Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rasmus Ludvigsson - Rasmussen, Knud - Rasmussen, Lauritz - Rasmussen, Niels Jörgen David Vilhelm - Rasmussen, Vilhelm Robert - Rasp - Raspall, François Vincent - Rasp- och spinnehus - Rasptunga, Raspskiva, Radula - Rasputin, Grigorij Jefimovitj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
495
Rasmussen—Rasputin
496
oeh klostrens brev för prövning av
konungens rätt till återbördande av gods i
anslutning till Västerås recess oeh fick därunder
en omfattande kännedom om de adliga
släkternas ursprung och sammanhang. Sina
släktutredningar nedskrev han i en mängd
böcker, nu i Riksarkivet och offentliga
bibliotek. R. kan med skäl kallas »Sveriges förste
genealog». Hans genealogier ha använts som
material av följande genealoger, och då hans
ofta gissningsvis nedkastade anteckningar
kritiklöst upptagits, har man att däri söka
yttersta grunden till den osäkra och
förvirrade kännedom om svenska medeltidssläkter,
som länge varit rådande.
R. upprättade även ett register över de
gods adeln med orätt »ryckt och rappat»
från det forna andliga frälset. Vidare
lämnade han en fortsättning till Peder Svarts
historia om Gustav Vasa (utg. i Hist. Handi..
20, 1905), nedskrev annalanteckningar
rörande Sveriges historia, författade inskrifter
till konungagravstenar i Värnhems kyrka
m. m. Jfr H. Rosman, »Rasmus Ludvigsson
som genealog» (1897). H. Rn.
Ra’smussen, K n u d, dansk Grönlands- och
eskimåforskare (f. 1879 7/0). R. föddes i
grönländska kolonien Jakobshavn, där fadern var
präst. Han tog studentexamen i Köpenhamn
1898, ägnade sig snart
åt resor, den första
till Lappland, skildrad
i »Lapland» (1907),
deltog i L.
Mylius-Erichsens »litterära»
expedition 1902—04
och vistades ett år
bland
polareskimåer-na vid Smiths sund,
vilkas kultur och
existensvillkor han
grundligt studerade
(»Nye mennesker»,
1905). Under de följ,
åren företog R. flera studieresor i olika delar
av Grönland. Färden 1906—08 avslutades
med ett andra besök vid Smiths sund, och
1910 inrättade han vid North Star bay en
bandelsstation, Thule, som därefter, direkt
eller indirekt, bildat utgångspunkten för hans
senare stora resor, Thuleexpeditionerna,
under vilka polareskimåerna varit hans högt
värderade medarbetare. De första
Thuleexpeditionerna voro inriktade på utforskningen
av Grönlands nordligaste delar, där många
viktiga upptäckter gjordes, den femte och
största, 1921—24, sträckte sig över det
väldiga området från Hudson bay till
Berings-sund. R., som efter hemkomsten blev hedersdr
vid Köpenhamns univ., är säkerligen efter
denna resa den förnämste kännaren av
eskimåernas kultur; han har utgivit flera arbeten
på grönländska. Bland R:s senare skrifter må
nämnas »Myter og sagn fra Grönland» (3 dir,
1921—25) och »Snehyttens sange» (1930). —
Se vidare Polarexpeditioner, sp. 1132
och 1135. H. G. S-s.
Ra’smussen, Lauritz, dansk politiker (f.
1862). Utbildades till typograf och var 1898
—1918 red. för Horsens Social-Demokrat.
1906—10 och sedan 1913 har R. varit
medlem av folketinget. 1917—24 var han
social
demokratiens finanslagsreferent och 1918—24
statsrevisor. R. var 1924—26
försvarsminister i Staunings första ministär och har från
1929 samma befattning i den andra
ministären Stauning. Hans förslag om härens och
flottans ersättande av ett »vagtværn» och
en statsmarin har icke kommit till
genomförande. P. E-t.
Ra’smussen, Niels Jörgen David
Vilhelm, dansk pedagog (f. 1869). Tog
skolämbetsexamen 1894 och har sedan varit
lärare. R. blev 1919 rektor och 1924
föreståndare för Statens lærerhöjskole. Sedan
1915 är han (socialdemokratisk) medlem av
folketinget. Han har utgivit bl. a. en rad
barnpsykologiska studier av stort intresse
(»Barnets sjælelige udvikling», 1913,
»Börne-havebarnet», 2 bd, 1918—19, »Förskolebarnet»,
1921, »Et barns dagbog», 1922, och
»Mellem-skole-barnet», 1925) samt dessutom i tal och
skrift förfäktat en rationell
åskådningsundervisning. P. E-t.
Ra’smussen, Vilhelm Robert, norsk
skulptör (f. 1879). Studerade i Oslo och i
utlandet. R. har 1909—13 utfört många bilder
för Trondheims domkyrka, bl. a. en
korsfästelsegrupp för västra portalen, madonna,
änglar och fantasifigurer i strängt historisk stil.
Hans senare arbeten äro mera personligt
hållna. G-gN.*
Rasp. 1. Ett slags fil (se d. o.). — 2.
(Veter.) En form av mugg (se d. o.).
Raspail [raspä’j], F r a n q o i s Vincent,
fransk naturforskare och politiker (1794—
1878). Miste en lärartjänst 1815, studerade
medicin i Paris, praktiserade där och skrev
samtidigt i flera naturvetenskapliga fack:
växtsystematik, histologi, organisk kemi,
fysiologi och paleontologi. På sv. utgavs »F. V.
Raspails nya läkemethod» (1856; senaste uppl.
1870). R. deltog alltifrån julirevolutionen
som radikal politiker i tidens omvälvningar,
vilket inbragte honom landsflykt (1853—62)
under andra kejsardömet och fängelse (1874
—75) under tredje republiken. Från 1876 var
han led. av deputeradekammaren. E-k N-d.
Rasp- och spinnehus kallades i en av Karl
XII 21 okt. 1698 utfärdad stadga ett
tilläm-nat arbetshus för tiggare samt vanartiga
gossar i huvudstaden. Hjonen skulle
»straffas med arbete uti raspandet av allehanda
Brisilieträ, som till färgestoffer brukas».
Samtidigt påbjöds inrättandet av ett
spinnhus för vanartiga kvinnor, som dagligen
skulle arbeta med lins häcklande och
spinnande. Hjonen skulle även bestrida
renhållningen i huvudstaden m. m. Om
verkställigheten på 1720-talet av denna plan se
Långholmen. V. A-t.
Rasptunga, Raspskiva, R a’d u 1 a, zool.,
se Bläckfiskar och Blötdjur, med bild.
Rasputin [-po’-], Grigorij Jefimovitj,
rysk munk och hovgunstling (1871—1916).
Var son till en forman i Sibirien och förde
i ungdomen ett rätt utsvävande liv. 1904
lämnade R. sin familj, vistades någon tid i ett
kloster, kom i beröring med klyster (se d. o.)
och tillbragte flera år på pilgrimsvandringar.
Med en extatisk fromhet förenade R. böjelse
för sexuella excesser; han lärde, att
människan måste svnda för att få förlåtelse, och
fick rykte som en helig man och undergörare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
