Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rationella tal - Rationell formel el. Strukturformel - Rationell funktion - Ratisbona - Ratitae - Ratke (Ratich, Ratichius), Wolfgang - Ratramnus - Ratt - Rattazzi, Urbano - Ratzeburg - Ratzeburg, Julius Theodor - Ratzel, Friedrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
503
Rationell formel—Ratzel
504
mätas med enheten som mått, alltså hela tal
och sådana bråk, som kunna uttryckas som
en kvot mellan två hela tal. T. B.
Rationell formel el. Strukturformel
kallas formeln för en kemisk förening, om
den bringar till uttryck atomernas gruppering
i föreningen (jfr Kemi, sp. 601).
Rationell funktion, mat., en funktion, som
endast innehåller hela potenser av den
oberoende variabeln. Den är h e 1, om den
oberoende variabeln icke förekommer i nämnaren,
i annat fall bruten. T. B.
Ratisböna, mlat. namn på Regensburg (fr.
Ratisbonne).
Ratltae, zool., se Fåglar, sp. 79.
Ra’tke (el. R a t i c h, latiniserat R a t
i-c h i u s), Wolfgang, tysk pedagog (1571—
1635). Studerade teologi i Rostock men
ägnade sig sedan åt språkstudier och utformade
en metod att snabbt lära främmande språk.
R. sökte intressera flera tyska furstar för
sin metod men fick först 1618 genom furst
Ludvig av Anhalt tillfälle att vid en särskild
läroanstalt i Köthen förverkliga sina
pedagogiska idéer. Han utgav här många
läroböcker och hade stor framgång. På grund
av sin oförmåga till samverkan måste han
lämna Köthen och vistades sedan på olika
ställen. Han kom 1632 i beröring med Axel
Oxenstierna, som intresserade sig för hans
lärometod. — R., som själv benämnde sig
»Didacticus», var i flera avseenden före sin
tid men av sin samtid och eftervärlden
missförstådd. Flera av hans pedagogiska
grundsatser ha först i senare tid vunnit beaktande
och tillämpning. Comenius, som rönte
inverkan av R., upptog i sin »Didactica magna»
R:s didaktiska grundtankar, »aforismer». —
Litt.: J. Lattmann, »R. und die Ratichianer»
(1898); F. Lundgren, »Bilder ur pedagogikens
historia», I (1902) ; C. F. Linderström Lang,
»W. Ratichius» (1903). R:s skrifter ha
utgivits av bl. a. P. Stötzner (2 bd, 1892—
93). Fr. Sg.
Ratra’mnus, benediktinmunk från klostret
Corbie i Picardie (d. efter 868), spelade en
framstående roll i 800-talets dogmatiska
strider. Så uppträdde han i sin skrift »De
cor-pore et sanguine Domini» (844) som en
avgjord motståndare mot Pasehasius Radbertus’
transsubstantiationslära och sökte utan
förnekande av Kristi reala närvaro göra gällande,
att brödet och vinet i nattvarden vore att
betrakta som bärare av en åt de troende sig
meddelande andlig kraft. Oppositionen mot
R. stärkte de i riktning mot
transsubstantia-tionsläran gående tendenserna inom
medeltidskyrkan (se Nattvarden och tysk
mo-nogr. av A. Naegle 1903). (G. A-n.)
Ratt, en i en mångfald olika
konstruktioner förekommande maskindel, använd till
att för hand kunna vrida el. draga en axel.
Enklast består r. av fyra från ett centrum
utskjutande spakar; den kan även vara
försedd med en cirkelformig ring, och slutligen
kunna, som ofta är fallet, spakarna vara
flera (6—8) samt utanför ringen formade till
handtag.
Bland de många mekaniska anordningar, i
vilka r. ingår, är styrinrättningen på fartyg.
R. kallas då även drill el. styrhjul och
påverkar rodret genom drilltåg av stållina,
kätting el. dyl., som fästes till roroket el.
ror-kvadranten (se d. o.) och genom upplindning
till en av stöd, drillstöttor, uppburen vågrät
vals, drillstock el. drillkubb, varpå r. är fäst.
Jfr Styrinrättning. Ax. L.
På flygplan begagnas r. el. spak för att
medelst roderlinor manövrera de på
bärplanen (vingarna) anbragta skevnings-(lutnings-)
rodren. ö-g.
På automobiler användas r. för att
manövrera styrinrättningen (styrratt). Se
Auto-mobil, sp. 562—563. G. H-r.
Ratta’zzi, U r b a n o, italiensk statsman
(1810—73), urspr. advokat. Invaldes J848 i
Sardiniens deputeradekammare och hade de
följ, åren olika ministerposter. 1852 ingick
R. förbund med
Ca-vour (det s. k.
connu-bio) och blev s. å.
kammarpresident. Okt.
1853—jan. 1858
tillhörde han Cavours
ministär, från 1854
som inrikesminister,
och vikarierade juli
1859—jan. 1860 för
Cavour som
konseljpresident. Mars 1862
bildade R. åter
regering, som s. å. måste
avgå, sedan den in-
skridit mot Garibaldi vid Aspromonte. April
1867 blev han ånyo konseljpresident,
genomdrev lagen om kyrkogodsens likvidation men
föll okt. 1867 på Garibaldis nya tåg mot
Rom. ■— Marie B o n a p a r t e - W y s e,
dotterdotter till Lucien Bonaparte (1833—
1902), i sitt andra gifte (1863—73) förmäld
med R., skrev bl. a. »R. et son temps» (2 bd,
1881—87) och »Urbain R.» (1902). (A. A-t.)
Ra’tzeburg [-bork], huvudstad i preuss.
kretsen Herzogtum Lauenburg, prov.
Schles-wig-Holstein, på en ö i Ratzeburger See;
5,332 inv. (1928). Märklig domkyrka (från
1100-talet). Det forna biskopsstiftet
(fursten-dömet) R. tillhör Mecklenburg-Strelitz.
Ra’tzeburg [-bork], Julius Theodor,
tysk entomolog (1801—71). Var prof, vid
skogshögskolan i Eberswalde 1830—69. R.
var en framstående forstentomolog och skrev
bl. a. »Die Forstinsekten» (1837—44; 2:a
uppl. 1855), »Die Waldverderber und ihre
Feinde» etc. (1841; flera uppl.). I. T-dh.
Ra’tzel, Friedrich, tysk geograf (1844—
1904). Blev 1868 fil. dr i Heidelberg på en
zool. avh. Han reste som
tidningskorrespon-dent i Syditalien och Ungern, deltog i
1870—71 års krig,
reste därefter genom
Nordamerika, Mexiko
och Kuba och blev
1876 e. o. prof, vid
Münchens
Polytech-nicum samt 1886 prof,
i geografi vid Leip
zigs univ. — R.
räknas som grundläggare
av antropogeografien.
Hans stora
lärobyggnad är framlagd i
»Antropogeographie»
med underrubriken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
