Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rainaldi, Carlo - Rainer - Rainis, Janis (Pliekšans) - Rais, Gilles de - Rais, Karel Václav - Raison d’être - Rais-uli (Rausuli), Mulei Ahmed el- - Raja - Raja (zoologi) - Rajajoki - Rajalin, Salomon Mauritz von - Rajalin, Thomas von - Rajevskij, Nikolaj Nikolajevitj - Rajgräs - Rajidae - Rajna, Pio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
441 Rainer-
lertid är det endast kupolens lanternin, som
med säkerhet kan tillskrivas honom.
Betydelsefullare har hans insats varit vid flera
andra kyrkor. Fasaden till kyrkan Maria in
Campitelli (1665) är karakteristisk för sin
upphovsman med sina framspringande
för-kroppningar, kolonner och listverk, vilka bilda
en rik ljus- och skuggverkan men dock
undvika Borrominis svängande linjer och
utpräglade formrikedom. Bland R :s övriga verk
märkas utkastet till de båda syskonkyrkorna vid
Piazza del Popolo, logettan vid Palazzo
Borghese m. m. För tillfälliga festdekorationer
var R. flitigt anlitad. -—■ Litt.: E. Hempel,
»C. R.» (1919; it. övers. 1921). H. C-l.
Räl’ner, ärkehertig av Österrike (1827—
1913), son till Leopold II :s sjunde son,
ärkehertig Rainer (1783—1853), som 1818—48
var vicekonung i Lombardiet-Venezien. R. var
politiskt frisinnad samt verksam gynnare av
vetenskap och konst. Han blev 1857 president
i riksrådet och var 1861—65 president i
ministerrådet. Från 1862 var han kurator för
Wiens vet.-akad. Han inköpte 1884 en stor
i Fajum funnen fornegyptisk
handskriftssamling (»Papyrus Rainer»), som han 1899
skänkte till hovbiblioteket (nu nationalbiblioteket)
i Wien. — Till hans ära stiftades 1911 av
Zoologisch-Botanische Gesellschaft i Wien
Rainermedaljen, som utdelas årl. till
en zoolog och en botanist av en för vartdera
ämnet vald internationell kommitté av sju led.
RäPnis, Jänis, pseud. för Jänis
Plieksa n s, lettisk författare (1865—1929). Var
först advokat, sedan tidningsred. i Riga,
deporterades till Sibirien och flydde 1905 till
utlandet. R. återkom, sedan Lettland blivit
självständigt, var chef för Rigas
nationalteater samt en kortare tid ecklesiastikminister.
Genom lyriska dikter, dramer och övers, fick
R. stor betydelse för den lettiska
litteraturen. Hans drama »Josef och hans bröder» har
även givits på främmande scener. Tre av
hans skådespel finnas i ty. övers. (1921—27).
Rais [räs], Gilles de, se R e t z.
Ra’is, Karel Väclav, tjeckisk författare
(1859—1926), folkskollärare i Prag. R. utgav
patriotiska dikter, historisk läsning för
ungdom och byskildringar utan större litterärt
värde. »Zapadlf vlastenci» (Ringa patrioter;
1894), »Pantäta Bezousek» (Onkel Bezousek;
1897), »Zäpad» (Solnedgång; 1899), med
typiskt tjeckiska gestalter, genomträngda av
patriotism och idealism, höra dock till
tjeckernas mest lästa romaner. C. T-t.
Raison d’étre [räzä’ dä’tr], fr., skäl att
existera, existensberättigande.
Rais-uli (R a i s u 1 i), M u 1 e i A h m e d el-,
marockansk krigarhövding (omkr. 1865—
1925). Gjorde sig först bekant genom rövar
-bedrifter i trakten av Tanger, där han 1907
bortförde sultanens engelske rådgivare sir
Harry Maelean, som frigavs mot dryg
löse-penning. R. lyckades bli erkänd som hövding
över stammarna i Tangers omnejd, men hans
makt sjönk, då franska ockupationen i
Marocko tilltog. Han lyckades emellertid i det
längsta bevara en faktiskt oberoende
ställning och lät tala om sig senast i samband
med Abd-el-Krims (se Marocko, sp. 930)
fäit-tåg efter världskriget. — Litt.: Rosita Forbes,
»Raisuli, bergens sultan» (1925). V. S-g.*
-Rajna 442
Raja. 1. (Turk, reja el. raja, av arab.
ra’äjä, plur. av ra’ijat.) Eg. hjordar, av ålder
benämning på skattskyldiga icke
muhammedanska undersåtar i det turkiska riket. G. Rqt.
