Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ramnäs (socken) - Ramnäs (järnbruk) - Ramolino - Ramón y Cajal, Santiago - Ramos Carrión, Miguel - Ramp, Golvramp - Rampfeber - Rampolla, Mariano, markis del Tindaro - Rampur - Rams - Ramsay, ätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
459
Ramnäs—Ramsay
460
1,765 har åker, 14,852 har skogsmark.
Pastorat i Västerås stift, Munktorps kontrakt.
Ramnäs, järnbruk med smälthärdar,
valsverk, kättingfabrik, skogar och sågverk i R.
socken (se ovan), vid R. järnvägsknut på
Stockholm—Västerås—-Bergslagens järnvägar;
omkr. 750 inv. (1921). Äges av R. bruks a.-b.
(aktiekap. 3,393,000 kr., 400 arb.,årstillv.-värde
2 mill. kr.); tillverkar som specialitet
kätting. Bolaget äger även Wirsbo-Ramnäs
kraft-a.-b. och Ferna bruks a.-b. —■ 1590 anlades
av kronan den första hammaren vid R.,
varmed senare tillkomna efter hand förenades,
främst genom rådmän M. Schenström på
1730-talet och medlemmarna av släkten Tersmeden
(från 1746). 1803 uppfördes manbyggnaden,
och 1834 kom hela bruket i överste P. R.
Tersmedens ägo och från dennes arvingar 1874
till nuv. bolag.
Ramolino [ramåli’nå], Maria L æ t i t i a,
se B o n a p a r t e, sp. 784.
Ramön y Cajal [ramå’n i ka^a’l],
Santiago, spansk anatom (f. 1852), en av
samtidens främsta forskare rörande
nervsystemets byggnad, prof, vid den medicinska
fakulteten i Zaragoza och
dir. för museet där
1879, prof, i histologi
och patologisk
anatomi i Barcelona 1881
och prof, i samma
ämnen vid univ. i
Madrid 1892. R. har sedan
1880 publicerat en stor
mängd vetenskapliga
arbeten, till största
delen berörande
nervvävnadernas histologi,
många av
grundläggande betydelse för
den moderna nerv- och hjärnforskningen. I
stor utsträckning har han begagnat en av
Camillo Golgi (se d. o.) först angiven metod,
men R:s metodik har tillåtit ett vida djupare
inträngande i nervvävnadens finaste
sammansättning, än vad som varit möjligt med
Gol-gis. Bland hans främsta arbeten märkas
»Manual de histologla normal y técnica
microgrä-fica» (1889), »Die Retina der Wirbeltiere»
(1894), »Textura del sistema nervioso del
hombre y de los vertebrados» (2 bd, 1899—
1904) och »Studien über die Hirnrinde des
Menschen» (1900—03). R. fick 1906 tills, m.
Golgi det medicinska Nobelpriset. Led. av sv.
Vet.-akad. (1916). (S. I-r.)
Ramos Carriön [ra’mås kariå’n], M i gu e 1,
spansk dramatiker (1845—-1915). Skrev dels
ensam, dels i samarbete med Vital Aza o. a.
en mängd komedier och lustspel, som utmärka
sig för kvickhet och rapp dialogföring; flera
av dessa ha spelats i utlandet. K. A. H.
Ramp (fr. rampe), i allm. Golvrampen,
den åt teatersalongen avskärmade lamprad,
som garnerar framkanten av scenen och som
tidigare utgjorde huvudljuskällan för
spelljuset. Moderna belysningsmöjligheter ha
betydligt inskränkt golvrampens uppgift.
Takramp kallas hängande lamprad mellan två
dekorationsbågar, avsedd att förse den bakre
av dessa med överljus (se T e a t e r). G. K-g.
Rampfeber, den ängslan, som kan betaga
skådespelaren inför publiken och som i svå-
rare fall kan verka förlamande på
prestationsförmågan. Ordet brukas i överflyttad
bemärkelse om liknande känsla även vid
annat offentligt framträdande. G. K-g.
Rampolla [sp. uttal -påTja], M a r i a n o,
markis del Tindaro, kardinal, statssekr.
(1843—1913). Började sin diplomatbana som
nuntie i Madrid 1882. R. blev 1887 kardinal
och statssekr. samt
införde inom kurian en
franskvänlig politik.
Vid påvevalet 1903
erhöll han i förstone
de flesta rösterna men
blev genom
Krakau-kardinalen Puczynas
(på
österrikisk-ungerska regeringens av
Italien påverkade
uppdrag) framförda
exklusiv utslagen. R.
lämnade nu
statssek-reterarposten och äg-
nade sin tid åt andaktsövningar och
författarskap. R. var en genial politiker med en viss
härsklystnad men ansågs även för en
personligen from man. — Biogr. av Sinopoli di
Giunta (ty. uppl. 1929). HgPl.
Rampür [eng. uttal rämpo’a], huvudstad i
en likbenämnd brittisk vasallstat (2,328 kvkm,
453,607 inv. 1921) i n. Främre Indien,
Förenade provinserna; 73,156 inv. (1921). Tillv.
av schalar, juvelerararbeten och lergods.
Rams,
Polygo’na-tum, liliacésläkte,
ofta förenat
medCon-vallaria (se
Konvalje), varifrån
det avviker genom
bladig stjälk och
rörformiga
blommor, ensamma el. i
små klasar i
bladvecken. I Sverige
finnas tre arter.
Vanligast är
getrams, P. odoratum,
som växer på
klippavsatser och i
backar. På den tjocka,
horisontella
jordstammen synas ärr
efter föreg. års
stjälkar (»Salomos
sigill»). G. M-e.
Ramsay [ra’mse], svensk-finländsk adlig ätt
av skotsk uradel, naturaliserad 1633 i
Sverige och introducerad 1818 på Finlands
riddarhus. En finländsk gren blev friherrlig 1856.
Ryttmästaren Hans (J o a n) R. (d. 1649)
inkom 1573 med sin far, en skotsk krigare,
Alexander R., till Sverige och
inflyttade själv 1577 till Finland. H. R:s sonsons
sonson var landshövdingen A. H. R. (se nedan;
blev frih. 1766 men tog ej introduktion), vars
bror- och svärson landshövdingen i
Kym-menegårds län Otto Wilhelm R. (1743—
1806) var far till majoren Anders
Wilhelm R. (1777—1808) och premiärlöjtnanten
Carl Gustaf R. (1783—1808), de av Geijer
och Runeberg (»Främlingens syn») besjungna
bröderna R.; den förre stupade vid Lemo, den
Getrams,
Polygonatum odoratum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
