Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ranft, Albert Adam - Ranft, Gustaf Adolf - Rang - Rangabes, Alexandros Rizos - Rangera - Rangering (Växling) - Rangeringsbangård - Rangifer - Rangkronor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ranft, G. A.—Rangkronor
473
svaghet för mindre vägande repertoar kan
nog ej frånkännas R., men i stort sett stodo
hans fyra huvudscener, var och en inom sitt
område, på ett högt plan. Som regissör för
lustspelet och den lättare komedien har R. på
svensk scen knappast haft sin like, och som
skådespelare inom samma genre lyser han
med ett strålande humör, en rivande fart och
en något självsvåldig men fullständigt
avväpnande spelglädje. Bland R:s roller märkas
Oswald i »Gengångare», Hjalmar Ekdal i
»Vildanden», Raymond i »Sällskap där man
har tråkigt», Duval i »Duvals skilsmässa»,
Robert i »Ära», Fernand i »Fernands
giftermål», Pinglet i »Spökhotellet», Gaudet i
»Borgmästarinnan» och Nyberg i »Alexander den
store». R. utgav 1928 sina »Minnen». G. K-g.
Ranft, Gustaf Adolf, skådespelare (1856
—1929), bror till A. A. R. Var 1878—79, 1880
—82 och 1886—91 anställd vid Nya (Svenska)
teatern, 1882—84 vid Elfforsska sällskapet (A.
Lindberg), 1891—92 vid Operans dramatiska
avd. samt 1884—86 och 1892—1926 vid A.
Ranfts teatrar, därav 1898—1925 vid Svenska
teatern. R. var en ytterst samvetsgrann
skådespelare med ståtliga yttre medel. Bland
hans roller märkas Birger jarl i »Bröllopet på
Ulfåsa», Lundestad i »De ungas förbund»,
ryttmästaren i »Fadern» och Stor-Klas i
»Stor-Klas och Lill-Klas». G. K-g.
Rang, värdighet i jämförelse med andra;
hist., den värdighet en person äger på grund
av börd el. ämbete. Den första svenska
rangordningen, utfärdad 10 dec. 1672,
indelade ämbetsmännen från fältmarskalk t. o. m.
hovmarskalk i 9 klasser utan avseende på
stånd el. börd. Börd i och för sig har i
Sverige icke berättigat till officiell r. (jfr S.
Bergh, »Rangstriderna inom adeln under
1600-talet», Hist. Tidskr. 1896, och se ang.
ordningen de adliga ätterna emellan
Riddarhusordning). Nya rangordningar utkommo
1680, 1696 och 1714 (denna dock odaterad och
icke underskriven av konungen). 1714 års
rangordning, som omfattar 40 rangklasser
(från fältmarskalk till fänrikar och
registra-torer i Kansliet), har i praktiken med kort
avbrott och många ändringar blivit gällande
till början av 1900-talet. 1809 års R. F. (§ 34)
tillerkände de två statsministrarna rikets
högsta värdigheter och statsråden generals r. 1840
erhöllo statsråden värdighet närmast
statsministrarna (sedermera stats- och
utrikesministrarna). Detta grundlagens enda
nämnande av r. kvarstår i sak oförändrat. Enl.
Riks-marskalksämbetets cirkulär 23 nov. 1885
intar emellertid riksmarskalken r. närmast
stats- och utrikesministrarna. Efter dessa tre
placeras under riksdag kamrarnas talmän; v.
talmän pläga placeras som generallöjtnanter
men efter dessa. — På framställning av
riksdagen upphävde K. m:t 11 sept. 1909 alla
rangföreskrifter med undantag av hov- och
militär rang. — 1714 års rangordning
föreskrev, att hustrun följde mannens tjänst, för
ogifta gällde åldern. För vid hovet
tjänstgörande damer gälla särskilda bestämmelser. —
I svenska armén åtnjöto till 1870 (k. skr. 12
maj) officerarna vid vissa s. k. rangreg:ten
(gardena, Livreg:tet, artilleriet,
fortifikationen o. a.) så tillvida r. framför andra
officerare, att de togo befäl framför officerare av
474
samma grad vid de truppdelar, som icke
åtnjöto r. — Litt.: Sami, av nu gällande
rangbestämmelser, utg. av G. C. och C. C.
Leijon-hufvud (1897); (Riksmarskalksämbetets)
Pla-ceringslista 1931.
I Danmark finnas enl. förordn. 14 okt. 1746
och 12 aug. 1808 (senare flera ggr ändrade) 9
rangklasser, var och en räknande ett stort
antal nummer. Gällande rangordning och de
i de tre första rangklasserna placerade stå
fortfarande i danska statskalendern.
I Norge utfärdades 26 juli 1820 regi. ang.
ämbetsrang, indelande ämbetsmännen i 18
»numere». Regi., flera gånger ändrat,
upphävdes 24 nov. 1925. Hovrangregl., senast av
29 jan. 1906, är fortfarande infört i norska
statskalendern. S. Lpt.
Rangabes [-vi’s],Alexandros Rizos,
grekisk skald, vetenskapsman och diplomat
(1809—92), tillhörde en förnäm fanariotsläkt,
som ville leda sin härkomst från kejsar
Mikael I Rangabes (se Mikael). R.
uppfostrades i utlandet, slutligen i München, där han
utbildades till militär. Återkommen till sitt
hemland, blev R. i det befriade Grekland
snart en av förgrundsfigurerna. Som prof, i
Aten inlade han betydande förtjänster, mest
beträffande inskrifter och antik historia.
1856—59 var han grekisk utrikesminister och
representerade därefter förtjänstfullt sitt
land vid olika hov (sist i Berlin) till 1887.
Som författare och språkman kämpade R.
för kathareuusans företräde gentemot
folkspråket, på vilket han dock författat en del
dikter (se art. Nygrekiska språket).
Hans litterära verksamhet var otroligt
mång-omfattande. Han hade, som man sagt om
honom, »olyckan att vara älskad av alla
muserna på en gång». Hans på sin tid mest
beundrade verk voro måhända tragedien »De
30 tyrannerna» och komedien »Kutrulis
bröllop». Men om också R. länge genom sin
litterära produktion utövat ett betydande
inflytande, lämnar hans kalla, ständigt på
uppfostran inriktade resonemang vår tid ganska
oberörd. — Hans son Kleon Rizos R. (1842
—1917), grekisk minister i Berlin 1891—1910,
skrev bl. a. teaterstycken. S. Lm.
Rangera [rapJèTa], ordna, utreda. —
Rangera till batalj i sjökriget betyder att
ordna flottan i avsedd stridsordning. —
Rangerad, även: stadgad; med god ekonomi.
Rangering [rapje’-] (Växling), all
förflyttning av järnvägsfordon inom bangård
utom in-, ut- och genomförande av hela tåg.
Växlingsarbetet underlättas och förbilligas
flerstädes genom särskilt konstruerade
bangårdar. Sålunda äro vid Göteborg, Nässjö,
Malmö (under byggnad) och Tomteboda
ran-geringsbangårdarna försedda med
växel-ryggar (upphöjningar), över vilka vagnarna
(tågsätten) skjutsas för att sedan av. sin
egen tyngd nedrulla på uppställningsspåren.
I Hallsberg är rangeringsbangården byggd i
s. k. genomgående lutning så, att hela
växlingsarbetet kan utföras med tillhjälp av
vagnarnas egen tyngd utan användande av
lokomotiv för själva rangeringen. F. P.
Rangeringsbangård, se Rangering.
Ra’ngifer, zool., se Ren.
Rangkronor, herald., se Krona, sp. 154—
155.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
