Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
455
Ramel, H.—Ramkvilla
456
R. (d. 1610) blev kansler bos Fredrik II av
Danmark och fick gods i Skåne. Hans
sonsöner Ove och HansR. naturaliserades 1664 som
svenska adelsmän. Den senares son var den
kände originelle skånske jorddrotten Malte
R. (1684—1752); om honom se J. C. Barfod,
»Märkvärdigheter rörande skånska adeln» (ny
uppl. utg. av G. Carlquist 1925). Dennes son
Hans R. (d. 1799) blev 1770 frih.; om honom
och hans son frih. Malte R. (d. 1824) se
nedan. En annan frih. Hans R:s son var frih.
Charles Emile R. (1750—1826), känd som
stor konstvän. Han tillträdde 1824
fideikommisset övedskloster. Om Malte och C. E. R:s
brorsons sonson frih. H. O. C. R. se nedan.
En framstående jordbrukare är den
sistnämndes syssling frih. Malte R. (f. 1866 21/ø) på
Viderup, som tillika är verkst. dir. för
ör-tofta sockerfabrik; han är dir. i Skånska
hy-poteksföreningen (styrelsens vice ordf, sedan
1919) och sedan 1925 ordf, i styrelsen för
Alnarps lantbruksinstitut. Om hans kusin
frih. S. G. F. T. R. se nedan. B. H-d.
Ramel [ra’mmel], Hans, frih.,
lanthus-hållare (1724—99); jfr släktart. Var först
kavalleriofficer, fick
1762 överstes titel och
blev 1770 frih. På
sina stora, från
fadern ärvda egendomar
(bl. a. Viderup och
övedskloster) blev R.
en synnerligen
företagsam nydanare och
föregångsman,
föranstaltade nybyggnader,
broar och vägar,
planterade parker och
alléer, praktiserade på
Viderup redan på
1760-talet det holsteinska koppelbruket med
omväxlande säd och vallväxter samt höll
stuteri, schäferi och holländeri. B. H-d.
Ramel [ra’mmel], Han s Otto Carl, frih.,
lanthushållare (f. 1867 10/8); jfr släktart. Var
först kavalleriofficer, blev hovjägmästare
1902, förste hovjägmästare 1921 och
överhov-stallmästare 1932. R., som sedan 1900
innehar fideikommissegendomen övedskloster, är
känd som framstående jordbrukare. Han är
från 1919 ordf, i Malmöhus läns
skogsvårds-styrelse och dir. i Skånska
hypoteksförening-en, från 1924 ordf, i Nationalförbundet för
Skåne och från 1926 ordf, i länets
hushållningssällskap samt har även innehaft många
andra allmänna förtroendeuppdrag. B. H-d.
Ramel [ra’mmel], Malte, frih., riksråd
(1747—1824), son till Hans R. (d. 1799); jfr
släktart. Blev 1770 kommissionssekr. i Paris,
var 1778—80 envoyé i Madrid, blev 1781
hovkansler och 1786 riksråd. R. blev 1803
guvernör för kronprinsen. 1809 drog han sig
tillbaka till privatlivet. Han invaldes 1797 i Sv.
akad. men tog först 1802 inträde.
Ramel [ra’mmel], Sten Gustaf
Fredrik T r o i 1, frih., diplomat, ämbetsman (f.
1872 ®/i2); jfr släktart. Blev 1906
legations-råd i Berlin, 1908 kabinettssekr., 1913 envoyé
i Oslo (Kristiania) och 1923 envoyé i Berlin.
Han var delegerad vid förhandlingarna i
Spets-bergsfrågan 1914, satt 1918—23 i kommittén
för omorganisation av Utrikesdep. och
Sve
riges representation i utlandet, 1919 i
kommittén ang. grundlagsbestämmelser om
utrikespolitiskt samarbete mellan regering
och riksdag. R., som
sedan 1925 är
landshövding i Malmöhus
län, blev 7 juni 1930
utrikesminister i C.
G. Ekmans ministär.
Som Sveriges ombud
deltog R. i
Nationernas förbunds
delege-radeförsamlings möten i Genève 1930—31
(tidigare som
suppleant 1921—24) och
extra möte våren 1932 samt är från 1931
ombud i den av förbundet på Briands
initiativ tillsatta s. k. Europakommissionen.
1932 blev R. ordförande i den svenska
delegationen vid internationella
nedrustningskonferensen. B. H-d.
Ramén, Arthur, ingenjör, uppfinnare (1873
—1926). Utexaminerades från Tekniska
högskolan som kemist 1896, var 1903—16 anställd
vid Kopparverket i Hälsingborg, från 1906
såsom dess tekniske chef, och ägnade sig
sedermera h. o. h. åt konsulterande och
uppfinnarverksamhet. R. knöt sitt namn bl. a.
vid den av honom jämte K. J. Beskow (se
d. o.) uppfunna Beskow-Raménska rostugnen
för kopparhaltiga kisbränder och samarbetade
sedermera på det metallurgiska området med
J. G. Gröndal (se d. o.), vilket ledde till
bildandet av a.-b. Gröndal-Ramén. G. H-r.
Rame’nghi [-gi], B ar t o lom meo, kallad
Bagnacavallo, italiensk målare (1484—
1542), verksam i Bologna. R. var lärjunge
av Francesco Francia men kom tidigt i
beröring även med Dosso Dossis konst. Till
hans främsta verk hör en stor altarbild av
den heliga familjen med tre helgon i Bolognas
museum liksom en målning av madonnan,
tronande på moln, omgiven av fyra helgon,
i Dresden. — Litt.: O. Sirén i Konsthist.
Sällsk:s Publikation 1917. H. C-l.
Ramharpa, se Harpa.
Ramhäll, järngruvor och anrikningsverk i
Alunda socken, Uppsala län, genom en 8 km
lång bibana förenade med Knaby på
Danne-mora—Hargs järnväg. 1931 producerades
14,000 ton slig. Äges av Ljusne-Voxna a.-b.
Ramie [ramié’; eng. uttal rä’mi], bot., se
Boehmeria och Textilväxter.
Ramifikatiön, förgrening av t. ex.
luftrören i lungorna, nerver, blodkärl.
Ramillies [ramiji’], by i belg. prov.
Bra-bant, mellan Louvain och Namur; 659 inv.
(1931). — Vid R. besegrade Marlborough med
en engelsk-nederländsk-tysk här 23 maj (n. st.)
1706 en fransk-bayersk under kurfurst Max
Emanuel av Villeroy.
Ramfro, konung i Aragonien (se d. o., sp.
1219).
Rami’sm, filos., P. de la Ramées (se
d. o.) filosofiska ståndpunkt.
Ramkupor, se Biskötsel, sp. 370.
Ramkvilla, socken i Jönköpings län, Västra
härad, s. om Vetlanda, kring Mörrumsåns
källarm och n. delen av sjön örken (188 m
ö. h.); 113,67 kvkm, 1,229 inv. (1932). Sjörik,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
