Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rationalisering - Rationalism - Rationalist - Rationell - Rationell arbetsledning - Rationella tal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
501
Rationalism—Rationella tal
502
nansiell koncentration, nedläggande av
föråldrade el. av andra skäl ekonomiskt mindre
väl arbetande anläggningar, förstorande av
andra industriella enheter, deras förseende
med så fulländad teknisk utrustning som
möjligt, med arbetsbesparande maskiner och
redskap samt med förbättrade transportmedel
och kommunikationer, undersökning av
arbetsprocesserna i syfte att ernå den mest
ekonomiska användningen av arbetskraften
(tidsstudier, arbetspsykologi m. m.). De resultat
man härvid vunnit i form av återställd el. ökad
räntabilitet och konkurrensförmåga ha ernåtts
genoni samverkan mellan ingenjörskonst,
teknisk-vetenskaplig forskning och finansiell
skicklighet samt ofta inneburit nedläggande
av nya. stora kapitalbelopp för kostnadernas
bestridande. På grund av den snabba,
genomgripande omläggning av bestående
förhållanden, som därvid varit nödvändig, har man i
vissa fall icke kunnat undgå sociala
biverkningar av för samhället mindre gynnsam art,
ss. arbetslöshet, förskjutning av industriernas
lokala placering samt därav föranledd
rubbning av förutsättningarna för hela orters el.
trakters ekonomiska tillvaro, företeelser,
som dock icke sakna motstycken i äldre
tider. — Litt.: G. Thörnqvist m. fl., »Industriell
r. i praktiken» (1931). Jfr Rationell
arbetsledning. G. H-r.
Rationali’sm (av lat. ra’tio, förnuft). 1.
(Filos.) Motsats till empirism (se d. o.). G. O-a.
2. (Teol.) Den under senare delen av
1700-och början av 1800-talet framträdande
riktning, som under inflytande av den s. k.
upplysningslitteraturen såsom kristendomens
väsentliga el. enda innehåll satte dess ur
förnuftet härledbara sanningar. Hit räknades
Guds tillvaro och försyn, en moralisk
världsordning och en dygdens belöning i ett
tillkommande liv. Sedan teologien, i början med
bevarande av uppenbarelsens karaktär av
viktigaste kunskapskälla och auktoritet,
upptagit särskilt den Wolfska filosofiens
rationella bevisföring för dessa element i
kyrkoläran, kom uppenbarelsen snart i
andra hand och uppfattades då
väsentligen som supplerande el. bekräftande de
i förnuftet givna sanningarna. R:s mest
betydande representant var Semler; olika
nyanser föreligga t. ex. hos Gellert (konservativ)
och Reimarus (radikal). Inflytandena från
Kants filosofi medförde härledning av de
kristna tankarna ur det praktiska förnuftet.
Resultatet blev snarast en skärpt form av r.
Termen »rationalism» begränsas stundom
till detta skede i utvecklingen; det
föregående kallas då »upplysningsteologi» el.
»neolo-gi» (se d. o.). En supranaturalistisk riktning
bekämpade r. utan att kunna frigöra sig från
dess förutsättningar (förståndsbevis för
skriftens uppenbarelseauktoritet). En mellanform,
den rationella supranaturalismen, lärde, att
uppenbarelsen är över men ej emot förnuftet.
— R:s tid var en nedgångstid för det religiösa
och kyrkliga livet. De kyrkliga böckerna
omarbetades i tidens anda; predikan präglades
ofta av känslosamt moraliserande el.
praktiska nyttighetsanvisningar. Till tidens
förtjänster höra vetenskapliga uppslag på den
historiska teologiens fält (dogmhistoria,
symbolik) samt nit för folkundervisningen. Fullt
härskande var r. aldrig. Dess undergång
kom genom den stora omsvängningen i det
andliga livet under 1800-talets första
generation: romantiken, den religiösa väckelsen,
det vaknande historiska sinnet,
Schleier-machers teologi (se Dogmatik, sp. 1092).
I Sverige voro r:s mest kända
representanter ärkebiskoparna von Troil och Lindblom
samt biskop Lehnberg. Dess arbete på de
kyrkliga böckerna förblev länge resultatlöst
(bibelövers, och psalmboksförslag av 1793
ble-vo ej antagna). När man redan stod på
övergången till en ny period, fick Lindblom till
stånd katekesen av 1810 och handboken av
1811; den rationaliserande omgestaltningen
av traditionen håller sig dock i dessa böcker
inom ganska trånga gränser. De kyrkor, som
byggdes under påverkan av r:s idéer, voro
ljusa, vitmenade, prosaiska och stämningslösa.
Bland de tongivande på det kyrkliga
området efterträddes r. av en mer el. mindre
rationellt färgad supranaturalism (ödmann,
Wallin, Tegnér), som först framemot
1800-talets mitt vek för nya teologiska strömningar
och för väckelserörelserna. Som n y
rationalism ha stundom, särskilt av
motståndare, betecknats nyare teologiska riktningar,
som uppträtt kritiskt mot kyrkans lära.
Litt.: H. Hoffmann i »Religion in
Geschichte und Gegenwart» (1913); G. Aulén,
»Den kristna gudsbilden» (1927); E. Rodhe,
»J. A. Lindblom såsom biskop i Linköping»
(1905); H. Wijkmark, »Samuel ödmann»
(1923). K. B. W-n.
RationalFst, anhängare av filosofisk el.
teologisk rationalism. — R a t i o n a 1 i’s t i s k,
innebärande rationalism.
Rationell, förståndsenlig, förnuftsenlig,
byggd på logiska grunder, fotad på
förnuftsslut; förnufts-; väl planlagd, grundad på
vetenskaplig insikt.
Rationell arbetsledning, inom industrien
beteckning för den form av massproduktionens
gestaltning, varvid de existerande
produktionsmedlen utan förändring i sin struktur,
omfattning el. placering bringas att
framställa mer nyttigheter av oförändrat slag än
förut. Den plägar indelas i tre huvudmoment:
arbetsplanering, varigenom tillses, att
maskiner och arbetare ständigt i största
möjliga utsträckning äro sysselsatta med
effektivt arbete, arbetsmetodik, som avser
att förbättra metoderna för det i gång
varande arbetet, den inställning och placering
av maskiner, material, verktyg och
arbets-stycken, som medföra minsta arbetstid och
ansträngning o. s. v., samt
normaltidsbestämning, som avser att fastställa de
arbetstider, vilka för olika arbetsuppgifter
verkligen äro erforderliga. De metodiska
undersökningarna pläga ofta benämnas a r
betsan a 1 y s, tidsbestämningarna åter
tidsstudier. — Detta inom all
verkstadsorganisa-tion epokgörande åskådningssätt leder sitt
upphov från den amerikanske ingenjören F.
W. Taylor (se d. o.), som omkr. 1900 framlade
grunddragen till detsamma (på engelska
kallat scientific management). Se F. W. Taylors
»Rationell verkstadsledning enligt
Taylorsys-temet» (1923). Jfr Rationalisering
och Standardisering. G. H-r.
Rationella tal, mat., sådana tal, som kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
