Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reduktion (fysik, matematik, kemi, logik) - Reduktion (historia)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
533
Reduktion
534
1. (Fys. och mat.) Se Reducera.
2. (Kem.) Kemisk reaktion, tillhörande
någon av följ, typer: a) minskning av en
förenings syrehalt (desoxidation), b) ökning av
en förenings vätehalt, c) ökning av en ions
elektroner ( = en minskning av dess positiva
laddning). Som ex. må anföras:
a) R. av kopparoxid med väte, av järnoxid
med koloxid, av kromoxid med aluminium:
CuO + H2 = Cu + H20,
Fe3O4 + 4CO = 3Fe + 4C02,
Cr2O3 + 2A1 = 2Cr + A12O3.
b) R. (vanl. kallad hydrering) av oljesyra till
stearinsyra, av naftalin till tetralin, av
kväve till ammoniak:
C17H33. COOH + H2 = C17H35. COOH,
CioHs + 2H2 = CioHi2,
N2 + 3H2 = 2NH3.
c) R. av ferriion till ferroion, av guldion till
metall:
2Fe+++ + Zn = 2Fe+++ Zn++,
Au++++ 3Fe++ = Au + 3Fe+++.
R. och dess motsats, oxidation (se d. o.), äro
fundamentala kemiska reaktioner, som
särskilt i tekniken äro de vanligast
förekommande. De metallurgiska processerna,
hyd-reringarna t. ex. av kväve till ammoniak, av
kol till kolväten (bensin), av omättade
fet-ter (se Fetthärdning), äro ex. härpå. Jfr
även Kemisk reaktionslära. G. S-ck.
3. (Log.) Återförande av slutledningar efter
de tre sista figurerna till slutledningar efter
den första. Se Figur 1. S-e.*
Reduktion, hist., återkallelse till kronan
av gods el. räntor el. rättigheter till dylika,
som förut avsöndrats därifrån. I Sverige
synes termen ha använts först vid 1600-talets
mitt; tidigare r. gingo under namnen »räfst»,
»vederkännande» av gods, »revocation» m. fl.
Den har stundom också brukats om
indragningar till kronan av gods o. dyl., som ej
förut tillhört kronan.
Sveriges reduktionshistoria är i flera
hänseenden ännu ganska outredd. Bland mera
bemärkta r., försök till sådana el. såsom r.
betraktade räfster märkas följ.:
1. Under förmyndarstyrelsen för konung
Birger Magnusson (reg. 1290—1302)
inskränktes under marsken Tyrgils
Knutssons ledning kyrkans immunitetsrättigheter.
2. Såväl under Magnus Erikssons
förmyndare som i synnerhet under hans egen
regering anordnades räfster för att undersöka,
om skattegods olagligt kommit under andligt
el. världsligt frälse, och dessa blevo då i
många fall belagda med sekvester.
3. Även konung Albrekt av
Mecklenburg vidtog åtgärder för att ordna
förhållandet mellan kronans rätt och kyrkans
frälse och torde efter Bo Jonssons (Grip) död
1386 ha tillämnat en rannsakning rörande
dennes gods, län och förpantningar.
4. DrottningMargaretas
reduktion. Enl. överenskommelse, som träffats
vid Eriks av Pommern val till svensk
konung, förordnades på herredagen i Nyköping
1396, att en rannsakning skulle anställas
rörande de kronans gods, som fogdar och
ämbetsmän haft i värjo, pant el. län, sedan
konung Albrekt först inkom i riket, d. v. s.
1363. Gods och bönder, som dessa fått från
kronan sedan den tiden, skulle utan lösen
åter dömas under kronan. Intet frälse skulle
godkännas från tiden efter 1363, som ej
kunde styrkas med kungligt brev el. bevisa
sig vara gammalt frälse, detta såframt ej
kunglig nåd mellankom, och frälseman skulle
blott få frälsa sitt eget skattegods. —
Räf-stetingen skulle hållas under närmaste
halvåret men fortgingo på vissa håll ännu 1409.
R. drabbade både det världsliga frälset och
kyrkan. Dess ekonomiska resultat kan ej
numera beräknas, men bevarade dombrev
visa, att det varit betydande. Med 1414
synes denna r. ha avstannat.
5. Karl Knutssons räfst. På
uppdrag av Karl Knutsson höllos under vintern
1453—54 räfsteting i ett flertal
mellansvenska landskap. Något större resultat av
där framställda krav och yrkanden är icke
känt; endast i undantagsfall kunna de
betraktas som besläktade med en r. Konungens
fiende ärkebiskop Jöns Bengtsson gav
räfsten den namnkunnighet, som ledde till dess
åberopande i Västerås riksdags beslut 1527.
6. GustavVasas reduktion från
kyrkan. Då kronans inkomster voro
otillräckliga, beslöts på Västerås riksdag 1527 den
stora kyrkoreduktionen. Om beslutet härom
se Västerås recess. Denna r. sattes genast i
verket. Biskoparnas slott indrogos omedelbart,
snart även deras sakören; f. ö. träffades till
en början med dem avtal, enl. vilka de
er-lade en betydande »taxa» till kronan. Vid
personombyten indrogs emellertid så gott
som allt, så att biskoparna i stället fingo
anslag från kronan. Domkapitlens och
ka-nikernas egendom behandlades i regel så, att
prebendena indrogos, allteftersom de blevo
vakanta. I dessa hänseenden var verket fört
till slut på 1540-talet. Klostergodsen togos
genast under kunglig förvaltning; ett
flertal kloster nedlades snart, och de få
återstående fingo nöja sig med anslag av
krono-räntor. — Efter hand gingo indragningarna
utöver recessens innehåll. Av tionden
indrogos sålunda ej blott biskoparnas och
domkapitlens delar utan även från 1539
sockenkyrkornas, varefter det sålunda indragna —
två tredjedelar av det hela — bildade den
s. k. kronotionden (jfr d. o.). På
1540-talet började även sockenkyrkornas och
sockenprästernas landbohemman indragas, dock
med bibehållande av prästgårdar åt de
senare. Även kyrkans lösa egendom —
kyrksilver, klockor m. m. — underkastades
under 1530-talet och senare en indragning, som
bidrog till framkallande av både
klockupproret och Dackefejden. — Summan av de
hemman, som av Gustav Vasa indrogos från
kyrkan, har beräknats till mellan 13,700 och
14,000 och tillökningen i kronans årliga
ränta till över 400,000 mark, vilket torde ha
utgjort omkr. en femtedel av rikets dåv. ord.
och e. o. skatter. Summan av de till adeln
återbördade godsen kan ej med visshet
beräknas men torde högst ha uppgått till omkr.
2,000 hemman. Indragningen till kronan
förtjänar blott delvis namnet r., eftersom det,
som kronan förvärvade, ingalunda alltid
tidigare tillhört denna.
7. Diverse räfster under
Vasakonungarna. Under såväl Gustav I som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
