. chokekoppling; jfr bild
6). Genom lämpligt vald negativ
förspänning på gallret förhindrar man uppkomsten
av gallerströmmar även vid de högsta
förekommande ljudstyrkor, enär gallerström är en
av anledningarna till ljudförvrängning
(distorsion). Som sista rör brukas vanl. ett
speciellt slut- el. högtalarrör, ibland
två sådana, som arbeta i motsatt fas
(push-pullkoppling); en typ med tre galler
(pentod) är särskilt känd.
 |
| Bild 5. Modulerade, odämpade svängningar, t moduleringsperiod, T högfrekvensströmmens period. |
|
| Bild 6. Schema för återkopplad rördetektor med ett stegs transformatorkopplad och ett stegs motståndskopplad lågfrekvensförstärkare. A antenn, B jordledning, C återkopplingsspole, D gallerkondensator med läcka, E lågfrekvenstransformator, F kopplingsmotstånd, G kopplingskondensator, H högtalare, I batteri för anodspänning, J för glödström och K för gallerförspänning. |
|
| Bild 7. Svängningsförloppet vid audionmottagning. Vo gallerförspänning. Då vågor inkomma, varierar gallerspänningen enl. övre kurvan. Undre kurvan anger anodströmmens medelvärde (io viloström). |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
