Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rákóczi, ätt - Rákóczi, Frans II - Rákóczi, Georg I - Rákóczi, Georg II - Rákóczimarschen - Rákos - Rákosi, Jenö (Eugen) - Rákosi, Viktor - Raków (Rakau) - Rakowice - Rakovník - Rakovski, Georgij Stojkov - Rakovskij, Christian Georgevitj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
445
Räköczi—Rakovskij
446
Räköczi [rä’kätji], gammal ungersk ätt.
En medlem av denna, Sigismund (ung.
Zsigmond; 1544—1608), valdes 1607 till furste
av Siebenbürgen. Om hans son Georg och
dennes ättlingar se nedan. Ätten utdog 1756
på manssidan.
Räköczi [rä’kätji], Frans II (ung.
Fe-rene), furste av Siebenbürgen (1676—1735).
Var sonson till Georg II och son till Frans
I R. (1645—76), som 1652 valdes till furste
men aldrig blev
härskare och invecklades
i de ungerska
magnaternas uppror 1670. R.
var arvinge till
väldiga domäner men
uppfostrades i
Böhmen under
förmynder-skap av
magyarfien-den kardinal
Kollo-nics. 1694 äktade R.
Amalie av
Hessen-Rheinfels och blev
snart de ungerska
patrioternas främste
man. Vid spanska tronföljdskrigets utbrott
1700 sökte han kontakt med Ludvig XIV, men
försöket upptäcktes; R. fängslades 1701 men
lyckades med sin makas hjälp rymma till
Polen. 1703 bröt han in i övre Ungern och vann
snart betydande fast kortvariga framgångar.
1704 valdes R. till furste av Siebenbürgen, och
på riksdagen i Önod 1707 avsattes Josef I som
konung i Ungern. Kriget fortsatte till 1711, då
genom freden i Szatmär R:s anhängare fingo
amnesti oeh nationen erhöll bekräftelse på sin
religionsfrihet och sina konstitutionella
rättigheter. R. antog ej fredsvillkoren utan gick
i frivillig landsflykt, först till Polen och
Frankrike, 1720 till Turkiet. — Om den efter
R. uppkallade Räköczimarschen se d. o.—
Litt.: E. Horn, »Frangois R. II» (1906); v.
Hengelmüller, »Franz R. und sein Kampf für
Ungarns Freiheit 1703—1711» (1913). (A. A-t.)
Räköczi [rä^ätji], Georg I (ung. György),
furste av Siebenbürgen (1591—1648); se
släktart. Valdes 1630 till furste och trädde
som ivrig calvinist 1632 i förbindelse med
Gustav II Adolf.
Sedan arbetade R.
energiskt på att stärka
landets finanser
genom sträng
sparsamhet, olika
statsmono-pol m. m. och
återupptog 1639
underhandlingar med Österrikes
fiender, vilka 1643
ledde till ett förbund
med Frankrike och
Sverige, varigenom R.
tillförsäkrade sig
betydande subsidier.
1644 bröt han upp mot Koloszvär och lyckades
förmå 14 ungerska komitat att resa sig. Hans
här ryckte nästan ända fram till Österrikes
gräns men trängdes sedan tillbaka av de
kejserliga. Maj 1645 förenade sig R. med
Tor-stenson men tvangs s. å. av Porten till fred
(i Linz, 16 dec.). Genom denna fingo Ungerns
protestanter religionsfrihet; R. erhöll sju
komitat samt tre starka fästningar. A. A-t.
Räköczi [rä’kåtfi], Georg II (ung. György),
furste av Siebenbürgen (1621—60), son till
Georg I. Valdes 1642 till furste och
efterträdde 1648 sin fader. R. sökte vinna Polens
krona, slöt sig 1649 till B. Chmielnicki (se
d. o.) och inblandades senare i Karl X
Gustavs polska krig. 1657 inbröt R. i Polen med
omkr. 30,000 man, intog Krakau och förenade
sig 18 april med svenskarna. Sedan Karl
Gustav vänt sig mot Danmark, tvungo R. och
G. O. Stenbock Warschau att kapitulera (9
juni). Då Stenbock därpå tågade mot
Danmark, återvände R. mot Siebenbürgen men
övergavs av kosackerna och kunde blott på
hårda villkor köpa sig fri från polackerna.
På Portens befallning avsattes R. 1658 från
sitt furstendöme men tvang följ, år sin
efterträdare att avgå. Därpå härjade turkarna
landet, R. lät sept. 1659 åter välja sig till
furste men angreps av turkarna oeh sårades
dödligt maj 1660. A. A-t.
Räköczimarschen [rä’kätfi-], Ungerns
na-tionalmarsch, komponerad av
zigenarhövding-en Michael Barna för fursten Frans Räköczis
bröllop; urspr. en visa, blev den av violinisten
Ruzsitska vid 1800-talets början upptagen i
ett större verk med en tillagd marsch och
»krigsmusik»; marschen var på 1830-talet
allmänt känd. Berlioz upptog den i ett
glänsande orkesterstycke, som sedan inlades i
körverket »Faust». Även Liszt har behandlat
marschen för orkester. T. N.
Räkos [rä’kåj], liten biflod till Donau, som
åt slätten kring Budapest givit namnet R
ä-k o s m e z ö. Där höllos ända till 1500-talet
ungerska riksdagar.
Räkosi [rä’kåji], J e n ö (Eugen), ungersk
publicist och dramatiker (1842—1929).
Grundare av Ungerns förnämsta konservativa
tidning, Budapesti Hirlap (1881). Mest
betydande bland R:s dramatiska arbeten äro
»Endre és Johanna» (Andreas och Johanna;
1885, historisk-romantisk tragedi) samt
lustspelet »Aesopus» (1866). B. L-r.
Räkosi [rä’kå,fi], Viktor, ungersk
författare (1860—1923), bror till J. R. Hans
Sie-benbürgenroman »Elnémult harangok»
(Förstummade klockor) prisbelöntes av ungerska
akad. (1906). Under pseud. S ipulu sz skrev
R. humoristiska noveller. Hans samlade verk
i 20 bd utgåvos redan 1902. B. L-r.
Raköw [ra’kof], förr även R ak au, köping
i polska vojevodskapet Kielce; 2,043 inv.
(1921). Var på 1500-talet en folkrik
fabriksstad och en tillflyktsort för socinianerna, som
där hade en berömd läroanstalt och ett
tryckeri. Härifrån utgavs Rakaukatekesen (se
d. o.).
Rakowice [rakåvi’tsä], by nära Warschau,
bekant genom den seger svenskarna under
generallöjtnant C. Nieroth vunno mellan R.
och Warschau 21 juli 1705 över en
polsksachsisk här under O. A. Paijkull (se d. o.).
Ra’kovnik [-kåvnfk], ty. Rakonitz, stad i
mell. Böhmen, Tjeckoslovakien, v. om Prag;
11,073 inv. (1930), mest tjecker.
Stenkolsgruvor, betydande keramisk industri.
Rakovski [-å’f-], Georgij Stojkov
(1818—68), se Bulgariska
litteraturen, sp. 225.
Rakovskij [-å’f-], Christian Georg
e-vit j, rysk politiker (f. 1873) av en bulgarisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
