Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rahl, Karl - Rahman (er-Rahman) - Rahmn, Cornelius - Rahtmann, Hermann - Raiatea - Raibolini - Raid - Raiffeisen, Friedrich Wilhelm - Rail - Raimondi, Marc’ Antonio - Raimund - Raimund, Ferdinand - Raimundus från Peñaforte - Raimundus Lullus - Rain - Rainald av Dassel - Rainaldi, Carlo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
439
Rahman—Rainaldi
440-
som uppenbara en storslagen allegorisk och
heroisk fantasi. G-g N.
Rahman (e r - R a h m ä n), »Förbarmaren»,
Gud. Se Islam, sp. 765.
Rahmn, Cornelius, präst, missionär
(1785—1853). R. var missionär i engelsk
tjänst dels bland burjäterna i Sibirien, dels
bland kalmuckerna vid Volga från 1819 till
1823, då ryskt ingripande nödgade honom att
återvända till Sverige. 1833—40 var han
le-gationspastor i London, därpå kyrkoherde i
Kalvs pastorat (Göteborgs stift). G. Lbrg.
Rahtmann, H e r m a n n, tysk evangelisk
teolog (1585—1628), d. som kyrkoherde i
Danzig. I R:s huvudarbete, »Jesu Christi, des
Königs aller Könige und Herrn aller Herren
Gnadenreich» (1621), fanns ett mystiskt drag:
skriften vore blott ett yttre ord el.
vittnesbörd, den egentliga nådemeddelelsen sker
genom Andens oförmedlade verksamhet. R. kom
i motsats till den luterska åskådningen med
dess starka betonande av att Andens
verksamhet sker blott »i och genom» ordet.
Den s. k. Rahtmannska striden blev i den
luterska teologiens historia av betydelse
särskilt genom den ensidiga utgestaltning, som
ortodoxiens representanter därigenom drevos
att ge åt den luterska läran om skriften och
nådemedlen. — Jfr C. Heim, »Das
Gewiss-heitsproblem in der systematischen Theologie
bis zu Schleiermacher» (1911). E. Bg. (G. A-n.)
Raiatea, en av Sällskapsöarna (se d. o.).
Raibolini [råibålfni], italiensk konstnär
(1450—1517), se Franci a, Francesco.
Raid [réid], skotskt ord, eg. ridning,
strövtåg till häst, plundringståg, plötsligt väpnat
infall genom ryttar-, flott- el. luftangrepp.
Om »the Jameson raid» 1895 se James o n,
L. S. C. O. N.*
Raiffeisen [råi’fåizon], Friedrich
Wilhelm, tysk ämbetsman och socialpolitiker
(1818—88). För att lindra den nöd, som
rådde bland de mindre jordbrukarna,
började R. 1852 inrätta ett slags
sparlåne-föreningar, vilka sedermera, med i vissa
delar ändrad och förbättrad organisation,
vunnit stor utbredning i Tyskland samt
vissa delar av Österrike och vanl. benämnas
Raiffeisensche
Darlehnskassen-v e r e i n e. Medl. i en sådan förening, vars
uppgift ofta också innefattar inköp av
förnödenheter för jordbruket, tillhöra i regel en
enda kommun och äro solidariskt ansvariga
för föreningens förbindelser. Lån upptas
såväl av medlemmar som av utomstående
men ges endast åt föreningens medl. I
samband med Raiffeisenföreningarna el. på
deras initiativ ha även inrättats åtskilliga
konsumtionsföreningar, andelsmejerier,
lant-bruksklubbar, populära kurser i
jordbruks-lära m. m. Motsv. kassor ha inrättats i
Belgien, på Irland, i Frankrike, Finland o. a.
länder. Utgångspunkten för R:s strävanden var
den kristliga samhörighetsprincipen. — Jfr
R:s bok »Die Darlehnskassenvereine» (1886;
nyutgiven 1923) och monogr. av
Seelmann-Eggebert (1928). E. F. K. S-n.
Rail [réil], plur. r a i 1 s, eng.,
järnvägsskena, räl (se Järnväg, sp. 45).