2. (Skt räjä, konung.) Urspr. endast indisk
regerande furste men numera också usurperat
av en mängd lantadelsmän, storgodsägare
o. s. v. R. utdelas även som ett slags
adelstitel av engelsmännen liksom förut av Indiens
muhammedanska härskare. J. Ch-r.
Räja, zool., se R o c k o r.
Ra’jajoki, se Systerbäck.
Rajalin, Salomon Mauritzvon, frih.,
amiral, landshövding (1757—1825), sonson till
Th. v. R. Blev 1773 fänrik vid arméns flotta,
var 1778—82 i fransk örlogstjänst och 1784
—87 svensk guvernör på S:t Barthélemy.
1787 blev R. landshövding på Gotland, i
vilken befattning han kvarstod i 20 år.
Därunder var han 1789 befälhavare (överste) över
den mellan Hangöudd och Porkala opererande
sv. skärgårdsflottan. Han var 1801—09 som
generaladjutant föredragande av flottans
ärenden inför konungen. Under 1808 års krig
fick R. som viceamiral befälet över de
sjö-och lantstridskrafter, som opererade vid
ny-ländska kusten. 1809 blev han amiral och
1812 landshövding i Gävleborgs län. 1813 tog
R. avsked från sina ämbeten. (ö-g.)
Rajalin, Thomas von, viceamiral (1673—
1741). Inträdde i flottans tjänst 1699 och blev
1715 kommendör. 1717 utmärkte sig R., då
han med sitt linjeskepp »Verden» vid Hanö
(Blekinge) uthärdade strid mot fiendens tre
skepp och två fregatter. 1719 var han
befälhavare för den sjöstyrka, som förlädes vid
Ölands norra udde för att hindra ryssarnas
vidare framträngande söderut. Efter
fredsslutet utgav R. 1730 två skrifter, den ena
om navigation och styrmanskonsten, den andra
om skeppsbyggnadskonsten. 1741 övertog han
som högste befälhavare och viceamiral befälet
över den till Aspö redd utanför Fredrikshamn
avsända flottan. Han adlades s. å. Brist på
vatten och proviant orsakade sjuklighet
ombord R. avled själv på sitt flaggskepp, (ö-g.)
Raje’vskij, Niko la j Nikolajevitj,
rysk general (1771—1829). Förde under 1807
års fälttåg mot Napoleon befälet över en
brigad i furst Bagrations armé och fick kort
efter utbrottet av 1808—09 års finska krig
av denne i uppdrag att förfölja Klingspors
armé. I maj 1808 fick R. befäl över en
fristående kår i n. Finland på 6,800 man, tvangs i
juni till upprepade reträtter och blev 14 juli
slagen av Adlercreutz vid Lappo. Under
återtåget entledigades han från sitt befäl. Han
deltog 1813 bl. a. i slagen vid Bautzen och
Leipzig samt 1814 som general av kavalleriet i
fälttåget i Frankrike. V. S-g.*
Rajgräs, bot., se L o 1 i u m.
Räjidae, zool-, se R o c k o r.
Ra’jna, P i o, italiensk romanist (1847—
1930). Var prof, i romansk filologi i Milano
1873—84 och i Florens 1884—1922. R.
intager genom sin lärdom och sin idérikedom en
mycket framstående plats bland romanistikens
målsmän. Hans forskning rörde sig på många
områden, men sina viktigaste insatser gjorde
han dels inom Danteforskningen, dels genom
sina arbeten om den medeltida episka
diktningen. Bland hans talrika arbeten må näm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
