Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ramundeboda (Bodarne) - Ramunderberget, Ramunderhäll - Ramus, Jonas - Ramus, Petrus - Ramuz, Charles François - Ramverk - Ramvik - Van - Rana (zoologi) - Rana el. Ranen (Norge) - Rana, Ranen elv - Ranales - Ranatra - Ranavalona - Rancé, Dominique Armand Jean Le Bouthillier de - Ranch - Rancken, Johan Oskar Immanuel - Rancune - Rand, The - Randdelta - Randel, Andreas - Randers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
469
Ramunderberget—Randers
470
XII, varför härbärget trol. ägt bestånd in på
1700-talet. Kyrkan flyttades 1898—99 till
Laxå. Pastorat i Strängnäs stift, Edsbergs
kontrakt. Se bild vid Närke, pl. 2.
Ramunderberget, Ramunderhäll, se
Söderköping.
Ramus, Jonas, norsk präst, historiker
(1649—1718). Blev 1682 kaplan och fick 1690
Norderhovs pastorat i Ringerike. 1698 vann
R. magistergraden. Han var en av samtidens
mest produktiva norska författare av dels
uppbyggelseskrifter, dels historiska arbeten,
bl. a. »Nori regnum, h. e. Norvegia antiqua»
(1689; går till Harald Hårfager), det
paradoxala »Ulysses et Otinus unus et idem»
(1702), ett slags motstycke till Rudbecks
»At-lantica», och de postuma »Norriges kongers
historie» (1719) och »Norges beskrivelse»
(1735; färdigt redan 1715), närmast en
bearbetning av Peder Olausson Friis’ långt mera
betydande »Norrigis bescrifuelse» av 1632.
Om R:s hustru se Colbjörnsen, släktart.
— Se L. Daae, »Historiske skildringer», II
(1878). K. V. H.*
Ramus [ramy’(s)], Petrus, se Ramée,
P. de la.
Ramuz [ramy’z], Charles Frangois,
schweizisk-fransk författare (f. 1878). Har
utgivit en rad målande, kärnfulla skildringar
från sin hembygd, kantonen Vauds vindistrikt,
bl. a. »Jean-Luc persécuté» (1908), »La
guéri-son des maladies» (1917; sv. övers.,
»Kärlekens under», 1927) och »Le règne de 1’esprit
malin» (s. å.).
Ramverk, se L o k o m o t i v, sp. 146.
Ramvik, träindustriort i Högsjö socken, s.
Ångermanland, v. om inloppet till
Ångermanälvens mynningsvik; omkr. 950 inv. (1921).
Ran (isl. Rån), nord, myt., havets
härskarinna, maka till Ägir (se d. o.). Hon hade ett
nät, med vilket hon drog till sig de
drunknande. Böljorna kallas i poesien Ägirs el.
Rans döttrar. E. W-én.
Räna, zool., se Grodor.
Rana el. R a n e n, trakten kring och ö. om
Ranfjord på Nordnorges västkust, Nordland
fylke, ett av Nordlands mest storslagna och
folkrika områden. Huvudorter äro Mo
lade-sted, Hemnesberget och Nesna kyrkby, som
anlöpes av hurtigruten. R. har betydande
malmtillgångar; i Dunderlandsdalen finnas
järnmalmsgruvor, och nära Mo ladested ligga
Bossmo svavelkisgruvor och Mofjeldets
gruvor (zink, bly). Endast de sistnämnda äro i
drift (1932). Betydande båtbyggeri.
Rana, Ranen el v, se Dunderland
s-e 1 v e n.
Ranäles, bot., se Polycarpicae.
Ranätra, zool., se Vattenskinnbaggar.
Ranavalona, drottningar på Madagaskar
(se d. o., sp. 578).
Rancé [räse’], D o m i n i q u e Armand
Jean Le Bouthillier de,
trappist-ordens stiftare (1626—1700). Blev efter en
stormig ungdom prästvigd 1651 och doktor i
Sorbonne 1654. R. genomgick 1657 en djup
religiös kris och drog sig sedan tillbaka till
cisterciensklostret La Trappe i Normandie,
där han sedan som abbot införde den
strängaste askes. Trots påvens godkännande (1678)
hade de asketiska reformreglerna svårt att
tränga in i de andra cisterciensklostren. R.
författade åtskilliga uppbyggelseskrifter. Se
vidare Trappister. — Biogr. av H.
Bre-mond (1929) och A. Cherel (1930) m. fl. Hg Pl.
Ranch (av sp. rancho, läger; arrendegård),
i Nordamerika benämning på en boskapsfarm.
Rancken, Johan Oskar Immanuel,
finländsk pedagog och historisk skriftställare
(1824—95). Blev 1853 fil. dr och var 1854—
87 lektor i historia vid Vasa gymnasium
(senare lyceum; länge rektor). R. anlade en
betydande folkloristisk samling från svenska
Österbotten och publicerade talrika historiska
undersökningar, bl. a. »Fänrik Ståls hjeltar»
(i »J. L. Runeberg och Fänrik Ståls sägner»,
1864). R. erhöll professors titel 1891. H. E. P.
Rancune [räky’n], fr., agg, groll.
Rand [ränd], The, det populära namnet
på det rika guldgruvedistriktet W i t w
a-tersrand v. om Johannesburg, Transvaal.
Randdelta, geol., se Rand terrasser.
Randel, Andreas, tonsättare (1806—64).
Var som violinist elev av Baillot i Paris,
anställdes 1828 i hovkapellet samt blev 1838
andre och 1861 förste konsertmästare, i
vilken egenskap R.
förtjänstfullt ledde
operor och
orkesterkonserter. R. blev 1844
lärare vid Mus. akad.
i violinspelning. Som
kompositör var han
särskilt på 1830- och
1840-talet högt
skattad, och hans tre
violinkonserter, uvertyrer och
kammarmusikverk hörde till de
oftast givna svenska
tonalstren. Av R:s
sceniska musik blev musiken till F. A.
Dahlgrens »Värmlänningarne» berömdast. Av hans
solosånger och manskörer blevo flera
populära. R:s stil är en blandning av fransk
romantik och svensk folkvisemelodik. I de
större konsertverken utvecklar han ett rikt,
virtuost passagespel, parat med fin och ädel
melodik. I de mindre sångerna och körerna
blir han lätt för vek och känslofull. Han är
i alla händelser en markant svensk
tonsättar-personlighet. — Jfr Ane Randel i Ord och
Bild 1930. — R:s sonson A n e R. (f. 187 9 23/4)
blev fil. kand, i Uppsala 1904, har — särskilt
som kåsör (Den inbitne m. fl.
signaturer) — medarbetat i Svenska Dagbladet,
Aftonbladet m. fl. tidningar samt utgav 1922
en förtjänstfull övers, av F. Villons »Stora
testamentet». T. N.
Ra’nders, residensstad i R. amt, n. Jylland,
n. om Gudenaa, 11 km från mynningen i R.
fjord; 27,722 inv. (1930), med förstäder över
35,000 inv. Industristad (stor
järnvägsvagns-och spårvagnsfabrik) och
kommunikations-centrum med betydande handel och sjöfart;
5,7 m djupgående fartyg kunna inlöpa till
R. Staden har många gamla intressanta
byggnader, bl. a. den gotiska treskeppiga S:t
Mortens kyrka av medeltida ursprung, det
medeltida Helgeandshuset av sten, hospitalet
(gr. 1558) och flera märkliga korsvirkeshus;
därjämte konstmuseum och katolsk kyrka
(uppförd 1877). Genom en gatubro över
Gu-denaa förbindes R. med förstaden Strömmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
