Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
471
Randers, K.—Ranft, A. A.
472
S:t Mortens kyrka i Randers.
— R. namnes 1086 som samlingsplats för
Jyllands bönder vid resningen mot Knut den
helige, var redan på 1100-talet myntort, fick
1302 sina äldsta kända stadsprivilegier och
hade under medeltiden betydande handel.
Ra’nders, Kristofer, norsk skald (1851
—1917), departementstjänsteman 1876—1914.
R. var lyriker med stark betoning av
full-blodserotikens rätt och skönhet. Hans första
diktsamling, »Med lyre og lanse» (1879),
tillhör den Welhavenska epigonlitteraturen men
röjer redan R:s säkra formsinne och
stridslystna kynne. Detta fick t. v. avlopp i
»Polemiske sonetter» (1880) och i »Frie ord.
Politiske epigrammer» (1883), riktade mot
dåv. vänstern. Emellertid hade R. i
»Vaar-brudd. Erotiske stemninger» (1880; 2:a uppl.
1894 under titeln »En kjærlighedsvaar»)
befäst sin namnkunnighet som anakreontisk
lyriker. Av hans övriga diktsamlingar kunna
nämnas »Unge sange» (1885), »Norsk natur»
(1887), »Digte» (1901) och »Sol og skygge»
(1911). K. V. H. (W-t K.)
Randers amt, på Jyllands östkust,
Danmark, från Mariager fjord i n. t. o. m.
Djurslands halvö i s.; 2,466,73 kvkm, 150,479 inv.
(1930). Städer: Randers, Hobro, Grenaa,
Æbeltoft och Mariager. Förutom rätt
betydande förstäder till Randers och Grenaa
märkas fabrikssamhället Assens samt Hadstens,
Hornslets och Avnings stationssamhällen.
Randglossa, anmärkning till text; jfr
G 1 o s s a.
Randgräs, bot., se R Ö r f 1 e n.
Randhav, se H a v, sp. 643.
Randig jordloppa, zool., se Jordloppor
samt bild 7 och 7b på pl. Lantbrukets
skadedjur 2.
Randig sädesknäppare, zool., se Knä
p-Ea r e samt bild 4 och 4 a på pl. L a n t b r
u-ets skadedjur 2.
Ra’ndijaur, en av de östligaste sjöarna i
Lilla Lule älvs sjökedja, Jokkmokks socken,
Lappland; 51 kvkm, 283 m ö. h., 27 m djup.
Randsfjord, Norges till storleken fjärde
insjö, i sydligaste delen av Opland fylke; 136
kvkm, 73 km lång, i medeltal 1,8 km bred,
134 m ö. h., 108 m djup. Avrinner genom
Randselven till Dramselven (se vidare d. o.).
Randsjö, vanl. alpin r. el. fjällrandsjö, i
nedre delen av glacialt eroderade dalar
utbildade sjöbäcken, som uppstått genom glacial
erosion, uppdämning genom morän el.
bådadera. Ex.: Torneträsk, Gardasjön. G. R-ll.
Randstaterna, benämning på de förut ryska
v. gränsområden, vilka 1917 frigjorde sig från
Ryssland. Till r. räknas främst Estland,
Lettland och Litauen, de s. k. Baltiska
staterna (se d. o.), ibland även Polen, däremot
knappast Finland.
Randterrasser, Rand deltan (stundom
Randplatåer), Perenna åsar,
glaci-fluviala grusterrasser, avsatta framför
landisens rand under ett mångårigt stationärt
is-randsläge (därav benämningen perenna åsar)
genom vidare utbyggnad av randåsar. Genom
r:s tillväxt utåt uppkommer deltalagring med
grus, efter hand avsatt ut över distala
sand-och lerlager. Ex.: Dals Ed och Brattforsheden.
— Litt.: G. De Geer, »Dal’s Ed, some
statio-nary ice-borders of the last glaciation» (i Geol.
Fören:s i Stockholm Förhandi. 1909); H.
Nel-son, »Om randdeltan och randåsar i mellersta
och södra Sverige» (Sveriges Geol.
Undersökning, Ser. C, n:r 220, 1910); N. Hörner,
»Brattforsheden» (ibid., n:r 342, 1927). G. D. G.
Randåsar el. T v ä r å s a r, dets. som p 1
u-r e n n a åsar (se d. o.).
Ranen, Ranf jord, se R a n a.
Ranft, Albert Adam, skådespelare och
teaterledare (f. 185 8 23/h), bror till G. A. R.
Debuterade 1876 vid Magda v. Dolckes
sällskap och var till 1879 anställd vid olika
sällskap i landsorten,
1879—81 vid Södra
teatern, 1881—82 vid
Mindre teatern, 1882
—84 vid det av A.
Lindberg ledda
Elf-forsska sällskapet, som
han 1884 övertog och
till 1886 ledde, samt
var 1886—90 anställd
vid Stora teatern i
Göteborg, också som
regissör. Han ledde
1892—1917
Djurgårdsteatern, 1893—95
Sto
ra teatern i Göteborg, som han 1899—1917
ägde och tidtals själv drev. R. ledde 1895—
dec. 1928 Vasateatern, 1895—97 Arenateatern
samt ägde och drev själv från 1898 Svenska
teatern (nedbrunnen 1925). 1900—26 ledde
han Södra teatern, 1903—09
östermalmstea-tern och 1906—26 Oscarsteatern, var 1908—10
chef för Kungl. teatern, ledde 1919—22
Al-hambrateatern, 1920—22 Mosebacketeatern och
har från 1895 med vissa mellanrum lett
sällskap och tillfälliga turnéer i landsorten. R.
nödgades i maj 1925 inställa sina betalningar,
och verksamheten drevs från hösten s. å. av
a.-b. Albert Ranfts teatrar, som våren 1926
trädde i konkurs, varefter a.-b. Operetteatern
med R. som dir. drev Vasateatern som
operettscen, tills även detta bolag nyåret 1929
måste gå i konkurs. R. leder från nyåret
1932 Folkteatern. Hans verksamhet som
teaterledare präglades från början av en
friskhet, en djärvhet och en frihet från slentrian,
som väckte uppmärksamhet och stämde till
sympati. Den växte snabbt i omfång och
betydelse och utgjorde kring sekelskiftet
centralmakten i det svenska teaferlivet. R:s
ledarbegåvningvar såväl organisatoriskt som
konstnärligt rent intuitiv, i hans glansdagar ej
sällan tangerande det geniala. En viss personlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
