Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rashygien (Eugenik) - Rašin, Alois - Rask, Rasmus Kristian - Raskdeg - Raskolniker - Raskolnikov - Rasmus Ludvigsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
493
Rasin—Rasmus Ludvigsson
494
und Rassenhygiene» (1920; flera uppl.; sv.
övers, av R. Larsson 1925). E-k N-d.
Rasin [ra^in], A 1 o i s, tjeckoslovakisk
politiker (1867—1923). Dömdes för deltagande
i den tjeckiska omladinan (se d. o.) till
fängelse, var sedan en av ungtjeckernas ledare
och dömdes jämte Kramar juni 1916 till
döden för högförräderi men benådades vid
kej-sar Karls regeringstillträde. Som
Tjeckoslovakiens förste finansminister (till juli 1919;
även från okt. 1922) lyckades R. frigöra dess
valuta från den österrikiska och hålla den
stabil. R. mördades av en anarkist. A. A-t.
Rask, RasmusKristian, dansk
språkforskare (1787 22In—1832 14/n). Redan i
skolan (i Odense) hade R. drivit språkliga
studier och fortsatte dem i Köpenhamn, där han
från 1808 hade
anställning vid
univ.-biblioteket. 1811 utgav
han »Vejledning til
det isländske eller
gamle nordiske sprog»
(övers, till sv. och
bearb. av författaren
1818), som blev
banbrytande för
kännedomen om
fornnordiska. 1813—15 uppe-
höll han sig med
offentligt understöd på
Island och fullbordade
där avh. »Undersögelse over det gamle
nordiske eller isländske sprogs oprindelse», som
först utkom 1818 och jämte Franz Bopps
skrift om verbalböjningen i sanskrit (1816)
blev grundläggande för den moderna
historiska språkvetenskapen. 1816—23 uppehöll
han sig på resor, var först i Sverige, varifrån
han bl. a. hemsände sin »Angelsaxisk
sprog-lære» (1817), som blev grundläggande för
studiet av fornengelska, därefter i Ryssland,
Sibirien och Persien. Härifrån reste han vidare
över Bombay, Kalkutta, Madras och Ceylon
och återkom 1823 till Köpenhamn. R. fick
1818 titeln prof., blev 1829
universitetsbibliotekarie och 1831 ord. (avlönad) prof, i
österländska språk. I Indien hade han förvärvat
stora samlingar av värdefulla handskrifter,
som nu finnas i köpenhamnska bibliotek. På
grundval av sina studier i östern utgav han
den betydelsefulla avh. »Om Zendsprogets og
Zendavestas ælde og ægthed» (1826; se
Avesta, sp. 592) men utnyttjade i övrigt
icke sitt rika asiatiska material. Däremot
utgav R. en rad arbeten om europeiska språk.
Hans hälsa var svag och hans ekonomiska
förhållanden faktiskt ända till 1831 dåliga.
Likväl avslog han flera kallelser till
utlandet. R. var till det sista ytterst
verksam, deltog i stiftandet av Det kgl.
nordiske oldskriftselskab 1825 och blev dess
förste ordf., utgav ett par tidskrifter och
framlade i »Forsög til en videnskabelig dansk
retskrivningslære» (1826) planen till en ny
rättskrivning. Han sysslade också med
run-och kilskriften och behandlade de
finsk-ugriska folkens språk. R. blev först för sent
erkänd efter förtjänst i Danmark och dog
nedbruten av ohälsa. Hans samlade avh.
ut-kommo 1834—38 i 3 bd. — R:s lärdom var
stor och omfattande, men viktigare var, att
han förstod att systematisera sitt vetande
och hade skarp blick för språkens inbördes
sammanhang. I detta hänseende står han
bland de främsta av alla tiders
språkforskare. —• Litt.: F. Rönning, »R. K. R.»
(1887); O. Jespersen, »R. R.» (1918). P. E-t.
Raskdeg, se Brödtillverkning, sp.
144.
Rasko’lniker (ry. rasko’lniki), eg. ryska
kyrkliga separatister, som själva kalla sig
för starovjery (»de gammaltroende»). R.
ställde sig emot rättelserna i de från grekiska
via kyrkslaviska övers, kyrkliga ritual- och
bönböckerna, i vilka under årens lopp, under
kopiering av olika, okunniga skrivare,
insmugit sig många, ibland mycket svåra fel.
R. betraktade alla nämnda rättelser som
he-resi och tilläto ej sina anhängare att
använda de nya böckerna. Protesterna började
i början av 1600-talet, men särskilt stora
dimensioner uppnådde de under patriarken
Nikons tid, då de första repressalierna ägde
rum mot r. Ledarna för r. voro protopopen
A v v a k u m samt några andra präster och
lekmän, vilka under kyrkliga konsiliet i
Moskva 1666 betraktades som avfällingar
från statskyrkan. Så småningom blevo r.
fientligt stämda även mot regeringen, vilken
de ansågo vara Antikrists tjänare.
Regeringen bekämpade r. med stränga
repressalier, vilka stundom varade mycket länge (t. ex.
vid Solovetskijklostret, där regeringens
trupper utan resultat sökte kuva upproret åren
1668—76). R. utbredde sig över hela riket,
några grupper av dem flydde till utlandet,
till Polen, Donkosackernas område och till
Sibirien. Peter I vidtog många stränga
åtgärder mot r., huvudsaki. mot dem, som
ställde sig mot hans reformer. Under samma
tid delades raskol i två huvudriktningar:
de, som hade prästerskap, och de, som ej
hade någon prästerlig organisation, vilka i
sin tur delades i en mängd mindre sekter,
av vilka mångas läror innehöllo ren heresi.
Då utvecklades vid sidan av raskol även
mystiska riktningar, bland vilka
chlystov-tsjini (se K 1 y s t e r) intogo en av de
viktigaste platserna. Peter I gav medborgerliga
rättigheter åt de r., som ej reste sig mot
regeringen, men alla r. voro tvungna att
betala dubbel skatt. De, som betraktade denna
skatt som något syndigt, förföljdes hårt.
Prästerskapet bekämpade r. i predikningar
och böcker. 1906 fingo r. liksom alla ryska
sekterister (utom klysterna) sina bönhus och
kloster tillbaka. Den kommunistiska
regeringen delar alla sekteristerna i två grupper:
1) de, som äro uteslutande religiösa sällskap,
och 2) de, som i sin verksamhet visa sig
ledda av socialistiska principer. De förra
förföljas såsom alla andra »kyrkor», de senare
har regeringen sökt vinna för sina sociala
syften, och den gynnar i visst avseende deras
verksamhet. A. de R.
Raskolnikov [-kåTnikef], se D o s t o j e
v-skij, sp. 1191.
Rasmus Ludvigsson, historieskrivare,
genealog (f. något före 1520-talet, d. 1594).
In-skrevs 1539 vid Rostocks univ. och kom
på 1540-talet i Gustav Vasas tjänst. R. var
sedan sekr. hos hertigarna Erik och Johan.
Han hade i uppdrag att granska kyrkornas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
