Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rappe, Axel Emil - Rappe, Christopher Johan - Rappell - Rappen - Rapperswil - Rappestad - Rappe-Welden, Signe - Rapphöna - Rapphönshund - Rapphönssläktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rappe, Chr. J.—Rapphönssläktet
487
hans energiska arbete och gedigna militära
kunskaper. 1892—99 var R. statsråd och chef
för Lantförsvarsdep. Han framlade som sådan
1892 ett förslag till förbättrad härordning,
som i flera avseenden betecknade ett
armé-organisatoriskt framsteg och antogs av
riksdagen. Han avgick ur aktiv tjänst 1905. —
R. var också verksam som lärare i krigskonst
och krigshistoria vid Krigshögskolan (1873—
79) samt senare som led. av el. ordf, i ett
stort antal kommittéer för behandling av
frågor om arméns organisation, utbildning och
förvaltning m. m. Han utgav bl. a. »Franska
nordarméns fälttåg 1870—71» (1874; fr. övers.
1884) och »Karl XII:s plan för fälttåget mot
Ryssland 1708 och 1709» (1892). — Litt.: O.
Norberg, »Axel R.» (1922); »Generalstaben
1873—1923, en minnesskrift» (1923). M. B-dt.
Rappe, Christopherjohan, frih.,
ämbetsman (1719—76); jfr släktart. Blev 1756
hovrättsråd i Åbo hovrätt och 1769
landshövding i Åbo och Björneborgs län. R. var en
av hattarnas skickligaste ledare under senare
frihetstiden. Det var R., som avfattade 1756
års ryktbara »tjänstebetänkande», som gjorde
ancienniteten till huvudsaklig
befordringsgrund på tjänstemannabanan. Under 1760—62
års riksdag uppfördes R. på riksrådsförslag.
Vid riksdagen 1769—70 gjorde sekreta
utskottet till sitt R:s skarpa uttalande, som
förelädes riksrådet till förklaring. R. närmade
sig nu hovpartiet. De vid riksdagen 1771—72
härskande mössorna förföljde honom, men
hans ställning räddades genom Gustav Ill:s
revolution. R. blev 1771 frih. (B. H-d.)
RappeTl (fr. rappel), hemkallelse,
återkai-lelse av ett diplomatiskt ombud från dess
g ost. — R appeller a, hem-, återkalla. —
appellbrev (fr. lettre de rappel),
skrivelse från en statschef till en annan, vari den
förstes regering återkallar sitt hos den senare
ackrediterade diplomatiska ombud. S. Lpt.
Ra’ppen, schweiziskt skiljemynt, Vioo franc.
Ra’pperswil, gammal stad i schweiz. kant.
S:t Gallen, på en halvö i Zürichsjön; 4,148
inv. (1920). Siden- och bomullsfabriker. I R:s
slott (från 1300-talet) grundades 1870 av
Bu-kowski (se d. o.) m. fl. det polska
nationalmuseet, 1927 överfört till Warschau.
Rappestad, socken i Östergötlands län,
Val-kebo härad, på östgöt aslätten, v. om
Linköping; 22,07 kvkm, 641 inv. (1932). Begränsas
i ö. av Kapellsån. 1,463 har åker, 438 har
skogsmark, huvudsaki. s. om den på en
grus-höjd belägna kyrkan. Egendom;
Ekströmmen. Vid Folåsa landstingets skyddshem för
gossar. Ingår i Vikingstads, R:s och
öjöge-stads pastorat i Linköpings stift, Vifolka
och Valkebo kontrakt.
Rappe-Welden, Signe, opera- och
konsertsångerska (f. 1879 24/ö), dotter till A. E.
Rappe. Var 1906—08 anställd vid operan i
Mannheim, där hon vann erkännande som
Salome i R. Strauss’ opera. Hon
innehade sedan företrädesvis denna roll på
Tysklands främsta scener. 1908—11 sjöng hon vid
hovoperan i Wien, uppträdde på Kungl.
teatern 1908—09 och var 1912—13
anställd där. Hon utnämndes 1909 till
hovsångerska. 1912 ingick hon äktenskap med
dir. H. Lundén-Welden. Bland hennes roller
märkas Elsa i »Lohengrin», Elisabet och Ve-
488
/
nus i »Tannhäuser» och Gudruna i
»Ragnarök». Hon har vunnit kontinentalt anseende
som dramatisk sångerska. Hennes klangfulla,
välskolade sopranröst har även fördelaktigt
framträtt i koloraturpartier. Även som
romanssångerska har hon utmärkt sig. T. N.
Rapphöna, zool., se Rapphönssläktet.
Rapphönshund, jaktv., äldre, numera föga
brukligt namn på hönshund. Se
Hundraser, sp. 135.
Rapphöns.
Rapphönssläktet, Pe’rdix, tillhör
under-fam. fasaner (se d. o.) av ordn. hönsfåglar.
Hithörande arter utmärkas av kort,
under-sätsig kropp, kort stjärt, kupiga, rundade
vingar och tars utan sporre. Bakom ögat
finnes en bar fläck. Rapphönan el.
åkerhönan, P. perdix, är ovan grå,
vatt-rad med svart och med rostbruna fläckar
och band. Strupen är brungul. Bröstet är
ljusgrått, vattrat i svart; på stjärtens
sidopen-nor och längs kroppssidorna finnas roströda
fläckar. Båda könen äro mycket lika, dock
finnas hos hanen roströda, hos honan
brunsvarta tvärband på stjärttäckarna, varjämte
hanen på bröstet har en stor hästskoformad
fläck, som är svagt utvecklad el. helt saknas
hos honan. Längden är omkr. 30 cm.
Rapphönan är en utpräglad fältfågel, som helst
vistas på åkrar och ängar, gärna nära
busk-marker el. skogsbackar, som kunna ge skydd
mot fiender. Födan utgöres av frön,
insekter och maskar, vintertiden företrädesvis
av grönråg och enbär, varför vintrar med
hård skare starkt decimera beståndet. Boet
är en fördjupning i marken, vari läggas ända
intill 25 ägg. Rapphönan lever i engifte.
Den är allmän i hela Svealand och Götaland
men förekommer i jordbrukande områden
upp i Norrbotten, ehuru dess uppträdande
där av klimatiska skäl kan vara rätt ojämnt
och växlande. Sommartiden lever den vanl.
i familjer, som om vintern slå sig ihop till
större flockar. — Jakten försiggår vanl.
med stående hund och är tillåten från 16
sept. till 15 nov. i Gotlands, Blekinge,
Kristianstads och Malmöhus, Hallands, Älvsborgs
samt Göteborgs och Bohus län, till 31 okt. i
övriga syd- och mellansvenska län utom i
Värmlands och Gävleborgs län samt större
delen av Kopparbergs län (till 15 okt.), i
Särna och Idre socknar (till 30 sept.). 1 de
norrländska länen (utom Gävleborgs) är den
helt förbjuden. T. P.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