Raimondi [råimå’ndi], Mar c’ Antonio
(vanl. kallad endast med sitt förnamn),
italiensk kopparstickare (f. omkr. 1480, d. kort
före 1534), lärjunge till Francia (Raibolini), i
vars guldsmedsverkstad han först försökt sig i
nielloarbeten. Hans första daterade stick
härrör från 1505. Vid denna tid efterbildade han
i stor utsträckning Dürers stick och utgav
bl. a. två av hans serier i trogna kopior. Även
av Lucas van Leyden o. a. grafiker n. om
Alperna har R. tagit starka intryck. 1509 el.
1510 överflyttade R. till Rom. Han utförde
här stick efter Michelangelos målningar samt
framför allt efter Rafaels, och det är eg.
härigenom han gjort sin insats i konsthistorien.
Med hans blad spreds den romerska
högrenässansens stil ut över Europa. Dess snabba
segertåg möjliggjordes delvis genom R:s stick.
R. utförde även några etsningar. (H. C-l.}
RaFmund (fr. Raymond el. Raimond),
grevar av Toulouse. Greve R. IV el. R. d e
Saint-Gilles (d. 1105) deltog i första
korståget (se Korståg, sp. 1253—1254).
Han satte sig fast i landet s. om Antiokia
och grundläde där den stat, som efter hans död
blev grevskapet Tripolis (Tripoli), där hans
ätt regerade till 1187. Om grevarna R. VI
(1156—1222) och R. VII (1197—1249) av
Toulouse se Albigenser.
Raimund [råFmont], Ferdinand,
österrikisk dramatiker (1790—1836), rymde 1808
ur sockerbagarlära för att bli skådespelare,
tillhörde 1817—30 Leopoldstadtteatern i Wien
och utmärkte sig i lokalkomiska roller. 1823
började han skriva féerilustspel, vilka gjorde
honom högeligen folkkär: »Der Diamant des
Geisterkönigs» (1824), »Der Bauer als
Millionär» (1826), »Der Alpenkönig und der
Men-schenfeind» (1828) och »Der Verschwender»
(1833; »Slösaren», 1846). R. sammansmälte
en fantastisk-allegorisk févärld med en frisk
lokalrealism, humor och vemod. Hans visor
blevo folkvisor, hans infall stående kvickheter
i Wien. Kritisk uppl. av R:s arbeten utg. av
F. Bruckner (1924 ff.). Monogr. av H. von
Wolzogen (1906) och K. Fuhrmann (1913).
Raimu’ndus från Penafo’rte [-penja-],
do-minikangeneral av katalansk börd (1175—
1275). Han utgav en samling konsiliebeslut
och påvliga dekretal, »Decretalium Gregorii
IX compilatio», även kallad »Liber extra
de-cretum» el. endast »Extra» (utg. 1234 som
allena normgivande). R. verkade jämväl för
inkvisitionen. Han kanoniserades 1601. Hj.H-t.*
Rälmu’ndus Lullus, se L u 11.
RäTn, stad i Bayern, reg.-omr. Schwaben,
nära Lechs utlopp i Donau; 1,668 inv. (1925).
Vid R. övergick Gustav II Adolf 5 april 1632
floden Lech (se vidare d. o.).
RaFnald av Da’ssel, tysk prelat och
statsman (d. 1167). Var av grevlig släkt, blev
1156 kejsar Fredrik I:s rikskansler och 1159
ärkebiskop av Köln. R. var Fredriks stöd
även i hans italienska politik. Litt.: Se
Fredrik, sp. 1098.
Rålna’ldi, Carlo, romersk arkitekt (1611
—91), son till arkitekten Girolamo R.,
tills, m. vilken han i Rom planlade och
började uppföra kyrkan Sant’ Agnese vid Piazza
Navona (1652) i form av ett grekiskt kors
med kolonnprydd fasad. Påven var emellertid
missnöjd med arkitekterna och uppdrog
byggnadens fortsättande åt Borromini. Sedan även
denne 1657 fått träda tillbaka, fullbordades
byggnaden bl. a. under ledning av R.
Emel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
