Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ramananda - Ramann, Emil - Ramantenn - Ramanuja - Ramaskri - Ramayana - Rambach, Johann Jakob - Rambaud, Alfred Nicolas - Ramberg, Arthur Georg von - Ramberg, Carl August
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
451
Ramann—Ramberg, C. A.
452
nad och som först började använda de nyare
folkspråken i st. f. sanskrit. R. skall ha
varit en braman från Allahabad, som efter
studier i Benares anslöt sig till Rämänuja (se
d. o.) men snart bildade egen skola. J. Ch-r.
Ra’mann, Emil, tysk kemist och
markforskare (1851—1926). R. är en av den
moderna marklärans (se d. o.) grundläggare.
1878—1900 var han knuten till
skogshögsko-lan i Eberswalde och därefter till sin död
i München som professor i marklära och
agri-kulturkemi. Han författade den moderna
marklärans verkliga standardverk,
»Boden-kunde» (1905; ny uppl. 1911), och utgav 1918
»Bodenbildung und Bodeneinteilung». R.
uppställde brunjorden (se Jordarter) som en
självständig klimatologisk jordmånstyp och
kompletterade i och med detta det av ryska
forskare tidigare uppställda
klimatologiskgeografiska marktypssystemet (se Mar
k-lära), så att det kom att passa även för
Västeuropa. O. T-m.
Ramantenn, se Radioteknik, sp. 413.
Rämänuja, filosof och sektstiftare i
Sydin-dien, enl. traditionen f. 1017 i Conjeeveram
och uppfostrad i skolastikern éamkaras läror.
R. grundade snart ett nytt lärosystem och
måste 1096 på grund av religiös förföljelse ta
sin tillflykt till Mysore, vars härskare han
omvände. Han lärde, att själarna äro
identiska med den högsta själen och att denna
är även den materiella orsaken till den
ska-Eade världen, som därför äger realitet. Med
jälp av den heliga traditionen ville han ge
ett filosofiskt-skolastiskt underlag åt den
visnuitiska på bhakti (se d. o.) fotade
religionen. R. nedlade sina åsikter i flera skrifter,
av vilka den viktigaste är »éribhäsya». Hans
anhängare finnas väsentligen i Sydindien. —
Jfr G. Thibauts eng. övers, av »éribhäsya»
jämte inl. i »Sacred books of the East», 48
(1900). J. Ch-r.
Rämaskri, våldsam bitter klagan. Ordet
härrör från Jer. 31:15, där det heter, att i
Rama höres klagan och bitter gråt över
Israels rikes ödeläggelse.
Rämäyana, indiskt epos i sju böcker,
handlande om nationalhjälten Rämas (se d. o.) liv
och stordåd. R. företer två skarpt skilda
delar, de äldre, »äkta» böckerna (II—VI), som,
på mindre interpolationer när, synas vara
ett verk av en enda diktare, V ä 1 m i k i, och
möjl. författade under 400- el. 300-talet f. Kr.,
medan de yngre böckerna (I och VII)
sannolikt skrivits några årh. senare. Möjl. förelåg
R. redan på 100-talet e. Kr. i sitt nuv. skick.
R. skildrar hjältens och hans bröders
födelse och uppväxt, Rämas förmälning med
Sitä och hans styvmoders intriger, som
resultera i landsflykt för honom, hans gemål
och en broder, Laksmana. De bege sig till
Dekkans skogar, där Räma bekämpar och
dödar demoner. För att hämnas bortrövar
deras härskare, Rävana, med hjälp av
trollkonster Sitä och för henne till Lankä
(Cey-lon). Den otröstlige Räma träffar aporna
under deras härskare Sugriva och H a n
u-m a n t och förbinder sig med dem.
Hanu-mant gör ett jättesprång över till Lankä,
samtalar med Sitä och lovar snar räddning,
antänder staden och hånar Rävana. Nu tåga
apornas otaliga härar till havsstranden, slå
en bro över till Ceylon — resterna av denna
utgöra enl. hinduisk tradition Adamsbron
(se d. o.) — och tåga dit; efter väldiga
strider dödar Räma slutligen Rävana, varpå
Sitä återföres till Oudh, där Räma nu blir
härskare. Men snart utsättes hon för förtal
på grund av sin vistelse på Ceylon och
förskju-tes av Räma; i Välmikis eremitboning i
skogen föder hon två söner, som av Välmiki få
lära R. och recitera den inför sin fader. Sitä
hämtas av jordens gudinna till hennes rike,
Räma återvänder som Visnu till sin himmel.
R. är övers, till eng. av T. H. Griffith (ny
uppl. 1895) och M. N. Dutt (1892—94), till fr.
av H. Fauche (9 bd, 1854—58) och till it. av G.
Gorresio (10 bd, 1843—58). — Litt.: H. G.
Ja-cobi, »Das Rämäyana» (1893); Dineschandra
Sen, »Bengali Ramayanas» (1920). J. Ch-r.
Ra’mbach, J ohann Jakob, tysk lutersk
teolog (1693—1735). Blev teol. prof, i Halle
1727 samt prof, primarius och
superintendent i Giessen 1731. R. var en av
Hallepie-tismens främsta representanter och utövade
vidsträckt inflytande framför allt som
predikant och hymnolog. Hans religiösa dikter
samlades 1740 i »Gesammelte geistliche
Ge-dichte». I Sverige ha R:s uppbyggelseskrifter
(särskilt predikningar) lästs flitigt. — Litt.:
M. Schian, »Orthodoxie und Pietismus im
Kampf um die Predigt» (1912). HgPl.
Rambaud [räbå’], Alfred Nicolas,
fransk historieskrivare (1842—-1905). R. var
under många år prof, i historia vid olika
univ., sedan 1882 i Paris. Han var
undervisningsminister i
Méli-nes ministär 1896—
98 och senator 1895
—1902. R. tillhör den
franska
historieskrivningens främsta namn.
Han var specialist på
rysk historia; det
förnämsta alstret av hans
hithörande
författarskap är »Histoire de
la Russie» (1878; sv.
övers., 2 bd, 1880), som
blivit ett klassiskt
verk. I
samlingsver
ket »Recueil des instructions données aux
am-bassadeurs et ministres de France» utgav R.
bd 8—9, »Russie» (1890), vars inledning och
kommentar framställa Rysslands och
Frankrikes diplomatiska förhållanden t. o. m. 1793.
Tills, m. E. Lavisse redigerade han en
världshistoria, »Histoire générale du IV :e siècle
jusqu’ä nos jours» (12 bd, 1894—1901), vari
han själv behandlade östromerska riket,
Ryssland och Turkiet. Han behandlade även
den franska kolonialpolitikens problem. G.J-n.
Ramberg, Arthur Georg von, tysk
målare (1819—75), brorsons son till J. H. R.
Var prof, i Weimar 1860—65 och därefter i
München, där han utövade stort inflytande.
R:s historiemålningar äro mindre betydande
än hans genretavlor och teckningar; främst
bland de sistnämnda ställas illustrationerna
till »Hermann und Dorothea». G-g N.
Ramberg, Carl August, publicist (1873
—1915). Inträdde 1900 i Göteborgs
Handels-och Sjöfartstidnings redaktion och blev 1908
andre red. R. skrev (delvis under pseud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
